De senaste veckorna har Ryssland genomfört en målinriktad kampanj mot det ukrainska energisystemet. Under natten mot torsdagen förra veckan förstördes det värmekraftverk i Trypillja söder om Kiev som utgjort Kievregionens främsta energikälla. Kraftverket drevs främst med kol och just kolkraftverk har den fördelen att de ganska snabbt kan öka och minska produktionen och att processen är lättstyrd.

Läs även: Sjölander: Hur Trump kan vinna Ukrainakriget åt Europa

Detta är viktigt för att skapa balans i energisystemet och på ett flexibelt vis ge den stadga som behövs. De omedelbara följderna i form av lokala strömavbrott blev dock inte så stora och därför uteblev tydligen de stora rubrikerna. I alla fall utanför Ukraina.

Värmekraftverket i Trypillja hade en uteffekt på 1800 megawatt, vilket för att ge lite perspektiv är likvärdigt med ungefär en och en halv genomsnittlig svensk kärnreaktor. De tre reaktorerna i Forsmark ligger på mellan 1014 och 1172 megawatt, medan Oskarshamns förnyade 03 ligger på 1400 megawatt. Trots att det bokstavligen över natten försvann en märkbar och viktig energiproducent för Ukrainas del så blev alltså följderna för vanligt folk små.

Detta beror dock till stor del på årstiden och väderförhållandena. Ukraina har haft ett ovanligt varmt aprilväder och samtliga fjärrvärmeverk har kunnat stängas ner för säsongen, då uppvärmning helt enkelt inte är nödvändig längre. Temperaturerna har också gjort att elförbrukningen har minskat, för det är ju förstås inte så hett att man behövt köra igång de energislukande luftkonditioneringsanläggningarna än heller.

Det lär dock bli fallet i sommar och då får vi se hur elsystemet klarar av en riktig värmebölja. Speciellt om det är en vardag då industrin normalt sett är i gång så kan påfrestningarna bli stora.

Rysslands mål: Krossa Ukrainas energiförsörjning

Ukrainas energisystem står naturligtvis inte och faller med ett enskilt kraftverk, utan det här ska mer ses som ytterligare ett hårt slag i raden av ryska attacker mot energisystemet. Den mest spektakulära kom den 22 mars när en annan rysk attack med kryssningsrobotar slog ut vattenkraftverket HES-2 i Zaporizjzja och därmed berövade Ukraina på en effekt på totalt 1063 megawatt som fanns i dess turbiner.

Även det äldre vattenkraftverket HES-1 vid samma damm skadades, men där finns det chans att återställa det. Så är också fallet med andra större vattenkraftverk i Ukraina som attackerats med ryska kryssningsrobotar. En möjlighet är dock at att man lyckats hålla de verkliga följderna av ryska attacker hemliga, för att försvåra för Ryssland när de ska välja ut nästa angreppsmål. Det är vid det här laget nämligen tydligt att Rysslands mest närliggande delmål under invasionen av Ukraina är att totalförstöra energisystemet och på så vis krossa Ukrainas ekonomi och försvåra levnadsförhållandena.

Kriget på denna front förs delvis i det tysta. Stora spektakulära attacker som mot stora vattenkraftverk eller värmekraftverk som de som skedde den 22 mars då även Ukrainas tredje största värmekraftverk, det i Charkiv, förstördes får förstås rubriker och uppmärksamhet, men inte de mindre attacker som nu sker nästan varje natt.

Att ett lokalt energiinfrastrukturobjekt i Zjytomyrregionen attackerades med Shaheddrönare i måndags förra veckan eller att Ryssland flygbombade värmekraftverket i det gränsnära Sumy är nyheter som knappt når utanför de regionala nyhetsflödena, men blir en del av en helhetsbild där Ryssland för tillfället satsar hårt just på att slå mot energisystemet.

Påverkar elexporten till grannländerna

Hårdast drabbat har miljonstaden Charkiv blivit, där det har blivit vardag att hundratusentals människor är utan ström i flera dygn i sträck efter den senaste ryska större attacken, eller åtminstone i ett antal timmar per dygn på grund av tvångsplanerade nödelavbrott.

Men även andra länder påverkas förstås indirekt av det ryska hamrandet på det ukrainska energisystemet. 2021 exporterade Ukraina 3500 miljoner kWh, varav det mesta, 45 procent, gick till Ungern och Polen med 23,5 procent samt Rumänien med 18,4 procent. Elexporten skedde under hela året utom under januari och februari då den låg på en mycket låg nivå och el istället importerades. Totalt importerades det året 1 694 miljoner kWh, främst från Belarus (som nu av naturliga skäl har fallit bort som elexportör till Ukraina) och Slovakien.

Även om Ukraina faktiskt exporterat el under kriget också, så är nu läget ett helt annat då det ser ut som Ukraina till stor del nu kommer vara tvunget att importera el från sina grannländer i väster, vilket kan komma att bli ett problem för hela regionen vid extrema köldknäppar eller möjligen också vid extrem hetta.

Läs även: Strömlöst efter drönarattacker mot södra Ukraina

Attacker mot Europas största gaslager

Ryssland försöker även på andra sätt att i mesta möjlig mån samtidigt slå mot både Ukraina och de länder i Östeuropa som stöttar landet. Det är på sätt och vis en fortsättning på det gamla ryska rävspelet där europeiska länders stora naturgasberoende av Ryssland har kunnat användas mot dem i olika former av utpressning.

De stora gasledningssystemen byggdes upp på sovjettiden och som en del i infrastrukturen skapades även ett enormt underjordiskt gaslager i Stryj i västra Ukraina. Med sin kapacitet på 17 miljarder kubikmeter naturgas är det största lagret i sitt slag i Europa och för att ge lite perspektiv på vilken volym vi pratar om så skulle gasen från det här lagret som det är fullt ut räcka för alla Ukrainas naturgasbehov under minst 7 månader.

Mot detta gaslager utfördes den största enskilda ryska kryssningsrobotattacken i torsdags med bland annat Kindzjalrobotar som bara Patriotluftvärnsrobotsystem hittills visat sig kapabla att skjuta ner i Ukraina. Det är helt uppenbart att detta enorma gaslager är ett prioriterat mål för Ryssland att slå ut. Detta understryks också av att det är fjärde gången under kriget som Ryssland angriper det, få mål har fått den ”uppmärksamheten”.

Kanske för att det kan svårt att åstadkomma speciellt mycket mot det, då den enorma volymen naturgas lagras minst en kilometer ner i marken och själva lagren enligt uppgift inte tagit någon som helst skada hittills. Antagligen är det väl infrastrukturen ovan jord som därmed är måltavlan. Skadorna på infrastrukturen är svåra för en lekman att bedöma. Speciellt som det av förklarliga skäl inte kommer så mycket information från ägaren - det statliga bolaget Naftogaz.

Läs även: Skogkär: Ukrainas sak är vår

En indirekt attack på EU-länderna

Varför är då det här naturgaslagret, eller kanske snarare möjligheten att fylla på och tappa ur det, då ett så viktigt anfallsmål för Ryssland? Jo, antagligen för att EU-länder sedan förra året har börjat att använda sig av gaslagret. För att helt komma ifrån gasimport från Ryssland måste de nu använda tillgängliga resurser på ett smartare vis och lagra undan den naturgas som inte gick åt för att kunna sätta in den om nästa vinter blir ovanligt kall. Då passar den lagringskapacitet i Stryj på 10 miljarder kubikmeter som Naftogaz erbjudit EU utmärkt.

Detta retar troligen Kreml något oerhört. Enligt den ryska propagandan så skulle ju européerna den första krigsvintern frysa och lida rejält utan rysk naturgas. Att det inte blev så berodde dels på stora effektiviseringsprogram och dels på en ovanligt mild vinter i Centraleuropa. Att det inte kommer att blir så framöver beror på att man snabbt ställt om till andra naturgasleverantörer (delvis i flytande form som LNG), men även till en liten del på att man på det här viset kan använda sig av ukrainsk lagringsinfrastruktur för att skapa en större långsiktig flexibilitet. Ett Ukraina som Ryssland hittills misslyckats att knäcka är rent av kapabelt att hjälpa EU alltså.

Ett imponerande uthålligt Ukraina

Om vi så backar tillbaka till helheten när det gäller det ryska energikriget mot Ukraina så kan vi konstatera att det är en otrolig uthållighet som Ukraina kunnat visa upp i att reparera och hålla igång sitt energisystem. Här har förstås också mycket hjälp kommit från EU-länderna och mycket av den hjälpen syns inte så mycket utåt, utan har skett lite i det fördolda.

Problemet på ett större plan är nu att även om det kan vara möjligt att reparera de kraftverk som helt eller delvis skadats av de ryska kryssningsrobotattackerna, så innebär bristen på kvalificerat luftvärn ändå att de inte alla samtidigt kommer att kunna skyddas från nya attacker. Därmed blir det tveksamt om det är värt att lägga ner de ofta tids- och resurskrävande reparationsarbeten som skulle behövas om arbetet sedan efter en enda natts nya ryska attacker blir ogjort.

Ukrainas elförsörjningssituation idag

Låt oss summera läget när det gäller de ukrainska värmekraftverken. De hade i Ukraina ursprungligen en total effekt på 30 545 megawatt. Av dessa tillhör 8 870 MWatt nu ockuperade verk. De flesta av dessa ockuperades dock redan 2014, så detta är till stor del inte en fråga om nya svårigheter. Det största på icke ockuperad mark med 3600 megawatt fick 2022 stoppas då det inte längre kunde förses med kol som bränsle.

Tidigare var det möjligt att få leveranser från det nu ryskockuperade Donbass, men kriget gjorde detta omöjligt.

En kapacitet på 4515 megawatt i verken i Charkiv- och Kievregionen har slagits ut för lång tid framöver. De är förstörda helt enkelt, medan en kapacitet på 6540 megawatt finns i verk som tidigare angripits och skadats, men nu troligen till stor del är i drift igen. Här är det dock snarast en tidsfråga innan nya angrepp sker och därmed nya skador. Ytterligare 7020 megawatt återfinns i värmekraftverk som hittills klarat sig ganska bra och antagligen kan köra på nästan full effekt.

Bland dem finns verk inne i själva Kiev som skyddas väl av luftvärnet, men även verk på andra håll. Om vi räknar bort de 8870 megawatt som finns på ockuperat område så får vi 21 675 megawatt. Här bör dock noteras att elproduktionen i regel gick hand i hand med fjärrvärmeproduktionen, det vill säga att under sommaren producerades i regel inte så mycket el.

Med den ukrainska kärnkraften ser det förstås annorlunda ut. Den producerar normalt sett el året runt förutom något underhållsstopp. Därmed blir den så att säga ankaret i den ukrainska energimixen. Eftersom Europas största kärnkraftverk, det i Enerhodar, är ockuperat av Ryssland så är tyvärr hela 6000 megawatt av 13 880 megawatt borta. När det gäller vattenkraftverken i Ukraina så är 1920 av 6096 megawatt utslagna då vattenkraftverket i Nova Kachovka är totalförstört genom den ryska dammsprängningen där 2023 och de två verken i Zaporizjzja är förstörda genom en rysk kryssningsrobotattack i år.

Läs även: FOKUS: Ukrainska SBU spränger broar och likviderar förrädare

Stor risk för en ny flyktingvåg

Summerar man helheten så kan Ukraina med alla verk som inte ligger på ockuperat område ha en uteffekt på maximalt 35 650 megawatt. Av dessa är dock 6 435 megawatt eller 18 procent i nuläget totalt utslagna och lär inte kunna repareras den närmaste tiden. Av de övriga vattenkraft, kärnkraft- och värmekraftverken så räknar vi bara med att 15 544 megawatt eller 43,6 procent antingen är kärnkraftverk som Ryssland åtminstone hittills avhållit sig ifrån att anfalla, eller ligger i Kiev där man kan utgå ifrån att luftvärnet ändå ska kunna skydda dem.

Fortsätter de massiva ryska angreppen kan vi alltså räkna med att över hälften av Ukrainas energiproduktion slås ut. Antingen måste det till mer luftvärn från väst för att stoppa detta eller också kan vi komma att se framför oss en ny flyktingvåg i höst när olika städer runt om i Ukraina inte kan förse sina invånare varken med fjärrvärme eller elektricitet.

Dessa människor lär i så fall söka sig utomlands. Åtminstone över vintern. Då kan man i väst även om man skulle strunta i själva det mänskliga lidandet ställa sig frågan vad som är billigast – att stoppa de ryska luftangreppen med alla medel eller ta hand om en ny flyktingvåg på kanske miljoner ukrainare och ett Ukraina som blir ännu dyrare att återuppbygga.

Inga vindkraftverk i energimixen

Den uppmärksamme kanske har noterat att förnybara energikällor inte alls tagits med i uppräkningen ovan. Det beror på att de i den ukrainska energimixen spelar en väldigt liten roll. Det finns helt enkelt inte så mycket av dem och de flesta vindkraftverken finns nu på ockuperad mark i södra Ukraina.

Däremot är alla möjliga slags energislag i småskaliga verk säkert en del av den framtida lösningen för Ukraina, men de kan inte göra så mycket åt situationen här och nu, som i det fördolda håller på att bli allt mer akut.

Läs även: Koraszewski: Krig i Ukraina och Mellanöstern och den fria världens öde

Erik Liljengren

Svensk företagare med mångårig erfarenhet från Ukraina