
Nayib Bukele har korrekt insett att den organiserade gängkriminaliteten utgör ett hot mot statens suveränitet, och således mot demokratin som sådan. Hans drakoniska åtgärder har kritiserats, men de har sänkt landets mordfrekvens med hela 98 procent, skriver John Gustavsson.
I en tidigare text skrev jag om vikten att normalisera angiveri för att kunna bekämpa gängkriminaliteten. Tvärtemot vad många tror så står angiveri inte i motsats till demokrati, utan är tvärtemot en del av en sund, demokratisk rättsstat. Och för att ta mitt resonemang ett steg längre, så vill jag mena att det inte är angiveri som hotar demokratin – utan gängkriminaliteten. Och därför bör Sverige bjuda in El Salvadors president Nayib Bukele på statsbesök.
Läs även: Aksoy: Vi måste vilja som El Salvador för att bli som Sverige
Vad är en demokrati? Detta kanske låter som en fråga man får på ett SO-prov i sjätte klass, men det är en viktig fråga som inte många riktigt tänkt igenom. Demokrati, bokstavligt översatt, betyder ”folkstyre”: Demokrati handlar inte om hurfolket styr, vad folket bestämmer, utan bara att det är folket som bestämmer.
Yttrandefrihet, pressfrihet och mötesfrihet associeras med demokrati eftersom de friheterna möjliggör en demokratisk debatt där folk kan göra informerade val om vilka som ska styra. I praktiken går det inte att ha demokrati utan dessa friheter.
Detta för oss till gängkriminaliteten. Jag vill bestämt hävda att områden som kontrolleras av gäng inte är demokratier.
Ingenstans blir detta tydligare än i länder där gängen verkligen satt statsapparaten ur spel. Om du bor i Sinaloa i Mexiko så har du i praktiken inte yttrandefrihet, eftersom du om du öppet kritiserar Sinaloakartellen blir mördad. Du har inte heller någon pressfrihet; den journalist som ärligt rapporterar om kartellens verksamhet får snart både sitt hem och sin redaktion nedbränd. Mötesfrihet? Försök demonstrera mot korruptionen så får du se hur det går.
Givetvis kan folket i Sinaloa rösta. Det är bara det att det sällan spelar någon roll vem de röstar på. Kandidater som är alltför kartellfientliga mördas, medan andra mutas. Under de nio månader som föregick förra valet i Mexiko mördades över 100 kandidater, ungefär tre i veckan. De kandidater som överlever till valdagen är allt som oftast de som kartellerna godkänt.
Sverige är inte Mexiko. Ännu. Men även i Sverige finns det områden där människor definitivt skulle dra sig för att prata frispråkigt om ”kurdiska räven” och kriminella gäng i allmänhet, av rädsla för repressalier. Gängkriminaliteten hotar att göra Sverige till en skendemokrati, där demokratiska rättigheter – precis som i Mexiko – visserligen finns på pappret, men där de verkliga makthavarna i landet inte får kritiseras och inte kan röstas bort.
Läs även: DEBATT: Lär av El Salvador i kampen mot gängen!
I Mexiko har situationen lett till att medborgargarden, Grupos de autodefensas, bildats i flera områden av hederliga medborgare som med vapen i hand bedriver en blodig vigilantverksamhet för att ta tillbaka sina samhällen från drogkartellerna. Med rådande utveckling känns sådana grupper inte alltför avlägsna här i Sverige.
Ett land som ändå lyckats med konststycket att demokratiskt rösta bort kartellväldet är El Salvador. Nayib Bukele valdes till president 2019. Att han överlevde till valdagen och att han överlevt sedan dess måste betraktas som ett mindre mirakel, då El Salvador faktiskt har ännu större gängkriminalitet än Mexiko.
Kort efter att ha blivit vald mobiliserade Bukele militären och satte in dem mot gängen. Ribban för att kunna arrestera och fängsla sänktes, och på bara något år åkte över 60 000 gängkriminella i fängelse (motsvarande 1 procent av landets befolkning) – och där kommer de att stanna för överskådlig framtid.
I Sverige får vi höra att ”hårdare straff” inte är lösningen. I El Salvador har ”hårdare straff” och massarresteringar lett till att antalet mord minskat med 98 procent! (Ja, du läste rätt, nittioåtta procent).
När andra politiker såg gängkriminaliteten som just kriminalitet, så såg Bukele den istället helt korrekt som ett hot mot, och inskränkning av, statsmaktens suveränitet. Kartellerna skulle därför bemötas med militärt våld, på samma vis som en utländsk invasionsstyrka.
För detta har Nayib Bukele fått mycket kritik av organisationer som Amnesty, som också brukar kritisera Sverigedemokraterna. Har oskyldiga fängslats i El Salvador? Ja, säkerligen har några ”rykt med” i utrotningen av gängen. Det är såklart beklagligt, men måste ses i sitt sammanhang: Under kartellväldet som föregick Bukeles presidentskap mördades oskyldiga varje dag, och hederliga människor levde i skräck.
Vänstertyckare som på allvar menar att Bukele är ”odemokratisk” bortser ifrån alla de sätt som gängkriminalitet, när den är tillräckligt utbredd, faktiskt sätter demokratin ur spel. Det Nayib Bukele gör är att återupprätta den, och för hans insats har han nyligen blivit omvald med dryga 84 procent av rösterna.
Detta sticker såklart i ögonen på vänstertyckare världen över, tyckare som inte bara inte tror att hårda straff och militär mobilisering fungerar, utan som inte vill att hårda straff och militär mobilisering ska fungera.
Istället för diskussionspaneler med sociologer, kriminologer och proffstyckare, så bör regeringen snarast bjuda in Nayib Bukele på statsbesök för att utbyta idéer och få inspiration.
Läs även: Berggren: Lär av El Salvador istället för att misstänkliggöra
Stöd oss genom att bli prenumerant.