Medan de flesta av oss, jag själv inklusive, varit distraherade av Magdalena Anderssons kavalkad av dispyter med högerdebattörer, islamistiska riksdagsledamöter och nu senast en svensk-tysk översättare, så kom häromdagen ett minst sagt genant erkännande från fackförbundet IF Metall: Endast en tredjedel av Teslas anställda i Sverige har valt att delta i den uppmärksammade strejken som Metall utlyste.

Läs även: Göranson: Tesla och draken ”Den svenska modellen”

Detta är verkligen häpnadsväckande: IF Metall har inte bara själva tagit strid, utan fått med sig såväl Postnord som hamnarbetare och chaufförer inte bara i Sverige utan i andra länder för att omöjliggöra Teslas affärsverksamhet – och detta alltså utan att Teslas anställda själva velat ha någon strejk.

Det går inte att understryka hur stort detta är. I Sverige precis som i de flesta vänsterdominerade länder är strejkbrytare bland det fulaste man kan vara. En strejkbrytare är en Onkel Tom-typ som undergivet tjänar sina förtryckare istället för att hålla ihop och kräva sin rätt tillsammans med sina kamrater.

Att två tredjedelar av Teslas personal frivilligt brännmärker sig själva som strejkbrytare, väl medvetna om hur sådana betraktas av samhället i stort, är inget annat än sensation. Det leder också till frågan om hur många av de som ändå valt att strejka gjort så för att de själva är missnöjda, och hur många som bara inte velat stöta sig med fackförbundet.

Detta borde rimligen föranleda en haveriutredning. Vem beordrade strejken? Hur fattades beslutet? Varför fördes ingen konversation med de anställda på Tesla som skulle tvingas ut i strejk? Om en konversation fördes, var finns mötesprotokollen och hur kom facket fram till den felaktiga uppfattningen att majoriteten av Teslas anställda var en samling strejksugna proletärer?

Nu kanske någon invänder att Tesla-strejken ändå var nödvändig av ren princip för att försvara ”den svenska modellen” med kollektivavtal, oavsett vad just Teslas anställda ville i frågan. I så fall är det ju märkligt att LO inte gått ut i strejk eller ens nämnvärt protesterat mot EU:s arbetstidsdirektiv, som gör kaffeved av den modellen.

I den svenska modellen är det facket och arbetsgivarna som ska förhandla över arbetsvillkor såsom arbetstid, men trots att både fack och arbetsgivare i flera generationer varit överens om att personal inom vård, omsorg och räddningstjänst ska tillåtas arbeta dygnspass (med extra vila som kompensation), så förbjuder EU nu dygnspassen.

Tiotusentals vård- och omsorgsanställda har skrivit under namninsamlingar för att bevara dygnspassen, och inom räddningstjänsten vittnar förtvivlade anställda om att de indragna dygnspassen kan bli den sista knäcken som får dem att sluta. Trots att EU inskränker den svenska modellen så lyser facket med sin frånvaro. Vågar man bara gå upp till kamp mot Elon Musk, men inte mot Bryssel?

Läs även: Gustavsson: Teslas motstånd visar att kejsaren är naken

Bulletin var först och i princip ensamma i Sverige om att ifrågasätta fackets motiv för strejken. Vi berättade redan för flera månader sedan att Teslas anställda var nöjda med sina arbetsvillkor. Den verkliga anledningen till att facket var så måna om kollektivavtal, och till att Svenskt Näringsliv vägrade stötta Tesla, förklarade jag i ett antal artiklar.

Den korta versionen är: Om din arbetsgivare har kollektivavtal, så administreras din tjänstepension av antingen AMF eller Alecta, två bolag som ägs gemensamt av facken och Svenskt Näringsliv och som tillsammans kontrollerar närmare 2000 miljarder kronor i pensionspengar. Via dessa två bolag tjänar både fackförbunden och Svenskt Näringsliv stora pengar på förvaltningsavgifter. Båda arbetsmarknadens partner tjänar därför på kollektivavtalen, oavsett om du som anställd gör det.

Elon Musk vägrade spela med i denna korrupta teater. För detta blev han svartmålad som en brukspatron från 1800-talet, som om hans anställda var utfattiga statare istället för högutbildade, välbetalda ingenjörer som, om de verkligen var missnöjda, enkelt skulle kunna hittat jobb någon annanstans.

Nu har vi facit: Teslas anställda väljer Musk, inte Metall. Tyvärr lär Elon Musk få vänta länge på en ursäkt från de sistnämnda.

Ingen förnekar att strejkvapnet varit viktigt för att garantera arbetares rättigheter. Det är därför särskilt tragiskt när detta vapen inte används för att säkra arbetarnas väl och ve, utan för att upprätthålla en pensionskartell. Tyvärr är det detta som har skett i fallet Tesla, och det har skett på bekostnad av Teslas anställda och även på bekostnad av Sveriges rykte bland internationella tech-bolag. Frågan kvarstår: När vågar regeringen agera?

Läs även: Sandström: Att strejka mot Elon Musk för partiets skull