I början på januari går försvarshöjdarnas eget lilla Almedalen av stapeln, den årliga militära toppkonferensen Folk och Försvar på Högfjällshotellet i Sälen. För er som aldrig varit där kan jag berätta att den funkar precis som politikerveckan i Almedalen i Visby på sommaren, fast i miniatyr och på vintern.

Alla som är något inom den svenska Försvarsmakten, säkerhetspolitiken och försvarsindustrin är där, eller vill åtminstone vara där.

Läs även: Skogkär: Ukrainas sak är vår

Det är inget konstigt med Rikskonferensen 2024, som den hette när den startade söndagen den 7 januari i år och pågick i tre dagar med avslutning igår tisdag. Dess historia sträcker sig tillbaka till mitten på 1940-talet och kan med lätthet inordnas i den breda svenska folkrörelsetraditionen. Hela scenprogrammet är öppet och kan följas på nätet via Youtube.

Nu är jag inte inbjuden att tala, men om jag vore det skulle jag som den grävande ekonomijournalist som alltid följer pengarna jag är, berätta om EU:s oljesanktioner och den ryska skuggflottan som byggts upp i hemlighet, detta som en reaktion på sanktionerna som riktas mot en av världens största olje- och gasproducenter: Björnen i öster, Sveriges historiska, nuvarande och framtida arvfiende Ryssland.

I korthet stod Ryssland före den storskaliga invasionen av Ukraina i början på 2022 för endast två procent av världens totala varuexport. Samtidigt var deras export koncentrerad till ett fåtal varor som olja, naturgas, konstgödsel, vissa mineraler som uran samt jordbruksprodukter. Landet har som ett exempel den största skogstäckningen i världen, med över 800 miljoner hektar skog, vilket öppnar för en storskalig vinstgivande export. Det är till ytan sett världens största land med sina elva tidszoner, men med en BNP som ändå inte var större än Spaniens, innan västvärldens tunga sanktioner sattes in som en reaktion på anfallskriget. (Minns att det i mindre skala pågått sedan 2014.)

Exakt hur mycket ekonomin skadats av sanktionerna kan vi inte veta, eftersom det ryska finansdepartementet och centralbanken som en reaktion på sanktionerna slutat producera öppen ekonomisk statistik. Detta på direkt order av Kreml, läs Putin. Men ett rimligt antagande är att den krympt ordentligt, och gjort det svarta inslaget i ekonomin ännu större, med storskalig smuggling som ett av de bärande inslagen.

Den tunga pulsådern i den ryska ekonomin har alltid bestått av råvaruexporten, där råoljan, raffinerade mineraloljeprodukter och naturgasen spelat den centrala rollen. Det är framförallt dessa pengar som hållit president Putin under armarna i inrikespolitiken, eftersom intäkterna därifrån möjliggjort socialt populära reformer som höjning av pensionerna med mera, men också finansierat uppbyggnaden och moderniseringen av den krigsmaskin vi ser i aktion i Ukraina. Sedan har den också lagt grunden till den statligt sanktionerade kleptokratin som gynnat de genomkorrupta ryska oligarkerna som alla är mångmiljardärer och ytterst spätt på Putins egen enorma privata förmögenhet. Han är givetvis den rikaste oligarkskurken av dem alla.

Två huvudfaktorer ligger bakom den höga inflationen som skapat huvudvärk i världsekonomin på senare år. Först viruskrisen och därefter kriget i Ukraina. En gemensam effekt är nämligen att transporterna blev svårare att genomföra och som en följd av det betydligt dyrare än tidigare. Kostnader som vältras över på oss konsumenter. Och som bekant betyder inflation höjda priser som gör att dina och mina pengar i plånboken är mindre värda nästa gång vi går till Ica eller Coop för att köpa mat.

För att minska den ryska vinsten av oljeexporten, men samtidigt förhindra att det blir ett totalt stopp för den handeln vilket skulle få den internationella inflationen att dra iväg till högre och för västvärldens konsumenter och politiker betydligt smärtsammare nivåer än tidigare, beslutade EU-topparna att sätta ett pristak på den ryska oljan som säljs till andra länder. En ok kompromiss kan tyckas, eller?

Allas våra folkvalda politiker i EU beslöt att i början på december 2022 införa ett pristak på 60 US-dollar per fat för ryska råoljan. Det betyder i praktiken att oljan inte får säljas till ett högre pris än så. Om priset sätts till 60 dollar är allt ok, men om den säljs för 60 dollar och en cent (oljan prissätts i US-dollar på den internationella marknaden) sparkar sanktionerna in och omöjliggör för oljehandlarna att exempelvis försäkra de stora fraktfartygen som transporterar råoljan mellan säljare och köpare, vilket sätter ett effektivt stopp för den handeln. Ty ingen nykter och seriös oljemäklare vågar skicka ut stora fullastade oljetankers på världshaven oförsäkrade.

Funkar det som tänkt? Well, enligt officiella EU-rapporter med fin statistik och kurvor med excelgrafik som höjdarna i Europeiska ministerrådet och EU-kommissionen serveras funkar pristaket. Men som alla som kan sin ekonomiska historia med sovjetisk planekonomi och politiskt satta priser vet, är teorin en sak och verkligheten en annan.

Läs även: Törnvall: Svensk elproduktion i kinesiska brevlådeföretag

Så här ser verkligheten ut. Och det är nu den ryska svarta skuggflottan kommer in i bilden. Om du och din familj gillar att semestra i Grekland på sommaren rekommenderar jag starkt att du fortsätter läsa den här krönikan. För när du läst klart kommer du att bli orolig.

Svarthandeln med den ryska råoljan omsätter försiktigt beräknat minst fem miljarder dollar per år, motsvarande 50 miljarder kronor. Ryska skuggflottan består konkret av runt hundratalet risiga gamla oljetankers som på ett sofistikerat sätt skeppar råoljan från säljaren Ryssland till kunder utan samvete i framförallt indiska och kinesiska raffinaderier, men faktiskt också oljeländer i Persiska viken, tro det eller ej. Sammanräknat handlar det om 500–600 oljefartyg som är inblandade i transporterna.

En av dessa transportleder går för övrigt från S:t Petersburg via Östersjön och ut i Atlanten.

Dessa hundratalet oljetankers har några saker gemensamt. De är slitna, nedgångna, i praktiken sönderrostade, borde omgående pensioneras för gott och är definitivt inga fartyg som ska lastas om ute till havs i smyg på det sätt som sker. Istället borde de huggas upp på en strand och säljas som metallskrot för att aldrig mer segla fullastade med olja ute på världshaven.

Vi ser en skuggbransch bestående nya skeppsägare och rederier, samt oljemäklare baserade i framförallt finanstrixarnas paradis Dubai, som inte funnits där tidigare plötsligt dyka upp på radarn efter att EU:s pristak slog till. Det är alltså nya aktörer som ligger bakom den ryska skuggflottan och dess oljetransporter till betalvilliga kunder. Eller så är det redan etablerade skeppsmäklare som seglar under ny flagg för att dölja de riktiga intressenterna.

Också grekiska rederier har ökat sin aktivitet på marknaden för ryska oljetransporter, enligt grekiska undersökande journalister som kartlagt aktiviteten i Lakoniska golfen i Medelhavet. Den plats som spelar en nyckelroll i svarthandeln.

Så här går den till.

Oljetankers lastas i Ryssland och sätter kurs mot södra Grekland, närmare bestämt den Lakoniska Golfen, belägen i södra Grekland, Lakonien. Golfen är på kartan formad som ett upp- och nedvänt “U”. Den är uppskattningsvis 58 km bred från väst till öst och 44 km lång från norr till syd och består till stora delar av internationellt vatten, och befinner sig alltså inte under grekisk juridisk sjöfartskontroll.

Här möter de förstnämnda tankfartygen som lastats i Ryssland upp fartygen i skuggflottan. De förstnämnda lägger sig sida med sida med ett rostigt fartyg som lagt ut stora fendertar och pumpar över lasten med råolja via grova slangar till fartyget i skuggflottan. Hemligheten är nämligen att så fort oljan flyttats över till det nya fartyget blir den hastigt och lustigt legal.

Den regleras inte längre av EU:s sanktioner och pristak, och kan säljas till andra och mer lönsamma priser. För en enda fartygslast kan handlaren/ägaren dra in någonstans mellan 10 och 15 miljoner dollar. Det är stora pengar det handlar om. En politiskt skapad och av EU beslutad skuggbransch som skapat många nya oljemiljardärer.

Analyserar vi den internationella marknaden för rysk råolja finns det nämligen två olika priser. Dels exportpriset, som regleras av EU:s konstlade politiskt beslutade pristak på 60 dollar. Dels har vi ett annat och högre pris för importen. Importpriset har hela tiden legat ovanför pristaket.

Skillnaden mellan dessa två olika priser skapar en skuggvinst, som vi inte vet vart någonstans den tar vägen. Vilka är det som tjänar dessa pengar? Svaret är att det vet vi inte, annat än att spåren leder oss från oljemäklarna i Dubai via köparna i främst Indien och Kina och ytterst till säljarna i Ryssland, så klart. Vad vi således kan dra för slutsats är att EU:s pristak, som enligt EU-kommissionens fina teoretiska rapporter fungerar, inte alls fungerar i praktiken. Pengarna fortsätter göda den ryska krigsmaskinen i Ukraina. Tvärtemot hur det är tänkt i teorin.

Som alltid med en politiskt styrd planekonomi, så klart.

Tittar man på en fartygsapp som till exempel ShipTracking som visar alla fartyg och båtar som är försedda med Automatic Identification System (AIS) ser man något intressant. Det är ett tekniskt system som gör det möjligt att identifiera ett fartyg eller en fritidsbåt och följa dess rörelser från andra fartyg och land. Systemet bygger på att varje fartyg regelbundet skickar ut informationen på en digital radiokanal från en liten låda som sitter någonstans i båten.

Det intressanta med att titta på Lakoniska bukten i appen (du kan själva ladda ner den till mobilen och göra det till kostnaden noll kronor) är att man ser en rad ensamma oljetankers ligga stilla och vänta på något. Men vi ser aldrig två fartyg ligga tajt sida vid sida, fast vi vet att de gör det eftersom de som ligger stilla lastar om rysk råolja mellan varandra.

I skrivande stund tidigt tisdag morgon 9 januari visar min ShipTracking-app i mobilen att det finns fyra oljetankers under gång i bukten, samtidigt som tolv fartyg ligger stilla. Men inga av dessa ligger bredvid varandra. Det förklaras nämligen av att fartygen som ingår i den ryska skuggflottan antingen har stängt av sina AIS:er eller spoofar dem, vilket betyder att man mixtrat med dem för att de skall visa en annan och falsk position än den riktiga, där fartyget egentligen befinner sig. En riktigt skuggbransch. Några redare och oljemäklare därute vill inte öppet stå för sina affärer.

Läs även: Göranson: Att låta hjärtat eller hjärnan styra politiken

Det problematiska med den här omlastningen är sjösäkerheten. De här rostiga skrotfartygen borde inte varje dygn lasta över stora mängder råolja, sida vid sidan med varandra. En enda tanker kan lasta en miljon fat olja. Ett fatt rymmer 160 liter. Vi talar alltså om ett möjligt utsläpp om sammanlagt 160 miljoner liter råolja, i en känslig marin miljö, om det skiter sig. Det är en miljökatastrof av enorma proportioner som väntar på att inträffa.

Ekonomin för den grekiska regionen Lakonien bygger helt på turismen. Och hur många turister från exempelvis Sverige och andra EU-länder får lust att betala för att åka dit om stränderna är fullpackade med rysk skitig råolja från ett stort oljeläckage ett par mil ut i bukten?

Jag tänker högt nu. Men att sätta några raketer från ett raketgevär som vilar på axeln i ett par av de här fartygen från en vanlig fritidsbåt är inte så svårt att genomföra. Det borde vara ett enkelt drömterrormål för några terrorister som ekonomiskt vill skada Grekland och Europa i en terrorattack modell lågpris i utförandet, med ett högt pris räknat i de ekonomiska och politiska konsekvenserna av den.

Sammantaget har vi en risig skuggflotta som drivs av okända rederier med oklar ägarbild, som befraktas av nya okända oljemäklare och vars försäkringar av såväl fartyg som last är oklar, om de ens existerar. Så vem skulle få betala för en eventuell oljekatastrof i det grekiska vackra semesterparadiset?

Det vet vi redan. Säg hej till de grekiska skattebetalarna, samtidigt som de får säja hej då till inkomsterna och skatteintäkterna från de utländska turisterna. Det var kanske inte vad EU-topparna som införde den planekonomiska misslyckade prisregleringen av den ryska råoljan i slutet på 2022 tänkt sig, eller?

Jag rekommenderar er till sist att se reportaget ”The Shadow Fleet Fueling Russia’s War” av ett team från den finansiella och politiska amerikanska nyhetsbyrån Bloomberg. De har kartlagt och förklarat skuggflottans ekonomiska logik, samt satt sig i en båt och åkt ut i den grekiska omlastningszonen för att själva filma verksamheten med egna kameror. Notera hur risiga och rostiga fartygen i skuggflottan är. Reportaget finns att beskåda på Youtube.

Läs även: Koraszewski: Krig i Ukraina och Mellanöstern och den fria världens öde