Hjort: En kebabpizza för att få regeringsdugliga Sverigedemokrater?

Det pratas mycket om hot mot demokratin. Men dagens största utmaning är inte politiska skräckscenarier, utan om SD kan bli accepterade som regeringsparti. Kanske avgörs frågan över en sillamacka och en kebabpizza.
I samband med gårdagens lunch i Strängnäs, där Tidöpartierna träffades, utspelades en intressant scen som återgavs i SvD.
En journalist undrar om Jimmie Åkesson planerar att göra något för att övertyga Simona Mohamsson om att SD är redo att sitta i regering.
– Jag ska lägga på den största charmen i dag och vara riktigt julmysig så får vi hoppas att det biter, säger han.
Kanske fungerar det, men förmodligen inte. Mohamsson tycks inte vara det stora problemet – och inte heller lösningen. Precis som med Romina Pourmokhtari verkar kontakten med Tidöpartierna ha fått henne att inse att rädslan varit obefogad.
Man ska som sagt aldrig gå full Arnstad, och att ingen hittat minsta lilla bygglovsansökan om att bygga ett läger för att spärra in oppositionen talar för att valet kommer att bli av nästa år. Hotet mot demokratin var kraftigt överdrivet.
Sverige har tappat i demokrati, men det beror inte på Tidöregeringen utan på brottsligheten – ett tapp som sannolikt hade varit större med en annan regering.
För Åkesson finns en viktig uppgift. Sverigedemokraterna har uppåt hälften av väljarna till Tidöpartierna. Men det är fortfarande en kontroversiell fråga om de ska få sitta i regeringen. Det är fortfarande för mycket skandaler kring partiet och oklarheter kring var många förtroendevalda står.
Åkessons uppgift är att inte bara övertyga de liberaler som sitter i regeringen, utan även de hårdnackade motståndarna lokalt, om att Sverigedemokraterna är ett förnyat parti.
Jan Jönsson brukar vilja beskriva sig som gängens värsta fiende. Han har onekligen kommit att bli även Liberalernas värsta fiende genom sin kamp mot SD i regeringen. Men Jönsson hävdar att han bygger broar, inte murar. Han står upp mot konspirationsteorier – kanske även konspirationsteorin att SD är fascister.
Åkesson och Jönsson borde äta lunch. Eller kanske två luncher. En med sillamacka och en med kebabpizza. En inbjudan från varje sida, för att få ett grepp om varandra. För att bygga broar.
Sverige har djupa problem – med ekonomi, arbetslöshet, energi, tillväxt, integration och mycket annat. Frågor som måste lösas, och som måste få riktiga lösningar. Frågor där det uppenbart bara är Tidöpartierna som kan ge hållbara svar.
Tiden har gått och Sverige har förändrats. Sverigedemokraterna har förändrats och står nu inför nya och väldigt annorlunda utmaningar. Ett parti där det länge krävdes ett skinn av stål för att stå emot utfrysning, elakheter och annat är i dag ett parti som måste sadla om och visa sig större. I dag måste de aktiva kunna förhandla, umgås och fungera väl med andra partier.
Att övertyga Jönsson och de andra kritikerna i Liberalerna om att SD är redo att ingå i regering är inte en uppgift någon avundas. Men det är en uppgift som måste göras för Sveriges del. Det är en del av arbetet för att SD ska visa sig mogna.
Att vara i opposition är roligare på många sätt: mer känslor, mer ilska och färre möten. Men vissa möten är nödvändiga – och vill man ta ansvar för Sverige måste man också få ihop Tidöpartierna. Att ta ansvar är inte att vara argast i opposition utan att ta fram bra lösningar och få dem att bli praktisk politik.
Kanske går det att få ihop en gemensam plattform, kanske går det att få Liberalerna att acceptera att alla Tidöpartier sitter i en gemensam regering. Men det kommer att kräva slit och arbete.
I dag är det mörkt på den fronten. Men Åkesson har ett särskilt ansvar för att se till att det blir god stämning och acceptans för en bred regering efter nästa val – ett stöd för en regering som tar ansvar för Sverige och kan lösa problemen.
Från andra hållet har Jan Jönsson också ett ansvar. Han, som nästan kan prata omkull gängen på egen hand, måste prata med Åkesson om de röda linjer som finns och vad som behövs. Utan Åkesson i regeringen blir det kanske Morgan Johansson som återigen får ansvaret att stoppa gängen.
Frågorna på bordet är för stora och för viktiga för att bråk och problem ska dra in i valrörelsen och riskera att leda till ett maktskifte.
Vill man Sverige väl är det viktigaste att förhindra ett maktskifte – då måste man vara beredd att lösa regeringsfrågan.
Så sätt er och ät den där pizzan – och bli vänner.
Läs även: Enighet på menyn Tidöpartiernas viktigaste fråga inför valet
Följ mig gärna på X/Twitter