BBC skakas av en stor skandal. Mediehuset har systematiskt både vinklat och fejkat innehåll för att skapa en politisk vinkling av nyheter. Flera höga chefer har tvingats avgå, och man har till och med bett den amerikanske presidenten Donald Trump om ursäkt.

Det är en enorm skandal. BBC har länge varit riktmärke och flaggskepp för public service i hela västvärlden. När BBC skakar väcks den naturliga frågan: hur illa är det då ställt med andra public service-bolag?

BBC har haft systematiska och allvarliga problem under lång tid. Det är orsaken till att flera chefer nu har avgått. Parlamentsledamöter har gått ut och riktat hård kritik mot kanalen. Att BBC under lång tid medvetet vilselett tittare och läsare i frågor som rör transgender, Gaza och Trump bedöms ha påverkat samhällsdebatten så djupt att skadan inte kan repareras enbart genom att några chefer får gå.

Det talas framför allt om en kultur inom organisationen som är starkt vinklad och där många anställda tycks anse att det är rätt att vilseleda. Man diskuterar även att BBC Arabic omedelbart måste ställas under hårdare kontroll, eftersom underorganisationen drivs av en ideologiskt präglad grupp aktivister.

Läs även: Skogkär: Den enkla förklaringen till att vänstern älskar public service

Oppositionen menar att det inte längre handlar om att byta ut chefer, utan om att reformera hela organisationskulturen för att återgå till opartiska skildringar, något som den allmänhet som finansierar bolaget har rätt att kräva.

Förmodligen är det en utopisk dröm att det är möjligt med statlig opartisk media.

Många känner säkert igen sig i beskrivningen av ett public service som inte längre gör sitt bästa för att vara opartiskt, utan snarare tycks ha som uppgift att uppfostra och forma folket. Sverige är inte så annorlunda.

Ett exempel är hur Sveriges Radio reagerade på nyheten att BBC bett Trump om ursäkt. De kallade först sitt inslag ”Britter splittrade – osmakligt att Trump kan påverka BBC”. Efter kritik ändrades rubriken till ”BBC ber om ursäkt efter Trump-klipp: Felbedömning”. Men även efter att brittiska chefer tagit ansvar och avgått beskriver SR det fortfarande som ”anklagelser”, och istället för att säga att materialet var fejk, talar man om att det ”gav ett missvisande intryck”.

Precis som i Storbritannien har Sverige haft många kritiker av public service som idiotförklarats, pekats ut som hot mot demokratin eller helt enkelt inte bemötts i sak, utan svartmålats.

Bland kritikerna finns organisationer som I allmänhetens tjänst, politiker som Lars Beckman och Jan Ericson, samt ministrar som Carl-Oskar Bohlin. Den tidigare TT-journalisten Owe Nilsson gick så sent som för några dagar sedan till angrepp mot Bohlin för att han kritiserade public service i Agenda.

Sverige har haft sina egna skandaler som påminner om BBC:s, men med betydligt mindre genomslag. Mats Skogkär skrev till exempel om hur Ebba Buschs ord missvisande klipptes i samband med korankravallerna.

Läs även: Skogkär: Så vilseledde SVT om Ebba Busch och korankravallerna

I Sverige har public service närmast fått karaktären av en religiös institution. För många är det fult att kritisera, och även när fel begås ska man tiga för att ”inte skada något stort och fint”. Delar av kritiken blir därför nästan busig i tonen, eftersom man trotsar ett publikt konsensus.

Men Sverige har problem. Skillnaden i förtroende för public service mellan höger och vänster är enorm. Att tv och radio uppfattas som ideologiskt färgade av en stor del av befolkningen är uppenbart och allvarligt.

Public service är så dominerande att de i praktiken sätter agendan för det politiska samtalet. Det som sänds i Morgon-Ekot blir ofta de frågor som betraktas som viktigast. Nyheterna avgör vad som är ”viktigt”, och vad folket inte behöver informeras om.

Partiledardebatterna är hårt kritiserade för att ta upp märkliga frågor och ha ett format som skapar kaos. Och när Moderaterna antydde att ordning och reda i debatten skulle prioriteras framöver tolkades det som ett hot mot demokratin. Den grandiosa självbilden inom public service lyckas inte dölja att prinsessan ligger på en ärta. En skrikande Dadgostar blev plötsligt beviset på ”en livlig demokrati”.

Det är bedrövligt – och hela Publice service borde göras om.

Det bästa vore att lägga ner skräpet. Mycket av det som kostar miljarder behövs inte. Melodifestivaler, politisk propaganda, klimatångest och annat kan de som vill betala för själva.

Tyvärr är det inte möjligt.

Men man skulle kunna tillsätta en oberoende kommission som granskar några centrala områden: Har rapporteringen om Gaza varit neutral? Om Sverigedemokraterna? Tidöregeringen? Vänsterpartiets antisemitism?

När svaren finns, kan man gå vidare och börja uppifrån. Om, eller snarare när, man hittar systematiska problem bör flera chefsnivåer skalas bort, och det måste bli tydligt vad som förväntas av public service.

Man borde också överväga en helt fristående, roterande granskning av nyhetsinnehållet, som blir en del av årsredovisningen. Ett år sköts granskningen av några professorer, året därpå av advokater, och så vidare.

Men framför allt: Skattebetalarna förtjänar så mycket bättre än dagens public service.

Läs även: Kommunsossar utmanar partiledningen om migration

Följ mig gärna på X/Twitter