Jag har aldrig hört någon politiker hävda att Ukraina har rätt att försvara sig. Antagligen för att de inte vill utsätta sig själva för att bli förlöjligade. Däremot finns sådana som säger att Israel har rätt att försvara sig, och verkar se det som bevis på deras höga moral. I själva verket säger de bara att även judar har rätt att försvara sina liv. Vilket för vissa uppfattas just som ett bevis på deras djupa humanism, medan för det för andra ses som brottsligt mot lagar och normer, för vem har hört talas om något sådant?

Läs även: Sandström: Hamas är Hitlers arvtagare

På min dator finns ett foto av en ensam israelisk soldat som går med en israelisk flagga längst rälsen från porten till Auschwitz. Den är symboliskt för mig. Förutsättningen för ”Aldrig mer” är just Israels förmåga att försvara sina medborgares liv. Många ifrågasätter denna heliga rätt och uppfinner de mest bisarra skäl för att neka judar rätten att försvara sina liv. Inte konstigt, om man betänker att de saknade denna rätt under nästan två tusen år.

Idag marscherar mångtusenhövdade folkmassor världen över och vrålar folkmordsramsan ”från floden till havet”, anklagar Israel för folkmord och önskar sig samtidigt en politik som skull resultera i just folkmord på judar. Står inte denna anklagelse mot Israel i motsatsförhållande till deras explicita förhoppningar? Det beror på hur man ser på det. Denna typ av inkonsekvens är extremt vanlig.

Den 7 september, exakt en månad före den största massakern på judar sedan andra världskriget, rapporterade västerländska medier om PA:s förment moderate ”president” Mahmoud Abbas antisemitiska uttalanden om Förintelsen. (Denne ”president” är i själva verket en diktator som har vägrat att utlysa val i över ett decennium.) Abbas försäkrade sin publik att ”Hitler dödade inte judar för att de var judar”, att, ”Europa hatade dem inte för att de var judar, utan att Europa ”slogs mot dem på grund av deras sociala roll.”” Han lade också till den gamla klichén att europeiska judar egentligen inte alls är judar.

Naturligtvis har inte denne palestinske intellektuelle gigant hittat på det här själv. Han studerade i Moskva och citerade flitigt från sovjetisk antisionistisk litteratur i sin doktorsavhandling, och kombinerar friskt den eviga europeiska antisemitismen med den eviga muslimska. Och Abbas visste mycket väl att inte ens nazismens skräckinsatser lyckades bota Europa från flera århundradens vidmakthållande av absurda fördomar.

Mahmoud Abbas föddes 1935 och hamnade till följs av det israeliska självständighetskriget med sin familj i Syrien och reste senare till Egypten för att studera juridik. Influerades han i sin ungdom av den nazistiska palestinska nationella befrielserörelsen? Detta är högst troligt eftersom det var den dominerande rörelsen både i Syrien såväl som i Egypten.

Vi vet att han, när han växte upp, satsade på Sovjetunionen och en mer sekulär ideologi än islamismen. Dock en ideologi som avsåg att leda till samma mål som urfadern till den palestinska nationella rörelsen, Jerusalems stormufti Amin al-Hussein, drömde om. Ett mål som fick den sistnämnde att argumentera för det nära släktskapet mellan tysk nazism och islam.

1965 gick Abbas med i Fatah, vilket betyder att han redan då trodde att det var bättre att sträva efter att utrota judar under den sovjetiska formeln för befrielsekamp än att öppet hålla fast vid nazismens idéer, som inte längre var det minsta moderna.

Sovjetunionen kollapsade, om än inte på ett så dramatiskt sätt som nazismen, och Mahmoud Abbas var en av dem i Yasser Arafats inre krets som kom fram till att man nu istället borde fortsätta kampen under den västerländska fanan, och presentera den som ett fredsprojekt. Han trodde antagligen också (eller kanske till och med visste), att västvärlden inte hade återhämtat sig från sina gamla fördomar om judar och att han skulle kunna hitta många allierade där, det krävde bara mindre förändringar av retoriken.

Satsningen på denna västerländska fredshäst väckte dock misstänksamhet bland mer konservativa muslimer som öppet ville få förkunna sitt mål, som då liksom nu är ett globalt kalifat, alltså att världen ska underordnas islams gud och tanke.

Läs även: Koraszewski: Hamas och ett nödvändigt krig

Hur koloniserar idéer sinnen? 1900-talet kom att introducera två mentala plågor som kapade miljontals sinnen och krävde hundratals miljoner människoliv. Båda dessa idéer fascinerade, väckte hopp, gav en känsla av gemenskap och uppmuntrade uppoffringar, inklusive beredskapen att offra sitt eget liv för dem.

För lite mer än ett år sedan publicerades en bok av den amerikanske historikern Richard Landes med den symptomatiska titeln ”Can the whole world be wrong? Landes forskar om medeltiden, hans specialitet är millennalistiska rörelser, det vill säga en kollektiv psykos som sprider sig som en löpeld över prärien, och som kombinerar rädslan för en apokalyptisk katastrof med behovet av att rädda världen. Är det rimligt att som Landes använda sina kunskaper om medeltiden för att tolka vår egen tid? Jag har pratat med många före detta kommunister för att försöka förstå mekanismen bakom deras förälskelse.

För att parafrasera det kommunistiska manifestet skulle vi kunna säga att det går ett spöke genom världen, de kollektiva vanföreställningarnas spöke, och födelsedatum och födelseort avgör vilka kollektiva vanföreställningar vi kommer att utsättas för. Min far, som försökte immunisera mig mot en alltför förhastad tro på det som verkade självklart för mig, upprepade ofta att historien gör oss alla till narrar.

Men varken läsning av böcker eller dussintals samtal ger full klarhet här. Födelsedatum och födelseort, i kombination med miljön som en person växer upp i, verkar som sagt vara det som starkast avgör viljan att svälja ett visst attitydskapande piller. När du väl svalt det förvandlas politiska manifestationer till en fest och vrålet blir till en drog. Koloniseringen av sinnen är ett fenomen lika gammalt som världen.

Landes skriver:

Under det tjugoförsta århundradet bevittnar vi många förbryllande fenomen. Låt oss titta på några av dem:

• Sedan hängivna muslimers attack den 11 september 2001 bär betydligt fler muslimska kvinnor stolt hijab i väst, och väsentligt färre judar bär, av rädsla, kalott offentligt.

• Det judiska folket är den enda nationen som är målet för statligt sanktionerad hets till hat och folkmord, men också den enda nationen som själv anklagas för att vara folkmordsbenägen.

• Samma människor i väst som gör heroiska ansträngningar för att förbjuda hatretorik som kan kränka andra, visar en enorm tolerans för hatretorik riktad mot västerlänningar själva eller deras judiska medmänniskor.
• Enorma människomassor runt om i världen vill emigrera till länder som deras egna eliter anser utgöra förkroppsligad ondska.

• Västerländska demokratier som övertygade sig själva och sina judar om att de hade avsagt sig sitt hat mot judar efter Förintelsen, riskerar att förstöras av en medeltida apokalyptisk rörelse som utnyttjar deras (maskerade) hat mot judarna.

Är detta hat mot judar mer än bara folkmordshat mot en liten nation, eller är det en psykisk pest som hotar den mänskliga arten som helhet? Hur sprids detta virus? Har den amerikanske historikern rätt i att viruset främst attackerar människor som hatar demokrati? I en varning till läsarna skriver Richard Landes:

Mentalt berusade av den messianska drömmen om det globala kalifatet (dvs. Islam från hav till hav), som äntligen kommer att uppfylla de mest radikala expansionistiska muslimernas drömmar; förgiftade av den monstruösa och invanda ”tvärsäkerheten” att det i denna katastrofala och absurda värld finns en nation utvald av Allah och att som en konsekvens av detta är alla handlingar av tvångsmässig, psykologisk och patologiskt exklusiv religiös triumfism berättigade; utbildade och tränade i tron att allt lidande som har tillfogats eller kommer att tillfogas alla andra, exempelvis. judar, alltid kommer att vara mindre än vad de själva led under nakba, river palestinierna oavbrutet upp sitt sår för att det ska fortsätta blöda, för att det ska bli obotligt, och de visar detta sår för världen som om det vore en fana.

Jihadister omfamnar hemska Allahs ord i koranen (8:12): ”Jag kommer att slå skräck i hjärtat på dem som inte tror. Skär därför av deras huvuden och skär av alla deras fingrar.” Palestinier vill att vi alla ska känna oss skyldiga, direkt eller indirekt, för nakbas grymheter; som beundrare av kalifatet vill de att vi ska avsäga oss det mest elementära kritiska omdömet och förvandla oss själva till ett fogligt eko av deras vilja; som beundrare av kalifatet vill de att vi ska erkänna de jure vad som är de facto verklighet i deras ögon: absolut straffrihet för muslimer. Ur muslimernas synvinkel kan islam aldrig dömas därför att de otrogna förödmjukade islam, och för att Allah är på deras sida.

Dessa varningens ord sker i formen av ett skämt, eftersom ovanstående är en omredigerad antisemitisk tirad författad av en västerländsk intellektuell, där Landes bara ersatt ordet Israel med termen globalt kalifat, Guds utvalda med de utvalda av Allah, palestinierna med judarna, och Förintelsen med Nakba – och så vidare. Detta redigerade citat visar hur det mentala viruset sprids genom att invertera det ursprungliga.

Kan ”hela världen” köpa originalets berättelse om judisk expansionism? Om inte hela världen, så tillräckligt många för att opinionen ständigt ska kunna matas med förfalskad sanning. Under medeltiden spreds sådana förfalskningar från predikstolarna och detta var tillräckligt effektivt för att förmå människor att begå massmord. Idag har vi bättre teknik. Manliga och kvinnliga intellektuella jungfrur går till respektabla redaktioner, där de indirekt eller direkt förmedlar till allmänheten sin beundran för personer som Lenin, Mao, Khomeini, Arafat eller Abbas.

New York Times skrev om Adolf Hitler under de första månaderna av hans maktinnehav:

Han börjar tala långsamt och högtidligt, men när han ler – och han log ofta under intervjun – och särskilt när han tappar bort sig själv och glömmer lyssnaren i talfloden, är det lätt att förstå vilken inverkan han har på folkmassorna. Sedan talar han som en besatt man och är utan tvekan uppriktig. Dessutom har Herr Hitler en konstnärs känsliga hand.

Denna tidning, förmodligen den viktigaste tidningen i världen, dolde på sin tid noggrant Stalins brott, den stora svälten i Ukraina, nazisterna judeutrotningar och Maos brott. Och idag, 90 år efter intervjun med den fascinerande herr Hitler, publicerar de en intervju med Gaza Citys borgmästare, som får lägga ut texten om Israels omåttliga brott.

Naturligtvis nämner inte tidningen att Gaza Citys borgmästare innehar sitt ämbete på uppdrag av en folkmordsregering vars ideologi från allra första början har kopplats till nazismen och vars kämpar då och då använder nazihälsningen. Det mentala viruset måste levereras skonsamt och obemärkt, helst i skydd av ädelmod, medkänsla för de svaga, och helst med hjälp av foton av barn eftersom detta gör att viruset kan bryta immunbarriären.

Läs även: Bengt G Nilsson: Biståndet till Gaza är beroende av Hamas

Man kan fråga sig varför folkmordsideologier så ofta använder ressentimentet mot judar som ett verktyg för att upphäva förbudet mot att mörda? Stereotypen av juden som motsatsen till medmänniskan är den mest djupt rotade bilden av den avhumaniserade människogestalten. Att inleda ett massmord med judar gör det lättare att fortsätta mörda andra. Det är den enklaste platsen utifrån vilken man kan bryta ner gränsen och starta en mordisk orgie. Det börjar inte alltid där, men ofta nog utgör öppen eller förtäckt antisemitism en ständig frestelse för patologiska ledare.

Vilka är de patologiska ledarna? En amerikansk författare påminde nyligen om en bok av en polsk psykiatriker, Andrzej Łobaczewski, som publicerades i väst 1984 med titeln Political ponerology. (Ponerologi är en vetenskaplig gren inom teologin, inom vilken man studerar ondskan. Red. anm.) Författaren, född 1921, ägnade sig vid sidan vid sidan om sitt arbete som psykiatriker på ett sjukhus, åt att analysera hur diktaturer ledda av folkmordsideologier lockade psykopatiska individer till sina myndigheter.

Det första manuskriptet till detta verk blev klart i början av 1970-talet och brändes några minuter innan den polska säkerhetstjänstens anlände för en husrannsakan hos Łobaczewski. Nästa försök att skicka det rekonstruerade manuskriptet till Vatikanen slutade med att han angavs av kommunistregimens korrespondent till den Heliga stolen i Rom, varpå författaren erbjöds att lämna Polen, och i samband med detta förlorade manuset och samtliga anteckningar. I USA återskapade han sitt verk igen, men hittade ingen förläggare. I slutändan distribuerades boken i en liten upplaga och skickades endast till en grupp forskare.

Łobaczewski vars studietid inföll direkt efter andra världskriget, under de värsta stalinistiska åren, och betraktade med häpnad hur unga, fanatiska anhängare av det mordiska systemet framträdde. Vissa fascinerades av det falska löftet om att göra gott med insåg relativt snabbt att de hade blivit lurade, medan andra tvärtom lockades av möjligheten att göra ont inom systemet.

Enligt Łobaczewski berodde denna uppdelning främst på personlighetsskillnader och medfödda tendenser. Det är känt att många människor föds med psykopatologiska tendenser. Under normala förhållanden har vi ingen aning om hur många av våra grannar som skulle sträcka sig efter en yxa om det plötsligt deklamerades: ”Det är tillåtet att mörda idag!” Är denna siffra konstant eller olika i olika samhällen, hur stor är genetisk påverkan och hur starkt är inflytande från religion, ideologi och kultur?

Läs även: Hjort: Hamas och Israel är inte kålsupare

Den 7:e oktober avslöjade att miljontals människor i västerländska samhällen är villiga att plocka upp den där yxan. Vi ser också en mycket stark förstärkning av mordinstinkterna i muslimska länder.

När det kommer till individer med medfödda psykopatologiska tendenser är valmöjligheterna begränsade – det handlar om fysisk eliminering när de mördar eller isolering från samhället i vad mån man lyckas övermanna dem.

Frågan är dock hur ofta goda människors sinnen koloniseras av mordiska idéer

Förmodligen vet ingen svaret på denna fråga. Vi vet att om man lyckas väcka upp avskyn mot den evige icke-medmänniskan öppnas också vägen för att överge credot ”du ska inte mörda” och att denna avsky av de som har intresse väcks försiktigt, så att drömmen om den egna godheten inte krossas.

Jag betraktar några rubriker från ”min” som jag kastat ner på de sista sidorna i min anteckningsbok:

Stoppa massakern i Gaza – tusentals människor visar sitt stöd för palestinierna

Barn identifierar sina mödrars och fäders kroppar – rapport från Gazaremsan

Läkare från ett sjukhus i Gaza: Jag har aldrig sett sådana sår i mitt liv, och jag har sett många

Ännu en svår natt på Gazaremsan – Israel bombar och beskjuter palestinier, och antalet offer ökar

Västbanken lever i rädsla för den israeliska armén och bosättarna

Ännu en dag av bombningar i Gazaremsan – hundratals offer för den brutna vapenvilan.

Ännu en sammandrabbning på Västbanken – sex palestinier dödade.

Det fortsätter sida efter sida och av tio rubriker är endast en relativt neutral. Det låter inte annorlunda när jag läser nyheterna hos BBC, Reuters eller The Guardian. Det finns ingen ärlig skildring av Israels fruktansvärda och nästan hopplösa kamp för överlevnad. Naturligtvis får där inte finnas någon information Hamas ideologi som syftar till världskalifatets seger, eftersom det skulle vara islamofobi. Psykopaterna erbjuds via dessa nyhetsredaktioner en föda av högsta kvalitet. Och de goda människorna ges en mycket liten chans att bilda immunitet mot pesten. Förslavandet av sinnena fortskrider steg för steg.

Läs även: DEBATT: Fem moraliska felslut om Israels krig mot Hamas

Går det att avkolonisera de förslavades sinnen? På platser som i Gaza skulle detta kräva ett totalt och förkrossande nederlag för Hamas, en organisation som föder upp sadistiska mördare. Hur det ska fungera i det demokratiska Väst är oklart och det finns inget uppenbart hopp. Rösterna finns där dock.

Luai Ahmed, en jemenit bosatt i Sverige som lyckats frigöra sig från arvet från sin religion och sitt hemland, meddelade på X att han varnats av en svensk journalist för att han kan vara en måltavla för de farligaste islamisterna i Väst. Han svarade att de farligaste islamisterna i Väst idag är de aningslösa västerländska intellektuella, professorer och journalisterna, i sina elfenbenstorn:

Jag är inte rädd för islamister som hotar mig; jag är bara en människa som kommer att leva sitt korta liv som alla andra. Det som skrämmer mig är en islamisering av västvärlden som kan leda till lidande och förtryck för miljarder människor under de kommande århundradena.

Denna fasa kan bli verklig beroende på graden av sinneskolonisering. För tillfället ser vi marscherandet av de tusentals som stöder nazistiska Hamas, och vi ser goda människor som följer medierapporter och är beredda att tro på vad dessa berättar för dem. Där de undanhålls information som skulle hjälpa deras immunförsvar i form av tillförlitliga kunskaper.

Läs även: Ahmed: Judarna styrde allt i min barndomsvärld