Skogkär: Bra dagar för det blågula laget
Tidöpartierna har haft ett par bra dagar. En opinionsmätning som visar att oppositionens försprång mer än halverats. Och på torsdagen viktiga voteringar i riksdagen i frågor om invandring och kriminalpolitik som regeringssidan vann. Game on, som det numera heter på ärans och hjältarnas språk, det vill säga svenska.
Riksdagen röstade på torsdagen ja till skärpta regler för anhöriginvandring och mer därtill. Riksdagen röstade ja till ett nytt straffrättsligt påföljdssystem som innebär att presumtionen mot fängelse – det vill säga att fängelsestraff ska undvikas i det längsta – äntligen tas bort, och att mängdrabatten slopas. Goda nyheter.
Tidölaget höll ihop. Inga vildar eller liberaler ställde till det. Samtidigt visade voteringarna hur splittrad oppositionen är. I många fall drev Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern en linje, Socialdemokraterna en annan – när S inte röstade med regeringen. Goda nyheter.
Den enda opinionsmätning som räknas äger rum på valdagen. Men än lever hoppet för Tidöpartierna. Och för deras väljare. I Demoskops augustimätning har avståndet mellan det blågula och det rödgröna blocket mer än halverats och uppgår nu till 3,7 procent. Det är inte ett ointagligt försprång. Och det är en månad kvar till sanningens minut. Gott om tid för en valspurt. Goda nyheter.
Med omkring 7,8 miljoner röstberättigade i riksdagsvalet motsvaras varje procentenhet av 78 000 väljare. Om sisådär 160 000 väljare byter block är Tidöpartierna i majoritet – om nu Demoskops siffror stämmer någorlunda.
Dessutom redovisar Demoskop inte andelen osäkra väljare och den är ansenlig. De osäkra utgör ungefär en femtedel av väljarkåren, enligt SCB. Och en majoritet av dessa brukar rösta blågult när de väl bestämmer sig. Om de bestämmer sig. Valforskaren Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, bedömer att mellan 6 och 14 procent av väljarna förblir osäkra in i de två, tre sista veckorna före valdagen – en halv till en miljon väljare. Så har det sett ut sedan valet 1968.
Socialdemokraternas väljarstöd dalar långsamt, är nu nere runt 30 procent, och lär sjunka ytterligare någon procentenhet fram till valet. Även om Vänsterpartiet backar är drygt 13 procent, över en miljon väljare, redo att rösta på extremistpartierna V och MP.
Så loppet är absolut inte kört. Regeringen Kristersson är inte rökt. Operan är inte slut förrän den tjocka tanten sjungit klart, och så vidare.
Men så är det detta med Liberalerna. Partiet ligger av allt att döma kvar en bra bit under riksdagsspärren. Hos Demoskop får L endast 2,4 procent. Ska de blågula lyckas vända detta måste Simona Mohamssons parti få näsan över vattenytan, det vill säga riksdagsspärren. Det värsta som kan hända är att Liberalerna får 3,9 procent. Då lär det bli regeringsskifte. Om nu Magdalena Andersson (S) lyckas sy ihop en rödgrön regering. Vilket framstår som högst osäkert.
Läs även: Hjort: Spelet om straffrabatter
Problemet för Andersson är att hon inget regeringsunderlag har. Hon har tre käbblande partier som vill tvinga sig in i hennes regering, men samtidigt vägrar det ena partiet att regera med ett av de andra. Centern säger bestämt nej till att sitta i en regering där Mehrnoosh Dadgostars antisemitiskt anfrätta, teroristdyrkande vänsterparti ingår. All heder åt Centern för detta – om löftet nu håller.
I övrigt vacklar Centern fram och tillbaka likt en drucken. I förrgår var det en absolut omöjlighet för C att stödja en socialdemokratisk regering som slopar karensavdraget, ett av S viktigaste vallöften. Igår meddelade partiordföranden Elisabeth Thand Ringqvist att det får bli en förhandlingsfråga: kan det ske utan att kostnaderna för företagen ökar är Centern redo att säga ja. Vad beskedet blir i dag eller imorgon? Säg det, säg det.
Att förtroendevalda i Vänsterpartiet gång på gång blir påkomna med antisemitiska uttalanden, eller som nu senast, med att bedriva brevkampanjer till förmån för dömda palestinska terrorister, är en annan huvudvärk för Andersson. Och Dadgostar har ett stämmobeslut på att partiets ledamöter ska rösta nej till varje regering där V inte ingår, det vill säga även en regering ledd av Magdalena Andersson.
Team Dadgostar har de senaste åren med all tydlig önskvärdhet visat att V är och förblir ett extremt parti som helst inte ska ges något inflytande i svensk politik och definitivt inte över en regering.
Socialdemokraternas ordförande får – på förekommen anledning – ständigt frågor om hon är beredd att släppa in Vänsterpartiet i sin regering, trots alla skandaler, all extremism, all rasism.
Vänsterpartiet har “en rejäl resa att göra”, medgav Andersson i Ekots partiledarintervju. Och när har den resan nått sitt mål? Det kunde Andersson inte svara på. Men gissningsvis i den stund då det visar sig att Socialdemokraterna inte kan undvara Vänsterpartiets mandat för att bilda regering. Då går Dadgostar i mål. Rehabiliterad. Rumsren.
Magdalena Andersson anklagar regeringen för att föra en ansvarslös ekonomisk politik. “Vi lånar just nu 200 000 kronor varje minut”, förklarade Andersson. Detta har blivit en av Socialdemokraternas viktigaste talepunkter i denna valrörelse.
Det för oss osökt – eller kanske inte så osökt – över till Miljöpartiet, den tredje stenen i Anderssons sko. Melonpartiet, grönt utanpå och rött inuti, lovar i likhet med Vänsterpartiet att rösta nej till varje regering de inte själva ingår i.
Sveriges BNP är 6 654 miljarder. Den offentliga sektorns skuldsättning motsvarar 35 procent av detta, drygt 2 300 miljarder kronor.
“Vi anser att man kan gå upp till 50 procent, utan problem”, förklarade Helldén.
Miljöpartiet är således redo att öka skuldsättningen rejält, med ytterligare minst 1 000 miljarder för att finansiera sina gröna fantasier. 286 000 kronor i minuten.
Miljarderna vill Miljöpartiet huvudsakligen använda för att minska växthusgasutsläppen i ett land som i princip är i stort sett klimatneutralt.
“Vi kommer aldrig att vika ner oss när det gäller att få ner klimatutsläppen”, försäkrade språkröret Daniel Helldén i Ekots partiledarutfrågning.
Det var den gamle Moderatledaren Carl Bildt som inför valet 1994 myntade begreppet rödgrön röra om oppositionen. En röra kan trots allt vara ganska fast i konsistensen. Det oppositionen erbjuder det här valet är en tunn, rödgrön soppa kryddad med antisemitsm, terrormedlöperi och klimathysteri. Intages på egen risk.
