Allt ska numera gå med elektricitet. Och allt mer av elektriciteten ska komma från vindkraft. Klimatsmart och bra. Förutsatt att det blåser.
Den rödgröna regeringens satsning på en massiv utbyggnad av havsbaserad vindkraft stöter på patrull.
Kustkommuner är i många fall måttligt intresserade av att se en skog av vindmöllor växa upp längs havshorisonten.
En planerad vindkraftpark i havet mellan Smygehamn och Abbekås på den skånska sydkusten är ett exempel.
“Vi vill inte förstöra vår fantastiska kust med vindkraftverk”, säger kommunstyrelsens ordförande i Trelleborg, Mikael Rubin (M), till SVT.
Nästan var femte ansökan om att få bygga vindkraftverk har det senaste sex-sju åren stoppats av kommunala veton.
De närmaste decennierna väntas Sverige fördubbla sin elanvändning som en följd av klimatomställningen. Var all denna el ska tas ifrån är oklart. Vindkraftverk till lands och till havs är en del av lösningen – men ofta en ytterst impopulär sådan bland människorna som får kraftverken som grannar.
För att få fart på utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften ska Svenska Kraftnät få i uppdrag att bygga ut överföringsnätet ute till havs, meddelade regeringen i förra veckan.
“Det finns stor potential och ett stort intresse i att bygga ut havsbaserad vindkraft”, försäkrade energiminister Anders Ygeman (S) då.
Att Svenska Kraftnät tar på sig kostnaderna för ledningarna in till land innebär i praktiken en subvention riktad till företagen som bygger kraftverken. Mycket riktigt välkomnades regeringens besked också av branschorganisationen Svensk Vindenergi.
När det passar hävdar politiker att olika energislag ska konkurrera på lika och marknadsmässiga villkor. Exempelvis upprepade Miljöpartiets språkrör Per Bolund nyligen partiets mantra om att kärnkraft är olönsam och att ingen därför är intresserad av att investera i nya reaktorer.
Förra året producerades på decimalen när 160 terrawattimmar (TWh) el i Sverige. Vattenkraft svarade för drygt 71 TWh, kärnkraft för drygt 47, vind för 27,6 – vilket motsvarar cirka 17 procent – och sol för 1 TWh. För tio år sedan gav vindkraft 3,5 TWh. Men det är inte på “marknadens villkor” denna åttadubbling av vindkraftsel åstadkommits. Politiska beslut har gjort vissa energislag dyrare, andra billigare. För vindkraftens del har inte minst elcertifikaten, som infördes 2003, inneburit klara konkurrensfördelar.
Läs även: Renässans för kärnkraften – Vattenfall öppnar för minireaktorer i Sverige
Någon storskalig utbyggnad av vattenkraften är inte aktuell. Kärnkraften sjunger med den nuvarande energipolitiken på sista versen. Om elanvändningen de närmaste decennierna ska fördubblas kommer det att kräva en våldsam utbyggnad av vindkraften. Det kanske främsta problemet är att tillgången på vindkraftsel varierar med – vinden.
Att se klimatförändringarna som ett akut och existentiellt hot mot mänskligheten och samtidigt vara totalt avvisande till ny kärnkraft är en besynnerlig hållning.
Från såväl Storbritannien som Frankrike kommer signaler om att kärnkraft där betraktas som en viktig del i den framtida energimixen. Ett tiotal medlemsstater i EU trycker på för att kärnkraft ska räknas som en klimatvänlig energikälla.
Tysklands närmast panikartade beslut i samband med kärnkraftsolyckan i Fukushima i Japan 2011 att snabbavveckla landets kärnkraft framstod snabbt som ett ödesdigert misstag. Det har bidragit till skenande elpriser i Europa, något som drabbar både hushåll och företag, inte minst i södra Sverige. Det har lett till kraftigt ökade tyska koldioxidutsläpp. Inte mindre allvarligt är att det gjort Europa beroende av rysk naturgas för sin energiförsörjning. Att sätta ett sådant vapen i händerna på den ryske presidenten Vladimir Putin är helt irrationellt.
Men rationalitet är inte direkt vad som utmärkt svensk och europeisk energipolitik på senare år. Snarare fromma förhoppningar.
Det är lätt att peka finger åt människor som sätter sig på tvären när vindkraften kommer till byn och skälla dem för provinsiella.
Men de som bestämde att allt skulle elektrifieras borde kanske först ha försäkrat sig om att det också skulle finnas tillräckligt med el för att elektrifiera allt.
Fast det är kanske att ställa för höga krav på våra ledare.
