Statliga Vattenfall stängde vid årsskiftet kärnkraftverket Ringhals 1 med motiveringen att det var olönsamt. I Energiöverenskommelsen från 2016 är målet att energiproduktionen ska vara förnybar 2040. 

Nu verkar dock kärnkraften genomgå något av en renässans. Det pågår flera projekt runt om i världen och särskilt intressant verkar utvecklingen av små kärnkraftverk, så kallade modulära reaktorer (SMR), vara.

Nyligen påbörjade energiföretaget Uniper Sverige, som driver kärnkraftverken i Oskarshamn, ett projekt tillsammans med KTH och företaget Blykalla om en satsning på att utveckla en SMR-reaktor. Parterna har skickat in en ansökan till Energimyndigheten och sökt medfinansiering för en icke-nukleär prototyp. 

– Vi står inför en stor omställning, samtidigt som vi ser att efterfrågan på el kommer att öka kraftigt. Att bara möta den utvecklingen med vindkraft är möjligt, men det skulle kräva en enorm utbyggnad för att säkerställa att vi kan leverera el årets alla dagar. Vind- och solkraft har inte heller de balanserande egenskaper som är viktiga för elsystemet och som kärnkraft kan leverera. Vi ser alltså de här små reaktorerna som nödvändiga för att säkra framtidens elsystem och garantera elförsörjningen, säger Pär Olsson, professor i fysik på KTH och en av deltagarna i projektet.

Flytande bly som avkylning

Pär Olsson menar att den stora fördelen med små reaktorer är att de är billiga att framställa, ännu säkrare än dagens kärnkraft och att de har flera användningsområden.

– Det kräver inte så stora investeringar som de traditionella kärnkraftverken. Vi använder också flytande bly som kylmedel vilket är säkrare än dagens vattenbaserade system. Och när en reaktor inte tillverkar el kan den användas till att tillverka andra hållbara ämnen som vätgas, biodrivmedel eller elektrobränslen, säger Pär Olsson.

Projektet beräknas kosta 250 miljoner kronor och Uniper har investerat hälften av det beloppet. Resten av finansieringen har parterna vänt sig till statliga Energimyndigheten för. Målet är att ta fram en skarp prototyp som man sedan kan kommersialisera och börja använda i Sverige under 2030-talet.

– I det senaste regleringsbrevet till Energimyndigheten har regeringen gjort det möjligt att ansöka om forskningsmedel till fossilfria projekt. Tidigare var det bara möjligt för förnybara projekt. Det har skett en förändring här, säger Pär Olsson.

Nästa steg, om Energimyndigheten bistår med finansiering, är att bygga och testa en icke-nukleär prototyp för att testa material och teknik i en miljö av smält bly vid väldigt höga temperaturer. Den eventuella prototypen som planeras att drivas i fem år med start 2024, kommer då att uppföras på Oskarshamns kärnkraftsområde vid Simpevarp utanför Oskarshamn.

Vattenfall satsar i Estland

Även Vattenfall satsar på att utveckla SMR-reaktorer, men inte i Sverige utan i Estland tillsammans med det energiföretaget Fermi Energia. Estland har ett av Europas smutsigaste elsystem och drivkraften för landet är att i alla fall påbörja en grön omställning, menar Mats Nilsson, docent och nationalekonom med inriktning på energi- och miljöproblem vid Södertörns högskola.

– Det är väl delvis därför Vattenfall är där. För att hjälpa Estland. De har kunnandet och man vill nog vara med från början, säger Mats Nilsson.

Vattenfalls produktionschef Torbjörn Wahlborg tackar av tidsbrist nej till en intervju om satsningen. I en skriftlig kommentar skriver Vattenfall att man förstår att det finns ett stort intresse för tekniken och att det handlar om ömsesidig kompetensutveckling med Estland. ”Vi utesluter inte SMR även i Sverige, fast då måste det finnas konkurrenskraftiga alternativ att utvärdera. Där är vi inte idag”.

Just nu pågår det också en omfattande utbyggnad av kärnkraft i Europa, rapporterar sajten Second Opinion. Man räknar till 55 pågående projekt i Europa.

I Sveriges närområde runt Östersjön planeras för tio nya reaktorer. Cirka femton nya reaktorer är planerade i olika östeuropeiska länderna samt i Turkiet, men även i Frankrike och Storbritannien ska nya reaktorer vara på gång.

Nyligen överaskade Polen världen med beskedet att landets kolkraft ska vara avvecklad 2049 och att man ska bygga  sex stycken nya kärnkraftverk, med en kapacitet på mellan sex–nio gigawatt, för att ersätta kolkraften. Polens miljö- och klimatminister, Adam Guibourgé-Czetwertyński, uppgav i en intervju med SVT att orsaken är att ”den enda stabila energikällan vi kan lita på är kärnkraft”.

Mats Nilsson menar att det finns två skäl till att man satsar på kärnkraft i Östeuropa. 

– Man ser inte något alternativ till annan baskraft som är fossilfri. Det handlar ju om att komma bort från kolet. Att som Danmark och Tyskland välja att satsa på vindkraft och lagring anses för riskabelt och dyrt, säger Mats Nilsson.

Miljöminister Per Bolund uppgav nyligen till TT att han är för att det forskas på olika tekniker, men tycker inte att den forskning som det svenska projektet med KTH, Bykalla och Uniper ägar sig åt kommer att lösa dagens problem. Ett projekt han absolut inte tror på.

– Det är ju inte någon teknik som skulle lösa några problem i närtid. Det finns ju inga företagare som blir glada av att höra att det skulle finnas el någon gång på 2030-talet, säger han till TT.

För det uttalandet KU-anmäldes Per Bolund av Liberalernas riksdagsledamot Allan Widman. Motiveringen är att KU bör undersöka om Bolund med uttalandet försökt påverka Energimyndigheten i sitt beslut om projektet ska medfinansieras eller inte.  

TEXT: Martin Berg