I Centerpartiet är ett par gamla misshandelsdomar inget hinder för den som vill bli ny ordförande. Värre är det att bli avslöjad med sviktande värdegrund.
För Centerns valberedning tycks det inte ha varit någon större tvekan: honom ska vi ha! Och “honom” är i det här fallet Muharrem Demirok, som nu föreslås efterträda Annie Lööf vid partiets extrastämma i februari.
Att Demirok vid två tillfällen dömts för misshandel ser inte ut att ha legat honom i fatet.
“Vi har gjort bedömningen att det ligger långt tillbaka i tiden och omöjliggör på inget sätt Muharrem som partiledare”, säger valberedningens ordförande Jan Andersson till Aftonbladet.
Och Demirok själv vill bli bedömd för den han är i dag, inte för den han var då. Vilket förvisso är en fullt naturlig och rimlig önskan. Domarna mot honom har över tjugo år på nacken.
Nu är emellertid politiken inte så beskaffad att det finns några tydliga regler för när handlingar i det förflutna slutar att vara relevanta. Det varierar från fall till fall, från person till person och – inte minst – från parti till parti.
Lite förvånande är det ändå att två misshandelsdomar – om än gamla – inte väger tyngre än svart städhjälp, obetalda tv-licenser och liknande försyndelser som grusat andra politiska karriärer.
Demirok dömdes första gången för misshandel 1995 efter att ha skallat en annan elev på gymnasieskolan i Botkyrka. Demirok var under 18 när misshandeln skedde. Domen blev 70 dagsböter.
Fyra år senare, 1999, dömdes Demirok en andra gång efter att i berusat tillstånd ha slagit och skallat en annan man under en fest på Studenternas Hus i Linköping. Domen blev samhällstjänst i 40 timmar.
Enligt offret i den första misshandeln ska Demirok ha gått fram till honom, frågat om han ville ha bråk, tagit av sig jackan och skallat honom i ansiktet, en berättelse som styrktes av ett vittne.
Den vakt som vittnade i den andra rättegången beskrev ett liknande förlopp; hur Demirok oprovocerat slagit och skallat en annan man i ansiktet så att det började blöda.
Är det sannolikt att Demirok under de här ungdomsåren endast råkade i slagsmål vid två tillfällen och att det vid båda dessa tillfällen ledde till polisanmälan, åtal och dom? Är det inte mer sannolikt att Demirok var en ung man med kort stubin som allt som oftast hamnade i bråk, kanske till och med en ung man som fick en kick av våld? Han tycks i alla fall inte ha varit bortkommen i ett slagsmål.
En miljö som präglades av mycket rädsla, mycket våld, så beskrev Demirok sin gamla gymnasieskola i Aktuellt på onsdagskvällen.
“Der var en klump i magen varje dag man åkte till skolan”, förklarade Demirok.
Kanske var Demirok snarare en av dem som gjorde att andra elever hade “en klump i magen” när de kom till skolan? Helt enkelt en värsting, som det hette på 90-talet.
Om domarna kommer att bli en black om foten för ordförande Demirok lär visa sig. Det kan bli svårt för honom att stå i riksdagens talarstol eller i en debatt i TV och likt företrädaren Annie Lööf hänvisa till Sverigedemokraternas rötter utan att få de två gamla misshandelsdomarna kastade i ansiktet.
Läs även: Skogkär: Centerns dilemma – politiken till höger, väljarna till vänster
I Demiroks fall tycks det finnas en vilja inom Centern att tolka allt till det bästa, att lita på hans ord, att glömma och gå vidare. Samma generositet visas inte Daniel Bäckström, partiets gruppledare i riksdagen, och en av de andra kandidaterna till partiledarposten.
Inför partiledarbytet hölls flera utfrågningar av utmanarna om ordförandeposten. Vid en av dessa ställdes frågor om huruvida kandidaterna skulle gå först i Pridetåget och om de skulle viga samkönade par.
Bäckström, med frikyrkligt förflutet, tvekade, svarade undvikande. Där och då tog Bäckströms kandidatur sannolikt slut. Han beskrevs som “körd” som tänkbar ny partiledare. Att Bäckström dagen därpå försäkrade att han “med glädje” skulle gå längst fram i Pridetåget hjälpte inte.
Men för de ideologiskt renläriga är saken inte över i och med detta. Valberedningen har trots allt nominerat Bäckström till posten som partiets förste vice ordförande. Det motsätter sig såväl Centerns ungdomsförbund som Centerstudenter. “Daniels syn på HBTQ frågor gör honom omöjlig för oss som 1e vice partiledare”, fastslår Cufordföranden Réka Tolnai. På samma sätt låter det från Centerstudenters ordförande Julia Eriksson: honom kan vi inte ha!
Sådan är politikens villkor numera. Vissa felsteg kan förlåtas, men inte en spricka i värdegrunden.
