Europeisk kollektivism i allmänhet och svensk i synnerhet har skapat en situation där man anser att amerikanska skattebetalare är skyldiga att bekosta vår säkerhetspolitik, nu senast genom att finansiera Ukrainas försvarskrig mot Ryssland. Men det är hög tid att Europa växer upp och tar sin egen del av ansvaret, skriver Anders W. Edwardsson.

Svenskar är ett av världens mest kollektivistiska folk. Alla vet detta, förutom många svenskar. De tycker fortfarande att detta att köpa en svart Amazon i jämförelse med grannen gråa dito är vågat och anser att det är lätt rebelliskt att tycka att rätt låt vann Melodifestivalen. Typ. Och kollektivismens fula kusin är att prioritera den egna gruppen på bekostnad av andra; det vill säga gruppegoism.

Kräver vi att USA för alltid ska beskydda Europa? Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP/TT / Noah Wulf (CC BY-SA 4.0)

Vi beter oss som bortskämda skitungar vana vid att någon annan städar upp och betalar.

Edwardsson: USA som Sveriges och Europas säkerhetspolitiska napp

Juletid har i Väst sedan 70-talet varit en högtid för de vänsterns marodörer som inte kan stå ut med att befolkningen drar sig tillbaka till den lilla världen, och låter samhällsproblemen vila under några dagar medan man kopplar av med vänner och familj. Men nu finns tecken på att folk börjar trötta på fånerierna, skriver Anders W. Edwardsson i sin sista krönika för året.

När jag börjar plita på denna text känns det som att det är 2007. Det var nämligen året då jag, som grön frilansskribent, fick chansen att skriva min första julkrönika. Och trots att det alltså börjar närma sig 20 år sedan känns det på många sätt som om ingenting har hänt. Instinkten är fortfarande att skriva något spydigt om elitnissars årliga attacker på julfirandet. Och då julen handlar om traditioner, låt mig börja med att upprepa några saker som jag skrivit om mången gång förut.

Utgör Karl Bertil Jonsson en kommunistoid tagning på Robin Hood? Foto: Gorm Kallestad/NTB/TT / Skärmavbild SvT

Mycket tyder på att de tjatiga julhatarna snart sjunger på sista versen. God jul!

Edwardsson: Festen är slut för julhatarna

Det råder inget tvivel om att klimatet blivit varmare eller om att koldioxidutsläpp bidrar. Men sköldpaddor var vanliga på svenska breddgrader under stenåldern, och väsentligt varmare perioder i historien var varit blomstringsperioder för mänsklig civilisation. En lugn och empirisk syn på frågan är dock inte politiskt användbar eller medialt sexig, skriver Anders W. Edwardsson.

När jag skriver detta är det runt 30 grader varmt. Det vill säga värmebölja i Sverige, men en vanlig vinterdag i Florida. Och när kvicksilvret i somras närmade sig denna nivå i Sverige togs det som alltid som bevis för att – som miljöpartiets Märta Stenevi häromåret så lärt sammanfattade det – ”Världen håller på att brinna upp!” Media fick också fnatt. På Facebook såg jag en väderkarta där Dalarna färgats ilsket rött trots att det bara var 10 grader varmt. ”Klimatfrågan” har också i trettio års tid använts för att skrämma folk och samhällseliten radar lydigt upp sig för att varna för vad som händer om politikerna inte ”gör nåt”.

1.Cuz rappade på en klimatdemonstration i Stockholm tidigare i höstas. Foto: Christine Olsson/TT

En kort genomgång av vanliga frågor och svar om klimatet och vad de betyder. 

Edwardsson: Den eviga klimatnojan och faktaresistensen 

Anders W Edwardsson skriver om en vetenskaplig teori i vardande i klass med Newtons och Einsteins teorier och hur denna teori också kan tillämpas på samhällsvetenskap.

Jag tar alltid rubriker om vetenskapliga genombrott med en nypa salt. För om man läser vidare handlar dessa oftast bara om att sälja nya teorier av typen ”Forskare tror nu sig nu veta att…” eller om att någon jeppe lyckats bevisa saker vi redan vet, i stil med ”Forskare kan nu förklara hur…” Fast visst, även sådana ”upptäckter” kan vara intressanta och jag tänker strax återkomma till en som jag läst om och tycker är potentiellt matnyttig.

En vetenskaplig teori i klass med Einsteins i vardande Foto: AP/TT