Efter att JK beslutat om en struntsumma i skadestånd till Karl Hedin i ett beslut som inte kan överklagas, återstår nu endast för den drabbade att stämma staten. Vid en sådan förhandling kan rättshaveriets alla aktörer tvingas fram i ljuset, skriver Björn Törnvall.

Justitiekanslern Mari Heidenborg och hennes myndighet JK, kom den 3 april 2024 med sitt beslut som svar på Karl Hedins utförligt utformade begäran från slutet av januari 2024, om skadestånd om totalt 8 343 000 kronor. Skadeståndskravet handlade dels om ersättning för det lidande Karl Hedin personligen utsattes för, som felaktigt anhållen och häktad, och dels om ersättning under skadeståndslagen, för de skador Hedin anser att han och hans företag har lidit, till följd av myndigheternas och deras tjänstemäns felaktiga och ibland olagliga behandling av honom och hans bolag AB Karl Hedin.

Har JK Mari Heidenborg bidragit till ett rätthaveri? Foto: Foto: Erik Simander/TT

Om Karl Hedin stämmer staten kan rättshaveriets alla aktörer tvingas fram i ljuset.

Törnvall: JK Mari Heidenborg och rättsrötan

Den tragikomiska fars som varit Hedinfallet sedan dag ett tog i onsdags en ny vändning, då Justitiekanslern utan motivering vägrade att behandla lejonparten av Hedins skadeståndskrav, i ett beslut där det förvirrande nog inte ens framgår vem beslutet gäller, skriver Björn Törnvall.

Den 3 april 2024 kom så Justitiekanslerns (JK:s) beslut, i ett ärende rubricerat: ”ANSÖKAN ENLIGT FRIHETSBERÖVANDELAGEN OCH SKADESTÅNDSANSPRÅK MOT STATEN”. En handling, som med sin utformning ytterligare bidrar till den för staten rimligen pinsamma förvirring, som under sex år rått kring myndigheternas handläggning av det så kallade Hedinärendet. Handlingen med diarienummer 2024–849 väcker berättigade frågor även om vilken ordning som egentligen råder hos ”statens advokat” JK?

Karl Hedin har fått avslag på merparten av sitt skadeståndskrav. Foto: Pontus Lundahl/Henrik Montgomery/TT (montage)

JK avslår merparten av skadeståndskravet i ett beslut som saknar adressater.

Törnvall: Farsartat JK-beslut i Hedinhärvan

Hedinhärvan startade med en familjetragedi och en kvinna som misstänktes, på goda grunder, för stämpling till mord på sin man. Och åklagarkammarens förklaring till att lägga ner två förundersökningarna mot henne består mest av märkliga spekulationer. Till saken hör att hon var åklagarens källa i åtalet mot Karl Hedin, skriver Björn Törnvall.

Under mer än fem år har jag, på nära håll följt de många turerna i det mycket omskrivna så kallade Hedinärendet. Ett påstått jaktbrottsärende, som istället snart visade sig vara en hämndaktion mot Karl Hedin, driven av miljöåklagare hos Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott Rema, med hjälp av deras utredare i Polismyndighetens Nationella Operativa Avdelnings (Noa:s) så kallade Artskyddsgrupp.

Gjorde åklagaren upp om att lägga ner en förundersökning för att få Karl Hedin inför skranket? Foto: Pontus Lundahl/Henrik Montgomery/TT (montage)

Åklagarens  källa i Hedinfallet misstänktes på goda grunder för stämpling till mord.

Törnvall: Vad kostar det att slippa bli åtalad?

”Höga naturvärden” och ”angelägna allmänna intressen” är två gummibegrepp som äter upp skogsägarnas rätt att förfoga över sin egendom och avverka den skog som behöver avverkas. Och helt nyligen försöker Skatteverket även sätta den grundlagsskyddade rätten till ersättning ur spel, skriver Björn Törnvall.

I attackerna mot skogsägares rätt till sin egendom och sin rätt att bruka den förekommer ofta uttrycket höga naturvärden. Genom att vara så oprecist och inbjuda till subjektiva tolkningar har begreppet öppnat för stor osäkerhet och många tvister. Särskilt vid nekade avverkningstillstånd, vid så kallade identifieringar av nyckelbiotoper, och vid krav på avsättning av skog till naturreservat eller naturskyddsområden.

Vem äger egentligen den svenska skogen? Foto: Janerik Henriksson/TT

Två gummibegrepp äter upp skogsägarnas äganderätt.