Skolan har sedan länge plågats med återkommande reformer som måhända gynnar politikers och tjänstemäns karriärer, men näppeligen elevernas kunskapsinhämtning. Bland återkommande kaos med betyg och pedagogik märks även en handskriftsreform som resulterat i att nyutexaminerade lärare i värsta fall inte vet vad en namnteckning är, skriver Björn Törnvall.

En ny generaldirektör för Skolverket, Joakim Malmström, presenterades den 15 januari av det för skolan ansvariga statsrådet Lotta Edholm (L). Den nya generaldirektören är filosofie doktor i historia och kommer närmast från Riksantikvarieämbetet där han har varit Sveriges riksantikvarie och myndighetschef.

Namnteckningar är centrala från den lägste till den högste, som här USA:s tidigare president Bill Clinton som signerar ett avtal med sin namnteckning. Foto: White House / Bill Clinton (public domain)

Återkommande skolreformer har nu producerat vuxna som inte kan skriva en namnteckning.

Törnvall: Namnteckningar och skolan som politisk lekstuga

Våra politiker drömmer vidare, vare sig det handlar om Socialdemokraternas försök att skylla immigrationspolitiken på Moderaterna eller de miljarder som plöjs ner i politiskt subventionerade och per definition icke-fungerande gröna projekt, skriver Björn Törnvall.

Vårt tidigare så kallade statsbärande parti (S) försöker nu i opposition sälja in illusionen att man omprövar sin hittills förda och för landet skadliga politik, som ledde till de mycket allvarliga problem man inte såg komma. Givetvis ser (S) nuvarande ledargarnityr inte att partiet har något ansvar alls för den farliga utvecklingen, den skylls som man alltid gör på andra. Lite på MP. men mest på nuvarande statsministern Ulf Kristersson (M), som partisekreterare Tobias Baudin (S) ren av anser skall be om ursäkt för den oansvariga invandringspolitiken.

Ett energislag som sjunger på sista versen? Foto: Leaflet (CC BY-SA 3.0) 

Efterfrågan på politiskt ansvarstagande överstiger numer med råge utbudet.

Törnvall: Svensk elproduktion i kinesiska brevlådeföretag

Att lägga pengar på halta hönor är kanske inget genidrag, men det är oklart hur den affären skiljer sig från våra politikers vurm för ”grönt stål”, solpaneler som täcker våra bördiga jordbruksmarker eller trafikfientliga miljözoner, allt i den heliga klimathysterins namn, skriver Björn Törnvall i sin julbetraktelse.

När Emil i Lönneberga hade köpt en halt höna, en begagnad brödspade och en sammetsask full med gamla brev kallade hans far, hemmansägaren Anton Svensson i Katthult, köpen för vanvittsaffärer. Gossen Emils vanvettsaffärer ter sig ändå rätt omdömesgilla, i ljuset av vad vi tvingas uppleva i dagens Sverige.

Är våra politiker lika affärsdugliga som Emil i Lönneberga? Foto: Johan Nilsson/TT / Skärmavbild Youtube

Är halta hönor och gamla brev så mycket värre än ”grönt stål” och klimathysteri?

Emil i Lönnebergas ”vanvittsaffärer” – och våra politikers

Judar vågar inte fira högtider i sina synagogor och uppmanas att inte visa sin judiskhet, samtidigt som vi får ännu en rikspolischef till rekordlön och utan poliserfarenhet. Och högdjuren tar jetflyget till ett oljeland för att därifrån predika jordens snara undergång för oss, skriver Björn Törnvall.

Efter Hamas blodiga massaker på oskyldiga civila människor och barbariska gisslantagande bröt ett ohejdat firande av de bestialiska övergreppen ut på gator och torg över hela Europa, samtidigt som hatbrotten mot judar ökade lavinartat. Ett ofattbart glädjerus visades även upp i våra städer av invånare i ”Det nya Sverige”, oftast med ursprung i olika muslimska länder.

Synagogan i Göteborg använder inte längre sina lokaler av säkerhetsskäl. Foto: Nora Lorek/ TT

Antisemitismen breder ut sig samtidigt som högdjuren tar jetflyget till klimatkonferens i ett oljeland.