Islam kanske inte är samma sak som islamism, men kopplingarna är synnerligen starka. Båda kommer från samma traditioner, och dras därför med liknande problem. Detta skriver Caroline Thelning.

Debatten om islam i Europa präglas ofta av en tydlig uppdelning mellan religion och politik. Syftet är att kunna kritisera islamism utan att ifrågasätta troende människor. Men uppdelningen riskerar att göra bilden ofullständig. Samma källor som vägleder individens tro innehåller också föreställningar om lag, samhällsordning och auktoritet – och kan användas i båda riktningarna. 
 Debatten om islam i Europa fastnar ofta i en till synes självklar uppdelning: islam är religion, islamism är politik. Syftet är begripligt: att kunna kritisera politiska idéer utan att misstänkliggöra troende människor. Men uppdelningen riskerar samtidigt att försvåra förståelsen av något mer grundläggande – att religiösa system som sharia också innehåller strukturer för lag, auktoritet och samhällsordning. 
 I ett sekulärt land som Sverige, där religion sedan länge skilts från stat och rättssystem, är detta inte alltid självklart. Denna förståelse ingår inte i vår självklara referensram, inte minst eftersom kristendomen i dag saknar ett organiserat rättssystem med egna lagar och domstolar.

Ingen skarp gräns kan dras mellan islam och islamism. Foto: Luna Zhang, Unsplash

Islam och islamismen har sina rötter i samma källor

DEBATT: Thelning – När vi skiljer islam från islamism blir bilden ofullständig

När man talar om ”islamofobi” menar man vanligtvis inte en rädsla för islam, utan ett oresonligt hat mot religionen. Men i verkligheten är det rädslan som är det största hotet, skriver Jonas Wahlin.

Svenskar som är rädda för islam förstör samhället genom att ge frikort till religionen och dess följare. Stoppa detta nu – med humor!

Stick inte huvudet i sanden! Foto: Defrino Maasy, Unsplash

De verkliga islamofoberna är inte de som hatar islam

DEBATT: Islamofoberna förstör Sverige!

Världen är en kamp mellan olika grupper, och om någon grupp har mer än någon annan så kan det bara förklaras med stöld. Detta är vänsterns världsbild. Tro inte på den. Detta skriver Niklas Sundling.

Låt inte vänstern ge dig dåligt samvete för att du sköter ditt liv och respekterar ditt ursprung. Enligt vänstern ökar din ekonomiska skuld till samhället ju bättre du tar hand om dina egna finanser. Och vänsterns moraliska dom faller hårdare över de skötsamma som inte välkomnar oroselement in i sina stabila bostadsområden, än de som skapar otrygghet.

Det går alldeles utmärkt att vara framgångsrik utan att vara det på någon annans bekostnad. Foto: Jon Tyson, Unsplash

DEBATT: Ju bättre du är desto sämre, enligt vänstern

De lediga röda dagarna är med få undantag gamla kristna högtider. Detta skapar en orättvisa för de medborgare som inte är kristna, skriver Amel Olevic, Amjad Khan och Mehrab Changezi från Partiet Nyans.

I dag firar tusentals muslimer i Sverige en av årets viktigaste högtider, eid al-fitr. Men för dem infaller den på en helt vanlig arbetsdag. Det innebär att många tvingas ansöka om obetald ledighet, be om lov och riskera avslag. Detta är inte värdigt ett samhälle som säger sig värna religionsfrihet och mångfald. Sverige behöver ett nytt och mer rättvist system. 
 Under lång tid har debatten om röda dagar handlat om att lägga till fler helger till den allmänna almanackan. Vi i Partiet Nyans har själva tidigare drivit den frågan. Men vi har lyssnat, tänkt om och insett att det finns en bättre väg. Vi vill istället införa en lagstadgad rätt till ett antal personliga högtidsdagar per år. Det innebär att varje individ själv får välja vilka dagar som är viktiga oavsett om det handlar om eid, ortodoxa kristna högtider, judiska högtider, eller romska och andra nationella minoriteters viktiga dagar. I stället för att staten bestämmer exakt vilka dagar alla ska vara lediga, får människor själva makten över sin tid. 
 Det finns flera starka skäl till varför detta system skulle vara bättre än dagens ordning. 
 För det första skulle ett sådant system understryka allas lika värde. I dag har vi en almanacka som speglar en specifik religiös och kulturell tradition. De röda dagarna är i stor utsträckning kristna helgdagar. För den som tillhör en annan religion eller kultur blir högtiden något som måste hanteras vid sidan av, något man behöver be om ursäkt för eller förhandla om med sin arbetsgivare. Med personliga högtidsdagar signalerar samhället att alla traditioner är lika mycket värda. Ingen tvingas välja mellan sin tro och sin inkomst. Personliga högtidsdagar skulle också skapa en ökad flexibilitet och rättvisa på arbetsmarknaden. Dagens system med icke-rörliga röda dagar passar inte alla. Vissa kanske inte firar de traditionella helgerna alls, medan andra skulle vilja ha ledigt vid andra tillfällen. En person med ortodoxt kristen tro kanske vill vara ledig till påsk, men enligt den julianska kalendern. En person med judisk tro kanske behöver vara ledig vid Jom Kippur. Och en person, oavsett om denne är religiös eller ej, kanske vill vara ledig på sin dotters födelsedag. Genom att ge medborgarna ett antal ”personliga helgdagar” som de själva förfogar över skapar vi ett system som är anpassat efter människors faktiska liv. 
 Slutligen menar vi att en sådan reform också skulle kunna stärka sammanhållningen och integrationen. När arbetsplatser och skolor blir mer flexibla och erkänner olika högtider, kommer det också öka medvetenhet och inkludering på arbetsplatsen. Det blir naturligt att prata om varandras traditioner och högtider och firandet blir något som kan delas och förklaras snarare än något som måste döljas. En arbetsplats där alla vet att kollegan är ledig för att fira försoningsdagen eller offerfesten är en arbetsplats med större respekt och förståelse. Kritiker kommer att invända att detta är krångligt för arbetsgivare eller att det hotar de gemensamma helgerna. Inget kunde vara mer fel. De traditionella röda dagarna kan man självklart välja att ha kvar som röda dagar. Det handlar inte om att ta bort dem, utan om att lägga till en rättighet för individen. För arbetsgivare skulle det innebära en stor vinst i form av ökad medarbetarnöjdhet och lojalitet. Många företag inom den privata sektorn erbjuder redan idag ”flexdagar”. Vi vill göra denna rättighet universell. 
 Låt oss ta steget och införa ett system där människor själva får bestämma över sin tid och sina högtider. Det är både en praktisk reform och en principfråga om allas lika värde.

Låt folk själva välja när de ska ha ledigt