Nästa regering behöver mer än en sakpolitisk checklista. Ett förbud mot religiösa symboler i myndighetsutövning och mot slöja för skolelever kan bli den politiska mittens gemensamma nämnare, skriver Ulf Lönnberg.

Regeringsförhandlingarna har hittills handlat om vem som tar vem. Sverige behöver en regering som enas om en idéburen minsta gemensamma nämnare som håller över mandatperioden. Endast en sakpolitisk checklista som regeringspartierna förbundit sig att släppa fram sätter alla politiska framtidsvisioner på paus. Det behövs åtminstone en uttalad färdriktning som kitt och kraftkälla i det politiska ansvarstagandet.

Staten måste tydligt avgöra vilket utrymme religionen ska ha i det offentliga rummet.

Debatt: Den politiska mitten kan stärka religionsfriheten

Magdalena Andersson fick chansen att bilda regering. Tio dagar senare var uppdraget över. Kvar står ett politiskt misslyckande som väcker frågor om både ledarskap och ansvar, skriver Lars Ört.

Tio dagar – sedan havererade Magdalena Anderssons regeringsbygge

”Var brast ledarskapet? Var fanns förhandlingsförmågan?”

Debatt: Andersson skyller på V – men misslyckandet är hennes eget

Inför revolutionen 1979 gick vänstern och islamisterna samman mot shahen. Sedan förföljdes flera vänstergrupper av den regim de hjälpt till makten. Den läxan måste Sverige lära sig, skriver Nirvana Mehr.

”Den röda och svarta reaktionen” – så beskrev Mohammad Reza Shah Pahlavi den allians han såg växa fram mellan vänsterkrafter och islamister i Iran. Revolutionen 1979 visar varför hans varning är relevant än i dag: när vänsterkrafter samarbetar med eller relativiserar islamistiska rörelser för att bekämpa en gemensam motståndare kan det ge antidemokratiska krafter möjlighet att växa och få politiskt inflytande.

”Demokrati försvaras inte genom att blunda för extremism”

Debatt: ”Den röda och svarta reaktionen” 

Likt en zebra kan Nooshi inte tvätta bort vänsterpartiets anti-demokratiska ränder. Att valfusk har skett i partiets namn spelar ingen roll eftersom dess företrädare ändå inte vill ha demokrati, skriver Jonas Wahlin.

Inte bara är Vänsterpartiets företrädare villiga att begå svåra angrepp på demokratin genom koordinerade röstköp, förkryssade valsedlar och förslutna valkuvert och otillbörlig påverkan i vallokaler, och att på andra sätt tvinga människor att rösta på dem. De är dessutom villiga att betala miljontals kronor för att få bort de mörkhyade från riksdagsplatserna och i stället kunna placera sin vita klimatpolitiska talesperson där.

Foto: Jonas Wahlin/Bene Riobó, CC BY-SA 4.0.

”Varför engagera sig när valet ändå kan köpas?”