I februari riskerar bränslepriserna att tredubblas då EU-förbudet mot import av rysk gas träder i kraft, gas som nämligen används vid raffinaderierna. Och under tiden tycks regeringen invänta en miniminivå från EU för bränslereduktion, där Fredrik Reinfeldt tycks hoppas på fantastiska vinster för Preem, skriver Peder Blohm Bokenhielm från Bränsleupproret.

Nu är bränslet nere på “normala” nivåer igen, bensinen kostar för närvarande 17,95 i Kristianstad och diesel ligger på 22,90. Utöver den höga reduktionsplikten så bidrar våra höga skatter och moms till att vi ligger mycket högre än övriga Europa i bränslepriser. Det finns givetvis många olika faktorer som bidrar till att priserna är som de är, såväl nationella som internationella. Nyligen beslutades om ett totalförbud för rysk gas inom EU från och med 1 februari. Resultatet av detta kommer att märkas tydligt på våra bränslepriser.

Dagens debattör Peder Blohm Bokenhielm är kritisk till Fredrik Reinfeldt. Foto: Privat / Claudio Bresciani/TT

I februari riskerar bränslepriserna att tredubblas då EU-förbudet mot import av rysk gas träder i kraft.

DEBATT: Reinfeldt stoppade de sänkta bränslepriserna 

Sent omsider tycks våra stora medier ha kommit fram till att det råder energibrist i landet, men kopplingen till den förra regeringens nedläggning av kärnreaktorer undviker man nogsamt. Samtidigt torde det vara uppenbart även för inbitna mraknadsfundamentalister att energi är en säkerhetsstrategisk tillgång snarare än vilken vara som helst, skriver Johnny Hornbrink (SD).

I vänsterorienterade nyhetsfora har vi kunnat läsa att ”Sverige inte har någon elbrist”. Det vill säga fram till nu!

Var finns kärnkraften i vänstermedias förklaringar av elpriserna? Foto: Pressbild / Björn Larsson Rosvall/TT

Till och med marknadsfundamentalister måste härvidlag ha insett att energiproduktion är mer säkerhetsstrategisk tillgång än vilken vara som helst.

DEBATT: Energi ingen handelsvara utan en strategisk tillgång

Det finns en tydlig korrelation mellan 1998 års genuspedagogiska läroplan för förskolan och den lavinartade ökningen av könsdysfori, och det finns en risk för att pedagogikens fokus på ifrågasättande i grunden skapar otrygga barn. Det saknas forskning som visar på genuspedagogikens nytta eller konsekvenser, skriver SD:s jämställdhetspolitiske talesperson Michael Rubbestad.

1998 antogs den första läroplanen för förskolan under namnet LPFÖ98. En av många nyheter som presenterades var att förskolan aktivt skulle arbeta med ett genusperspektiv för att förbättra jämställdheten. I Skolverkets riktlinjer för hur detta ska omsättas i praktiken kan vi bland annat läsa att ”förskolan har ett ansvar för att motverka könsmönster, utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen utan att begränsas av könsstereotypa uppfattningar och att förskolans personal ska inspirera och utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen på ett sätt som går utöver könstereotypa val”.

Dagens debattör Michael Rubbestad (SD) ställer sig frågande till genuspedagogik. Foto: Sverigedemokraterna / Fredrik Sandberg /TT

Det finns en tydlig korrelation mellan 1998 års genuspedagogiska läroplan för förskolan och den lavinartade ökningen av könsdysfori enligt Michael Rubbestad (SD).

DEBATT: Har genuspedagogiken orsakat ökningen av könsdysfori?

<div> Inte sällan ser vi insändare om fantastiskt bemötande i vården, men även motsatsen förtjänar att uppmärksammas. Dagens debattör Elisabeth Arborelius har forskat om patient–läkar-relationer och skriver om sina upplevelser vid en sjukhusvistelse. </div>

<div>
 Under mina år som docent i psykologi vid Karolinska Institutet var den röda tråden i min verksamhet att analysera och förstå hur samtal går till inom olika områden. Jag arbetade som psykolog inom mödra- och barnhälsovården och gjorde videoinspelningar av gruppsamtal med sjuksköterskor och föräldrar. Inom skolans ram utarbetade jag en metod för samtal mellan högstadieelever och skolpersonal för att komma till tals om hälsa i vid mening. Under 80- och 90-talet ägnade jag mig åt att studera relationen mellan läkare och patient, ett område som då uppmärksammades allt mer. Jag videoinspelade besök mellan patienter och allmänläkare på olika vårdcentraler i Östergötland och fick underlag för åtskilliga analyser kring hur samtalen gestaltade sig som resulterade i mängder med såväl svenskspråkiga samt engelskspråkiga artiklar i vetenskapliga tidskrifter.
</div>

Elisabeth Arborelius är docent i psykologi och har forskat om patient–läkar-relationer.

Elisabeth Arborelius har forskat om patient–läkar-relationer och skriver om sina upplevelser vid en sjukhusvistelse.