Minoritetspolitiken bygger i grunden på identitära föreställningar som ställer grupper av människor mot varandra, orsakar splittring och leder till en ond cirkel med nya särkrav från nyupptäckta och historiskt åsidosätta gruppers ättlingar. Och i värsta fall till den rasism den vill bekämpa, skriver Björn Schaerström.

Glada miner när den historiska utredningen lämnades över till kulturminister Parisa Liljestrand, Svenska Tornedalingars förening och ungdomsföreningen Met Nuoret av Sannings- och försoningskommissionens ordförande Elisabeth Fura. Så står det under bilden från ceremonin i Pajala den 14 november 2023.

Dagens debattör Björn Schaerström (infälld). Kulturminister Parisa Liljestrand (M) (tv) vid överlämnadet av utredningen Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset i Pajala. Foto: Lotta Nyberg/TT

Minoritetspolitiken leder till den splittring och den rasism den vill motverka. 

DEBATT: Skrota minoritetspolitiken!

Vänsterpartiets och Miljöpartiets migrationspolitiska förslag är helt baserade på en intentionsmoral som fullständigt bortser från de klart destruktiva konsekvenser som dessa skulle generera. Regeringens politik däremot vill undanröja förutsättningarna för ett människofientligt skuggsamhälle, skriver Mauricio Rojas, riksdagsman för Liberalerna.

För drygt hundra år sedan publicerade den berömde sociologen Max Weber en essä som heter Politik som yrke. I den essän presenterade Weber ett begreppspar som skulle bli klassiskt angående den etiska måttstocken för våra handlingar: övertygelseetiken och ansvarsetiken.

Mauricio Rojas (L) skriver om bland annat de kraftiga reaktionerna för tio år sedan på polisens inre utlänningskontroller. Foto: Pressbild / Maja Suslin/TT

Vänsterpartiets och Miljöpartiets migrationspolitiska förslag skulle få katastrofala konsekvenser. 

DEBATT: Weber, vänstern och migrationsdebatten

Man kan hävda att Hirsi Alis lösning att gå tillbaka till föråldrade religiösa förklaringsmodeller är feltänkt. Men hon har rätt i att Väst i den postmoderna tidsåldern håller på att förlora sin värderingsmässiga grundplåt, och att en sådan måste återerövras för att mötet med en alltmer mångkulturell värld ska kunna fungera, skriver Mosa Mazroui-Sebdani.

Tomrummet efter kyrkans reträtt har bara fyllts av ett virrvarr av irrationella kvasireligiösa dogmer. Resultatet är en värld där moderna kulter jagar de förskjutna massorna och erbjuder dem falska skäl för att vara och agera - mestadels genom att engagera sig i godhetssignalerande teater på uppdrag av en utsatt minoritet eller vår förment dödsdömda planet.

Mosa Mazroui-Sebdani skriver om Ayaan Hirsi Alis kristna omvändelse. Foto: Janerik Henriksson/TT

Väst i den postmoderna tidsåldern håller på att förlora sin värderingsmässiga grundplåt.

DEBATT: Ayaan Hirsi Ali har en poäng om kristendomen och Väst

Ur katolska kyrkans historia kan islam lära sig mycket om hur antisemitism kan reformeras bort ur en religion. För kyrkans del var det en lång process som mynnade ut i andra vatikankonciliet och kröntes av påve Johannes Paulus II:s arbete. Det är hög tid att islam drar igång en liknande och lika smärtsam process, skriver Märta Astudillo Barrera.

I skuggan av kriget på Gazaremsan ökar antisemitismen i Västvärlden. Ofta, men långt ifrån alltid, är det personer med muslimsk bakgrund som ger uttryck för antisemitiska föreställningar eller begår antijudiska hatbrott. Från vänsterhåll försöker man ibland förminska problemet eller flytta fokus till andra typer av rasism som är lättare att analysera utifrån den intersektionella världsbilden.

Dagens debattör Märta Astudillo Barrera ser Johannes Paulus II som avgörande i kampen mot kyrkans antisemitism, här vid ett besök i Jerusalem. Foto: Jerome Delay/AP/TT

Katolska kyrkan har gjort upp med sin antisemitism och islam kan lära mycket av den processen.