Jag har aldrig tidigare gått i Pride. Jag tillhör inte själv den minoritet som Pridetåget i första hand handlar om. Ändå bestämde jag mig för att gå i år tillsammans med Judiska församlingen i Stockholm. Beslutet tog flera dagar att fatta.

Sedan den 7 oktober finns ett tydligt före och efter. Jag vet att de flesta judar i Sverige känner igen den känslan. Sådant som tidigare var självklart kräver numera ett övervägande. Man funderar över var man vill synas, vilka symboler man bär och vilka situationer som kan innebära en risk.

”Sedan den 7 oktober finns ett tydligt före och efter”

Debatt: Jag tvekade inför Pride

Att frånvaron av ett svar kan få betydelse för vilken väg den enskilde väljaren inför årets val den 13 september skall ta, är alldeles uppenbart. Undertecknad har till samtliga oppositionspartier via e-mail ställt frågan: ’ Vad tillför religionen Islam en demokrati?”

Efter att ha följt upp frågan med påminnelser svarade till sist, Centerpartiet, men ack så uddlöst och ostrukturerat!. Min korrespondens inom ämnet, en demokratis utrymme för Islam med Centerpartiet, pågick under dagarna tre, inget tydligt svar, bara ett diffust resonemang om att alla i Sverige boende måste respektera vår rättsstat.

Bild: Adli Wahid/Basile Morin/CC BY-SA 4.0

Debattör ställde frågan till oppositionspartier

Debatt: Vad tillför religionen Islam en demokrati?

I USA och många andra länder är beviljandet av medborgarskap en av livets större händelser.

De som lyckas få sitt medborgarskap firas med pompa och ståt under stora, av myndigheterna arrangerade sammankomster och familjerna firar med egna storslagna fester. I USA är ett beviljat medborgarskap, både från myndigheter och på det personliga planet, en milstolpe i livet.

Medborgarceremoni på nationaldagen den 6 juni 2011 i Stockholms stadshus med bland annat kronprinsessan Victoria närvarande. Bild: Frankie Fouganthin/CC BY-SA 4.0

”För individen och svenska myndigheterna känns ändå medborgarskapet bara som en parentes”

Debatt: Hur värderas beviljandet av svenskt medborgarskap?

Den svenska debatten om uranbrytning präglas alltför ofta av en obalans som gör allmänheten en otjänst.

När medier rapporterar om frågan får tittare och läsare ofta möta kommunpolitiker, miljöorganisationer och forskare med en kritisk hållning. Det är viktiga röster. Problemet uppstår när de blir de enda rösterna.

Debattören och Boliden Zinkgruvan i Askersund. Bild: Privat/Riggwelter/CC BY-SA 3.0