Vi lever i massinvandringens tid, och med tanke på hur dåligt integrationsprocessen fungerar lär vi göra det i många decennier till. Vem ska ta ansvaret för detta haveri? Det frågar sig Björn Schaerström.

”Dum och extrem politik” säger Luf-ordförande Anton Holmlund (<a href="https://www.svd.se/a/5pn2Km/kritik-mot-forssell-en-dum-och-extrem-politik">SvD 7/2</a>) om utvisningar av ”tonåringar som jobbar” och andra som kommer i kläm i uppstyrningen av och de mycket svåra försöken att få till förändring i den lagstiftning som styr den vildvuxna migrationspolitiken. Vi har anledning att fråga oss på vilken politik Holmlunds uttalande passar bäst.

Det nya Sverige. Foto: Johan Nilsson / TT

Vi öppnade våra hjärtan. Och plånböcker.

DEBATT: Vilka ”vi” är det som misslyckats med integrationen?

Vissa påstår att det finns parallella verkligheter. I en av dessa har kanske Sverige fått massinvandring från Ryssland snarare än Mellanöstern. Hur skulle detta se ut? John Guslén spekulerar.

Med start tidigt 00-tal, och med en eskalering från mitten av 10-talet då den onda vita västerländska mannen provocerade fram kriget i Ukraina, har miljontals flytt Putins Ryssland till Väst. Hundratusentals av dem till Sverige, som är en humanitär stormakt och inte bygger några murar. Den absoluta majoriteten är män, men vi antar att kvinnorna och barnen kommer senare.

Mångkulturens välsignelser. Foto: Loraine, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Skulle vi vara lika toleranta mot putinister som islamister?

DEBATT: Migrationen – rapport från en alternativ verklighet

En statlig utredning förespråkar att bygga vidare på riktade skatteincitament för forskning och utveckling. Ambitionen är begriplig, men lösningen angriper inte kärnproblemet för svensk ekonomi – att det är dyrt att anställa. Detta skriver Michael Merdoyo.

I januari 2026 presenterades det nya förslaget om skatteincitament för forskning och utveckling (SOU 2026:1). Förslagen innebär selektiva lättnader kopplade till lönekostnader för personal som definieras som FoU-verksam. Det förutsätter detaljerade avgränsningar, dokumentation och efterhandskontroller, inte minst eftersom definitionen och tillämpningen av vad som utgör FoU i praktiken är svårtolkad. Erfarenheten visar att dessa gränsdragningar är både rättsosäkra och administrativt kostsamma – för företag såväl som myndigheter.

Forskning och utveckling (FoU) i all ära, men Sverige har mer grundläggande problem. Foto: Tim Aro/TT

Den nya ekonomiska strategin behandlar bara symptom

DEBATT: Forskning och utveckling? Slopa arbetsgivaravgiften

Det är extremt få dömda som beviljas resning i Sverige. Särskilt gäller detta i sexualbrottsmål. Om vi vill att resningsmöjligheten ska vara något annat än ett dåligt skämt krävs reformer. Detta skriver Kada Karlsson.

Den 4 februari 2026 kom Högsta domstolens beslut i ett resningsärende. Motiveringen var i praktiken en standardformel: ”Det har inte lagts fram sådan utredning som kan föranleda resning eller visar domvilla, ansökan avslås”.

Rättvisan tar en tupplur. Foto: Bayreuth2009, CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

”Det har inte lagts fram sådan utredning som kan föranleda resning eller visar domvilla, ansökan avslås”