I dagarna råder stor upphetsning kring regeringskrisen. Men den riktiga krisen är det proportionella valsystemet som sådant. Det undergräver kraften i den representativa demokratin, skriver Erik Lidström, och slår ett slag för enmansvalkretsar och maktdelning.

Det råder regeringskris i Sverige. Magdalena Andersson har kanske varit statsminister i sju timmar, dock utan att bekräftas, och sedan kanske avgått. Vad ska Miljöpartiet göra? Hur kommer Centern att rösta efter att ha släppt igenom oppositionens budget? För de politiskt intresserade är detta ett spel på hög nivå. Men vad har det med demokrati att göra? Som jag diskuterar i min bok Representativ demokrati – mycket lite.

Idag förväntas Magdalena Andersson röstas fram till statsministerposten. Foto: Carl-Olof Zimmerman/TT

Istället för Magdalena Anderssons statsministeromröstning borde vi begrunda demokratin i Sverige som sådan. 

Lidström: Regeringskris och krisande demokrati

Från våra avlägsna förfäders storviltsjakt, via slitet i jordbruket och över kristna föreställningar har en självklar föreställning inskärpts: Ömsesidighet i hjälp och att inte ligga andra till last, skriver vår krönikör Erik Lidström.

Ska man fritt få tigga på våra gator och torg? De som påstår sig ha det svårt, ska de få söka hjälp utanför svenska butiker? Ja, säger våra folkvalda. Helst inte, tycker en stor del av allmänheten. Men varför inte? Varför skulle man inte få göra det?

Tiggeri – en typ av känslomässig utpressning? Foto: Privat / Fredrik Sandberg/TT

I Sverige har sedan länge en självklar föreställning inskärpts: Ömsesidighet i hjälp och att inte ligga andra till last.

Lidström: Tiggeri är en form av emotionell utpressning som bör förbjudas

Bistånd hjälper inte. Det skapar bara växande och alltmer korrumperade byråkratier och håller korrupta och ickedemokratiska regimer under armarna. Det är dags att införa ett nollprocentsmål, skriver gästkrönikören Erik Lidström.

Varför finns det så många fattiga i världen? Varför svälter så många? Detta har alltsedan Sverige för omkring hundra år sedan blev relativt välmående, varit något som fyller oss med undran och ofta en hel del dåligt samvete. Är vi rika på andras bekostnad?

Kiruna Söderberg med familj utanför bostaden 1901 – en bild av ett fattigare Sverige. Foto: Mesch Borg/Privat

Sverige har tyvärr en mörkare tradition på biståndsområdet än de flesta andra länder. 

Lidström: Lägg ner Sida och biståndet så fort som möjligt

En gång i tiden byggdes det fritt i Sverige. Idag har en genomreglerad byggsektor satt byggandet i händerna på byråkrater och gett oss fula bostäder och arkitektur vi inte trivs med. En avreglering vore ett första steg mot vackrare och mer mångsidiga bostadshus, skriver vår gästkrönikör Erik Lidström.

Jag växte upp i Sollefteå i en villa byggd 1923. Det var strax över tre meter i tak, fönster som var original, fönster- och dörrfoder som var tio–tolv centimeter breda och profilfrästa. Inredningsdetaljerna var gjorda av trä, det var lackat furugolv i halva nedervåningen, det var genomgående spegeldörrar av trä. Huset var timrat och rappat på utsidan och ordentligt sågspånsisolerat. Mina föräldrar lade till innanfönster som skruvades i på vintern. Till åtminstone -42 °C var det varmt och skönt inomhus.

Förortsbetong i Farsta Centrun 1965 – kanske inte ett under av skönhet. Foto: Andy Eick (CC BY 2.0)/Privat

En avreglering av byggsektorn vore ett första steg mot vackrare och mer mångsidiga bostadshus.