Det som syns är chocken, som en pandemi eller ett krig, och när konsekvenserna staplas på varandra är det ofta där vi lägger skulden. Men mindre synliga och lika viktiga är de svagheter vi låtit uppstå och bli fler och fler, ofta under år eller decennier, skriver Jakob Sjölander.

Det är inte svårt att hitta ursäkter när olyckor sker. Vi kan skylla på otur, den mänskliga faktorn, oförutsägbarhet, alltings jävlighet, och så vidare. Låt oss ta förra vinterns energipriser som exempel. Den främsta ursäkten var Ukrainakriget. Och som med de flesta ursäkter så fanns där ett korn av sanning. Nog påverkade kriget. Men det fanns en följdfråga som sällan ställdes: Varför påverkade Ukrainakriget de svenska energipriserna?

Ukrainakriget var den synliga chocken, men vilka var de osynliga svagheterna? Foto: Efrem Lukatsky/AP/TT

Synliga chocker är påtagliga och låter oss utse ett begränsat antal syndabockar, men lika viktiga är de svagheter vi tillåtit att uppstå under lång tid.

Sjölander: Var utmaningen stor, eller var vi bara svaga?

Att på artificiell väg söka sänka priserna via statliga ingrepp är att skjuta den budbärare som informerar oss om vilka varor som vi borde producera mer av. Och det är bättre att ha hål i plånboken än i huvudet, skriver Jakob Sjölander.

Alla vet att det inte är klokt att skjuta budbäraren. Ändå fortsätter vi. Skälet är vanligtvis att vi inte inser att budbäraren är just en budbärare. Vi förväxlar information om ett problem med problemet i sig. Ett både evigt och aktuellt exempel på detta är priser.

De stigande matpriserna signalerar brist. Foto: Tim Aro/SvD/TT

Höga priser är budbärare, och alla vet att det inte är klokt att skjuta budbäraren. Ändå fortsätter vi. 

Sjölander: Prisa de höga priserna!

Sociala skyddsnät blir lätt fångstnät och den som fastnar och trasslar in sitt liv i dem kommer inte att känna tacksamhet mot givarna, de kommer att känna skam. En skam som inte sällan övergår i destruktivare känslor. Vår vilja att hjälpa ger ofta resultatet att stjälpa, skriver Jakob Sjölander.

På cirkus är skyddsnät till för att förhindra att akrobaten att slår i backen. Det svenska socialsystemet med bidrag och offentliga stöd är menat att ha liknande effekt ute i verkliga livet. Och visst fungerar det, åtminstone på så vis att det blivit svårt att nå den totala botten. Det är så svårt att jag nästan blir imponerad av de som lyckas. Problemet är att folk fastnar i välfärdssystemet. Skyddsnätet blir ett fångstnät. Det räddar en när man faller, men risken är att man trasslar in sig. I så fall kan det vara bättre att slå i marken, åtminstone om det betyder att man kan börja kravla uppåt igen.

Är det sociala skyddsnätet hjälpande eller stjälpande? Foto: Fredrik Sandberg / TT

Vi betalar för att slippa se låglönejobbare – de arbetslösa håller sig undan så att vi slipper se dem.

Sjölander: Socialt skyddsnät vs. Socialt fångstnät

”Utan tvivel är man inte klok” skaldade en gång Tage Danielsson, men samma sak gäller även tillit: Den som avfärdar alla utsagor är lika vilse som den som godtar samtliga. Både tillit och tvivel är nödvändiga för att orientera sig i världen, skriver Jakob Sjölander.

Tillit är ett vanligt ämne i dagens samhällsdebatt. Det talas ständig om fejknyheter, desinformation, alternativa fakta och förrädiska sociala medier. Tydligen kan man inte lita på någon nuförtiden. Förutom möjligtvis de som påstår att man inte kan lita på någon. Men folk är inte bara lättlurade – de tvivlar också. De tvivlar på vad de borde lita på. Exempelvis myndigheter, experter, aktivister, eller vad ”jag” säger till dem. Vi har alltså två motsatta problem – att folk litar när de bör tvivla, och tvivlar när de bör lita.

Det är klart tveksam att vi klarar oss utan vare sig tvivel eller tillit. Foto: MissLunaRose12 (CC BY-SA 4.0)

 Den som avfärdar alla utsagor är lika vilse som den som godtar samtliga. 