Erfarenheten sägs vara det som gör att vi känner igen ett misstag när vi begår det på nytt, men detta är endast defaitistisk cynism. Inte minst från medeltiden kan vi återvinna ett antal goda idéer, som kan putsas upp till splitter nya lösningar för du sköna nya värld, noterar Jakob Sjölander.

Det finns inget nytt under solen. Särskilt inte tron att vi har en ny idé. Tron att vi har tänkt ut något nytt låter oss känna skaparglädje. Kanske är det därför vi är så bra på att glömma – det ger oss en ursäkt att återupptäcka det gamla. Särskilt stark är denna tendens inom politiken. Politiken är till syvende och sist grundad i vår mänsklighet, och denna mänsklighet förblir densamma.

Med medeltiden som inspiration för samtiden? Foto: Julie Scott (CC BY 2.0)

Erfarenheten sägs vara det som gör att vi känner igen ett misstag när vi begår det på nytt, men detta är endast defaitistisk cynism.

Sjölander: Tillbaka till medeltiden!

Varför är vi så rädda för konspirationsteorier egentligen? Det mesta av det vi försanthåller är resultatet av vårt sociala sammanhang snarare än expertkunskaper, och aparta uppfattningar tvingar oss att slipa våra argument, och loda efter vad våra åsikter egentligen bottnar i, skriver Jakob Sjölander.

Rädslan för avvikande åsikter har ökat på senare år. Åtminstone om flodvågen av artiklar om fejknyheter, propaganda, och desinformation är något att gå på. Det handlar om vaccinskeptiker, ryska troll, klimatförnekare, förintelseförnekare, faktaresistenta, QAnon, sanningsrörelsen om elfte september, och så vidare. Tydligen ska dessa idéer hota allt som är gott i vårt fria demokratiska samhälle. De enda som förnekar detta är dumma, okunniga, eller onda. Inget tvivel kan tillåtas: konspirationsteoretikerna konspirerar mot oss! Vi måste slå till först!

Gör foliehattarna kanske en hel del nytta? Foto: 	NeferJanah Meistrup (CC BY-SA 4.0)

Vad vi försanthåller är oftare resultatet av vårt sociala krets än av expertkunskaper, och aparta uppfattningar tvingar oss tänka efter.

Sjölander: Till foliehattarnas försvar

Det är lätt att få intrycket att framgång och kompetens går hand i hand, men stämmer det verkligen alltid? Ju mer jag tittar på olika framgångssagor, desto mer uppenbart blir det att de ofta dikteras av en kombination av dårskap och tur, skriver Jakob Sjölander.

Föreställ er en turnering i rysk roulett. Deltagarna väljer hur många gånger de sätter mynningen mot tinningen och trycker av. Överlevaren får en miljon per rond.

Alfahanne-influencern Andrew Tate – ett resultat av tur och inkompetens? Foto: Alexandru Dobre

Ju mer jag tittar på olika framgångssagor, desto mer uppenbart blir det att de ofta dikteras av en kombination av dårskap och tur.

Sjölander: Framgång genom inkompetens

Den patriarkala föreställningen att vissa sanningar inte bör rapporteras eftersom gemene man kan få saker om bakfoten får lätt kontraproduktiva resultatet, bland dessa att det ofta resulterar i att samhällets eliter får saker om bakfoten, skriver Jakob Sjölander.

Ett brott har begåtts. Ja, inte på riktigt, men som tankeexempel. Enligt vittnen ska förövaren ha haft gul skjorta på sig. Bör denna detalj rapporteras i media? Vågar vi riskera att piska upp hat mot personer med gula skjortor? Nog vågar vi det – ingen förknippar gula skjortor med brottslighet. Så rapportera för all del.

Preferenser för gult är inte att leka med enligt Jakob Sjölander. Foto: Acabashi (CC BY-SA 4.0)

Den patriarkala föreställningen att vissa sanningar inte bör rapporteras eftersom gemene man kan få saker om bakfoten får lätt kontraproduktiva resultatet.