Sociala skyddsnät blir lätt fångstnät och den som fastnar och trasslar in sitt liv i dem kommer inte att känna tacksamhet mot givarna, de kommer att känna skam. En skam som inte sällan övergår i destruktivare känslor. Vår vilja att hjälpa ger ofta resultatet att stjälpa, skriver Jakob Sjölander.

På cirkus är skyddsnät till för att förhindra att akrobaten att slår i backen. Det svenska socialsystemet med bidrag och offentliga stöd är menat att ha liknande effekt ute i verkliga livet. Och visst fungerar det, åtminstone på så vis att det blivit svårt att nå den totala botten. Det är så svårt att jag nästan blir imponerad av de som lyckas. Problemet är att folk fastnar i välfärdssystemet. Skyddsnätet blir ett fångstnät. Det räddar en när man faller, men risken är att man trasslar in sig. I så fall kan det vara bättre att slå i marken, åtminstone om det betyder att man kan börja kravla uppåt igen.

Är det sociala skyddsnätet hjälpande eller stjälpande? Foto: Fredrik Sandberg / TT

Vi betalar för att slippa se låglönejobbare – de arbetslösa håller sig undan så att vi slipper se dem.

Sjölander: Socialt skyddsnät vs. Socialt fångstnät

”Utan tvivel är man inte klok” skaldade en gång Tage Danielsson, men samma sak gäller även tillit: Den som avfärdar alla utsagor är lika vilse som den som godtar samtliga. Både tillit och tvivel är nödvändiga för att orientera sig i världen, skriver Jakob Sjölander.

Tillit är ett vanligt ämne i dagens samhällsdebatt. Det talas ständig om fejknyheter, desinformation, alternativa fakta och förrädiska sociala medier. Tydligen kan man inte lita på någon nuförtiden. Förutom möjligtvis de som påstår att man inte kan lita på någon. Men folk är inte bara lättlurade – de tvivlar också. De tvivlar på vad de borde lita på. Exempelvis myndigheter, experter, aktivister, eller vad ”jag” säger till dem. Vi har alltså två motsatta problem – att folk litar när de bör tvivla, och tvivlar när de bör lita.

Det är klart tveksam att vi klarar oss utan vare sig tvivel eller tillit. Foto: MissLunaRose12 (CC BY-SA 4.0)

 Den som avfärdar alla utsagor är lika vilse som den som godtar samtliga. 

Sjölander: Tillit och tvivel är sidor av samma mynt

Erfarenheten sägs vara det som gör att vi känner igen ett misstag när vi begår det på nytt, men detta är endast defaitistisk cynism. Inte minst från medeltiden kan vi återvinna ett antal goda idéer, som kan putsas upp till splitter nya lösningar för du sköna nya värld, noterar Jakob Sjölander.

Det finns inget nytt under solen. Särskilt inte tron att vi har en ny idé. Tron att vi har tänkt ut något nytt låter oss känna skaparglädje. Kanske är det därför vi är så bra på att glömma – det ger oss en ursäkt att återupptäcka det gamla. Särskilt stark är denna tendens inom politiken. Politiken är till syvende och sist grundad i vår mänsklighet, och denna mänsklighet förblir densamma.

Med medeltiden som inspiration för samtiden? Foto: Julie Scott (CC BY 2.0)

Erfarenheten sägs vara det som gör att vi känner igen ett misstag när vi begår det på nytt, men detta är endast defaitistisk cynism.

Sjölander: Tillbaka till medeltiden!

Varför är vi så rädda för konspirationsteorier egentligen? Det mesta av det vi försanthåller är resultatet av vårt sociala sammanhang snarare än expertkunskaper, och aparta uppfattningar tvingar oss att slipa våra argument, och loda efter vad våra åsikter egentligen bottnar i, skriver Jakob Sjölander.

Rädslan för avvikande åsikter har ökat på senare år. Åtminstone om flodvågen av artiklar om fejknyheter, propaganda, och desinformation är något att gå på. Det handlar om vaccinskeptiker, ryska troll, klimatförnekare, förintelseförnekare, faktaresistenta, QAnon, sanningsrörelsen om elfte september, och så vidare. Tydligen ska dessa idéer hota allt som är gott i vårt fria demokratiska samhälle. De enda som förnekar detta är dumma, okunniga, eller onda. Inget tvivel kan tillåtas: konspirationsteoretikerna konspirerar mot oss! Vi måste slå till först!

Gör foliehattarna kanske en hel del nytta? Foto: 	NeferJanah Meistrup (CC BY-SA 4.0)

Vad vi försanthåller är oftare resultatet av vårt sociala krets än av expertkunskaper, och aparta uppfattningar tvingar oss tänka efter.