Sedan partiledare Simona Mohamsson ändrat den hårda linjen gentemot Sverigedemokraterna har Liberalerna fått ett uppsving. Men krisen fortsätter, och det gäller liberalismen som helhet och inte bara partiet. Detta skriver Jan Sjunnesson.

Liberalernas uppseendeväckande acceptans för ministrar från SD fick mig och runt 1600 andra politiskt intresserade nyligen att gå med i partiet.

Har folket tröttnat på friheten? Foto: Eugène Delacroix, Public Domain, via Wikimedia Commons

Närmar vi oss den liberala demokratins undergång?

Sjunnesson: Liberalerna och liberalismens kris

Politiker och tyckare vrider och vänder på varje ny opinionsundersökning och gnager på naglarna i sina försök att lista ut hur saker kommer att bli efter valet. Kanske en storkoalition? Detta skriver Jan Sjunnesson.

Den socialdemokratiske veteranen Widar Andersson pratar öppet om sådant som många partigängare till höger och vänster tiger om. <a href="https://bulletin.nu/hanif-bali-m-riskerar-tappa-ledarrollen-till-sd">Utom moderaten Hanif Bali som var inne på liknande spår i sin spaning i statsradion om hur Sverigedemokraterna ersatt Moderaterna</a>.

Jimmie Åkesson på järntronen år 2030? Foto: Oscar Olsson/TT

Kan vi få en storkoalition med 75 procent av rösterna?

Sjunnesson: S + M + SD = Sant?

Det räcker inte att byta regering. För att verkligen få tillbaka Sverige på rätt spår måste vi också rensa bort ”klägget” – det etablissemang som bitit sig fast i myndigheter och media, skriver Jan Sjunnesson.

Hur ska ett land gå vidare från en korrupt elits vanstyre, utan att de fallna makthavarna hänger sig kvar? Ska de förbjudas att ha makt överhuvudtaget och rensas ut, eller finns det metoder för att rättsligt hantera dem?

Ah! ça ira, ça ira, ça ira! Fram med (den metaforiska) giljotinen! Foto: JACK MIKRUT / TT

Sjunnesson: Så rensar vi klägget

Sveriges integrationsmisslyckande handlar om att svenskar och invandrare har olika värderingar. Det är inte så konstigt, då Sverige är ett högst onormalt land <span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; font-family: 'Aptos',sans-serif; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Aptos; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-language: EN-US; mso-bidi-language: AR-SA;">– även om vi gärna tror det motsatta. Detta skriver Jan Sjunnesson.

Svenskar är inte som andra folk. Vi är extrema i vår individualism och vår vilja att betala höga skatter till en stor välfärdsstat. Denna stat har historiskt stött sina medborgare att frigöra sig från varandra genom en ganska okänd samhällsmodell, statsindividualismen.

Ensamhet eller individualism? Foto: Janerik Henriksson/TT

Den världsunika svenska statsindividualismen är inte långsiktigt hållbar