Under riksdagens allmänpolitiska debatt gick en socialdemokrat till attack mot skatteplanering. Men tystnaden kring de egna före detta statsråden som tagit ut hundratusentals kronor i statsrådspension, trots att de är riksdagsmän, är slående. Vill man vara i samklang med folkets moral är det där man ska börja kritisera.

I förra veckan hade riksdagen en allmänpoltisk debatt. Det är en av debatterna där ledamöterna får ta upp vad de vill. Sofie Eriksson, socialdemokratisk riksdagsledamot, höll ett anförande.

Per Bolund och Märta Stenevi är två av de före detta ministrarna som vardera tagit ut över en halv miljon kronor för omställningen att gå från regering till riksdag. Foto: Henrik Montgomery/TT

Politiker som tar hundratusentals kronor i pension slipper kritik när Socialdemokraterna vill visa radikalitet. 

Hjort: Socialdemokraternas girighet och hyckleri

När det blir tungt för Socialdemokraterna lyfts ofta Ingvar Carlsson fram. Det är en sällsynt dålig person att lyfta fram. Han umgicks med diktatorer, kunde inte välja mellan Gorbatjov och Reagan och svek balternas kamp mot sovjetisk ockupation. Att fota Carlsson vore ett bra steg för Socialdemokraterna att göra upp med sin historia.

Socialdemokraterna har en märklig ritual. När det krisar så skakar de fram Ingvar Carlsson, som säger något. Så ska det bli bra igen. Kanske är det en hyllning till en gammal patriark som alla kan enas kring. Kanske är det ett sätt att lindra fantomsmärtorna från tiden då Socialdemokraterna var ett 40-procentsparti. I vilket fall är det en märklig rit. Kanske finns det ett eko från förr när socialdemokratin var enad.

Ingvar Carlsson och diktatorn Robert Mugabe i Rosenbad strax efter att Carlsson tillträtt som statsminister. Carlsson besökte senare Mugabe i Zimbabwe. Foto: Rolf Hamilton/TT 

Att låta Ingvar Carlsson facebooka är osedvanligt dåligt omdöme med tanke på den kritik Socialdemokraterna riktar mot andra. 

Hjort: Dags att fota Foten

För att kunna nå målet om att vargstammen ska ha minskat till riksdagens beslut innan mandatperioden är över krävs att arbetet kommer i gång snarast. Årets jakt är stor men nettominskningen är liten. Därför måste det till en färdplan så att myndigheterna vet vad som gäller.

Peter Kullgren, landsbygdsministern, är för många ett hopp i vargfrågan. För många som ogillat den vargpolitik som snarare drivits av myndigheter än av riksdagen är han en allierad.

För att undvika ännu ett löfte som inte hålls i vargfrågan krävs att arbetet börjar snabbt. För att nå riksdagens mål krävs en nettojakt på mellan hälften och två tredjedelar av stammen i dag. Det blir omöjligt att nå om inte arbetet börjar snarast. Foto: Peter Vixtröm/TT 

Om antalet vargar under mandatperioden ska kunna minskas till riksdagens beslut måste arbetet starta nu.

Hjort: Gör en färdplan för vargfrågan

Kulturministern förväntas vara kulturens representant, inte folkets, som för de andra ministrarna. Därtill ska ministern helst besitta djupa kunskaper i dalsländska textilkonstnärer, halländska poeter medan skräckförfattare som Anders Fager, som är långt mer lästa, inte ges vikt. Inte heller möts andra ministrar med samma frågor. En jordbruksminister möts inte av ett hav av mikrofoner som vill veta skillnaden på låglandsboskap och brittiska korthorn.

Kulturministerposten är speciell. Både i hur man bemöts vid tillsättningen och vad som förväntas av den som får posten. Detaljkunskaper krävs på ett helt annat sätt av en kulturminister samtidigt som det finns ett slags förväntan att ministern ska representera kulturen i regeringen snarare än regeringen i relation till kulturen.

Kulturministrar brukar få en annan typ av frågor och ha andra förväntningar på sig. Foto: Fredrik Sandberg/TT 

Kulturministern anses helst vara finkulturens representant i regeringen.