Socialdemokraternas senaste kriminalpolitiska utspel ekar åter igen av samma frågor som alltid kommer när Socialdemokraterna pratar om brott och straff. De styrde landet under åtta år då brottsligheten exploderade. När de hade chansen att lösa problemen mumlade de och lät problemen förvärras. De brott vi ser i dag är till stor del ett arv från den tiden.

Socialdemokraterna släppte under tisdagen ett par nyheter om sin syn på kampen mot gängen. Först läckte de lite till Expressen och sen hölls något slags, i brist på bättre ord, seminarium i riksdagen. Ett möte, inte i en presslokal utan ett seminarierum, som om riksdagen snarare än partihögkvarteret är den centrala arbetsplatsen, liksom ett försök att verka viktiga. Det finns onekligen en närmast fysisk förnimmelse av Socialdemokraternas värk och smärta efter att få återfå makten. Det är lite rörande att se.

Teresa Carvalho leder Socialdemokraternas arbetsgrupp för att förnya kriminalpolitiken. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Under åtta regeringsår förnekade de problemen de nu vill lösa

Hjort: Socialdemokraterna vill ha ”livstid” för unga brottslingar 

Moderaterna står och stampar i opinionen och får inte fler sympatisörer. Efter att i årtionden ha varit näst största parti tycks de ha parkerat på bronsplats. I stället för att söka konflikt och reformera där de är starka – ekonomi, brott och försvar – väljer de en intern konflikt om könsidentiteter.

Moderaterna har ett växande problem. De har parkerat som Sveriges tredje största parti och de tycks inte längre vara den stora motståndaren till Socialdemokraterna. Kritiken internt växer och i stället för att möta problemet väljer Moderaterna ett ännu märkligare område att söka konflikt i. Konflikten är dessutom med de egna väljarna snarare än med andra partier som kan ge nya väljare.

Frågan är uppenbart viktig för Ulf Kristersson. Däremot tycks nästan alla andra vara emot den. Foto: Oscar Olsson/TT

Moderaterna borde söka konflikt i ekonomiska frågor snarare än i identitetsfrågor. 

Hjort: M borde reformera ekonomin i stället för könslagen

Hamas drivs av ett hat mot Israel, inte av en kärlek till det palestinska folket. Det syns i hur de medvetet använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar för att försöka pressa omvärlden till att tvinga fram en vapenvila. Det som stoppar en fred eller varaktig vapenvila är att Hamas hatar Israel mer än de älskar Palestina.

Den närmast patologiska ovilja som finns mot Israel och judar har en märklig förmåga att göra förvånansvärt enkla saker till komplicerade. När det kommer till Israel finns det få saker som inte kan kompliceras.

Några av vapnen som hittades i sjukhusräden. På skyddsvästen syns Hamas-emblem. Foto: IDF/AP/TT

För Hamas är hatet mot Israel större än kärleken till palestinier 

Hjort: Se Hamas för vad de är

Svenskar har rekordnegativ syn på landets utveckling. Det är en trend som har funnits i flera år och inte är en reaktion på den sittande regeringen. Det handlar snarare om en trend som går långt tillbaka och där sittande regering ses som ett hopp om att bryta utvecklingen.

Det är inte förvånande att det slås upp stort att svenskar aldrig har varit så negativa till utvecklingen som de är i dag. Det är ett budskap som för många passar som hand i handske. En ny regering och folk känner att Sverige går i fel riktning, det måste väl finnas ett orsakssamband?

SVT frossar i folks missnöje men verkar inte vilja se den stora bilden. Foto: Text-tv 

Tidöregeringen valdes för att folk var missnöjda med utvecklingen. Deras ödesfråga är att bryta utvecklingen 