Att strida mot en fiende som använder sin egen civilbefolkning som mänskliga sköldar samtidigt som de håller en gisslan vars liv de inte värderar, sätter Israel i en rävsax. Detta samtidigt som tidsfönstret krymper med ökande internationella krav på vapenvila. Kan Israel vinna kriget, kan det däremot paradoxalt nog skapa förutsättningarna för en palestinsk stat, skriver Magnus Norell.

När Israel på allvar drog igång sin motoffensiv mot Hamas i slutet på oktober var det uttalade målet att krossa Hamas militärt och politiskt. Vad det betyder i klartext är att markoperationen behöver pågå så länge som behövs, oavsett vad delar av omvärlden säger.

Trycket på Israel att gå med på en vapenvila kommer att öka. Foto: Jacquelyn Martin/AP/TT

Om Israel uppnår målet att utplåna Hamas så skapas förutsättningarna för en palestinsk stat.

Norell: Israels krig är en kamp mot klockan

Den ursinniga kritiken mot Israel startade långt innan landet började försvara sig, och det tog bara dagar innan intellektuella och akademiker sökta sortera in Hamas pogrom i ett befrielsenarrativ där den inte hör hemma. Mot detta narrativ talar ett antal helt uppenbara fakta, skriver Magnus Norell.

Den 7 oktober attackerade terrorrörelsen Hamas flera israeliska samhällen och mördade omkring 1 200 människor i en våldsorgie av våldtäkter, stympningar och tortyr (i skrivande stund pågår fortfarande identifieringsprocesser på grund av det brutala våld många av offren utsattes för). I dokument funna på dödade terrorister framgår att syftet var dels att döda så många civilister som möjligt, och så blodigt som möjligt, dels att ta gisslan. Denna sedan flera år planerade attack syftade i sin tur till tända en brand längs Israels gränser även mot Libanon och Syrien.

Palestinademonstranter kallar Israels försvarsåtgärder ”folkmord”. Foto: Christine Olsson/TT

Att relativisera sig blind för fakta om vad Hamas är förändrar inte konfliktens verklighet.

Norell: Att relativisera Hamas brott och göra sig blind

När riksdagsmannen Jamal El-Haj polisanmäler sin ämbetskollega Fredrik Kärrholm istället för att ta debatten i plenisalen eller media, bevittnar vi för andra gången hur det svenska rättssystemet används för att sätta en prislapp på politisk kritik från meningsmotståndare, skriver Magnus Norell.

I slutet på oktober skrev den moderate riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm ett inlägg på X (tidigare Twitter), där han menade att den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj var en säkerhetsrisk genom sina kontakter och kopplingar till terrorrörelsen Hamas.

Jamal El-Haj i sällskap med den Hamas-aktivisten Amin Abu Rashid på Palestinakonferensen. Foto: Gustav Mårtensson / Skärmavbild Facebook.

När riksdagsmän polisanmäler varandra istället för att ta debatten är det en klar varningssignal.

Norell: Jamal El-Haj och lawfare i Sverige rond två

Magnus Norell utreder krigets lagar, om Israel följer dem och om Hamas gör det.

När Hamas i gryningen den 7 oktober började sina attacker mot israeliska samhällen nära Gaza, var syftet först och främsta att döda och om möjligt kidnappa så många civila som möjligt. Att medvetet inrikta sig på icke-kombattanter/civila är bara det ett klart brott mot krigets lagar. Att Hamas sedan också ofta dödade dessa på de mest bestialiska vis, underströk detta faktum.

Israelisk soldat vid gränsen mot Gaza Foto: Neil Cohen/IDF/AP

Israel anklagas för att inte följa krigets lagar - Hamas följer dem definitivt inte