Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson (S) har en idé. Ett statligt bostadsbolag ska bildas för att på så sätt bidra till att bryta boendesegregationen. “Det är en oroande utveckling vi ser, att integrationen inte fungerar, eller inte har fungerat tillräckligt väl”, inledde Thorwaldsson när han presenterade sin idé vid en pressträff på torsdagen. På vissa håll, fortsatte han, har segregationen gått så långt att det nästan kan beskrivas som parallellsamhällen. Väl kända problem – eller utmaningar som åtminstone rödgröna politiker i regel föredrar att kalla det. Thorwaldsson tänker sig att bolaget ska ha i uppgift att köpa eller bygga fastigheter i områden med “socioekonomiska utmaningar”. En utredare ska nu få i uppdrag att studera Thorwaldssons idé närmare. Socialdemokraterna kallar det att “ta krafttag för att bryta bostadssegregationen”. Från fastighetsbranschens sida möts hugskottet dock av en kollektiv huvudskakning. Ingen förstår riktigt poängen med ett statligt bostadsbolag, varken företrädare för de allmännyttiga bostadsföretagen eller för den privata sektorn. “Jag har svårt att se vad det skulle lösa för problem med segregationen”, säger Anders Holmestig, vd för Fastighetsägarna, till nyhetsbyrån TT. ”Vill regeringen på allvar motverka segregationen genom bostadspolitiken, så är det andra åtgärder som behövs”, kommenterar Anders Nordstrand, vd för Sveriges Allmännytta, i ett pressmeddelande. Det är heller inte svårt att hitta exempel på hur fastighetsägare, allmännyttan såväl som privata, redan i dag satsa stora resurser på att skapa en trygg boendemiljö även i “utsatta områden”. Finansfamiljen Wallenberg har ett motto: Esse, non videre, latin som betyder ungefär “att verka, inte bara synas verka”. Så här inför valet tycks Magdalena Andersson (S) ha anammat ett motsatt motto för sin regering: att ge sken av att göra saker, snarare än att se till att saker faktiskt blir gjorda. Hur det nu skulle formuleras på latin. Videre, non esse? Det går nu inte en dag utan minst ett utspel från regeringen, en pressträff där statsråd står på rad och läser talepunkter innantill. Bara under fredagen hölls pressträffar med tre ministrar inblandade. Många av utspelen är inte avsedda att leda till verkliga reformer, konkreta lagförslag. De är främst avsedda att generera uppmärksamhet, inte minst i medierna. Ibland gå det ut på att lägga fram förslag som regeringen i princip vet att det inte finns stöd för i riksdagen. Men det ser bra ut. Regeringen är aktiv. Vänder på stenar. Segregation är ett hett ämne. Utöver Thorwaldssons utspel har regeringen bara de senaste veckorna dessutom gett i uppdrag till Statskontoret att utreda arbetet för att minska och motverka segregation, till Jämställdhetsmyndigheten att genomföra en kvalitativ studie om utrikes födda kvinnor utanför arbetsmarknaden, till en särskild utredare att ta fram förslag på åtgärder som skyndar på utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Om utredningar var allt som behövdes skulle Sverige inte ha några integrationsproblem över huvud taget.
