Härom veckan firade planeten åtta miljarder invånare, men samtidigt sjunker den mänskliga fertiliteten globalt i allmänhet och i väst i synnerhet. Orsakerna kan handla om ökat välstånd eller kulturella normer, men en åldrande befolkning bjuder på en mängd problem, och vi måste börja fråga oss hur vi ska vända utvecklingen, skriver Omar Makram.

Förra veckan nådde <a href="https://www.forbes.com/sites/roberthart/2022/11/15/worlds-population-reaches-8-billion-heres-what-you-need-to-know/?sh=26eef3446232" target="_blank" rel="noopener">världens befolkning åtta miljarder människor</a>. För att sätta siffran i perspektiv kan nämnas att den globala befolkningen fördubblats sedan 1975. FN räknar med att jordens befolkning kommer att vara 8,5 miljarder människor år 2030, 9,7 miljarder år 2050 och den beräknas nå en topp på cirka 10,4 miljarder människor under 2080-talet och förbli på den nivån fram till 2100.

Planeten har nyss firat åtta miljarder homo sapiens. Foto: State Library of New South Wales collection, public domain

En åldrande befolkning bjuder på en mängd problem, och något måste göras för att vända utvecklingen.

Makram: Kris i befolkningsfrågan trots åtta miljarder homo sapiens

På sistone har idén att salafistiska influencers skulle kunna bidra till att lösa problemen med gängkriminalitet fått viss uppbackning. Men hela utanförskapsområden kommer aldrig att bli gängkriminella – däremot kan de bli salafistiska. Så som skedde i Mellanöstern på 80- och 90-tal. Och dit vill vi definitivt inte, skriver Omar Makram.

Kairo, 1996, vår granne Bassam knackar på dörren, en vänlig man med långt skägg, alla verkar ha odlat skägg nyligen, inklusive min pappa. Det är sunnah, att göra som profeten Muhammed gjorde, och så här borde alla sanna muslimer vara eller så fick jag i alla fall lära mig då. Bassam påminner oss om att det är dags att gå till moskén och att vi alla borde gå tillsammans, och med alla menar han männen och pojkarna såklart. Bassams fru sitter hemma, hon bär en niqab och interagerar inte med män, inte heller jag har sett hennes ansikte fast jag bara är elva år. Efter bönen hålls en religionslektion i moskén, vanligtvis ganska lång, men det salafistiska budskapet är kraftfullt, det har hållit sitt grepp om hjärtan och sinnen och spridit sig som en löpeld i samhället under de senaste åren.

Salahuddin Barakat sitter inte inne med lösningen på några problem. Foto: My Hellberg / Emil Langvad/TT

Hela utanförskapsområden kommer aldrig att bli gängkriminella – däremot kan de bli salafistiska. Så som skedde i Mellanöstern på 80- och 90-tal.

Makram: Salafism är inte lösningen på gängkriminaliteten

Sexualdebuten borde föda längtan och drömmar om kärlek, inte ångest och rädsla. Oskuldskontroller och -operationer av aldrig så välmenande läkare innebär ett livsfarligt legitimerande av en myt som utgör en hederskulturell hörnsten, och måste kriminaliseras, skriver Omar Makram.

<div>
 Telefonen ringer, det är en person som står mig nära, en ung kvinna från Egypten. Jag svarar och hör hennes darrande röst – Omar, jag har ett stort problem, jag har haft sex för första gången. Jag tror att pappa kanske anar någonting och jag är så förskräckligt rädd för att han ska ta mig till sjukhuset för en oskuldskontroll. Det blir en totalkatastrof när de ser att jag inte längre är oskuld. Jag vet inte vad han kan komma att göra med mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, säger hon.
</div>

Sexualdebuten borde föda längtan och drömmar om kärlek. Foto: My Hellberg / Filmaffisch för ”Lovers in Quarantine” (1925)

Oskuldskontroller av aldrig så välmenande läkare innebär ett livsfarligt legitimerande av en myt som utgör en hederskulturell hörnsten.

Makram: Hederskultur och den seglivade myten om mödomshinnan

Sedan Busch-intervjun har ett totalt fokusskifte skett. Men Ebba Buschs ”ton” är inte problemet med korankravallerna. Omar Makram listar ett antal konkreta och allvarliga frågor som måste diskuteras och besvaras.

”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare?” 
 ”Varför sköts det inte skarpt?” 
 Det var de uttalanden som Ebba Busch gjorde och som fick den offentliga debatten efter korankravallerna att spåra ur helt. Det måste dock påpekas att detta inte var KD-ledarens fel, utan ett resultat av den masshysteri som uppstod efter hennes uttalande.

Ebba Busch är inte problemet, men problem finns det gott om. Foto: 	Stefan Jerrevång/TT/Kicki Nilsson/TT/My Hellberg

Korankravallerna reser många mycket allvarliga frågor – men Ebba Buschs ”ton” är inte en av dem.