Reaktionerna på Hamas massaker och Israels militära svar har fungerat som katalysator för en flodvåg av antisemitism och antivästligt raseri på våra gator och torg. Detta raseri flyter därtill samman med liknande ressentiment inom delar av vänstern, och det är hög tid att ändra i medborgarskapslagarna, skriver Omar Makram.

Efter reaktionerna på Hamas terrorattack den 7 oktober har Sam Harris uttryckt tanken att ”vi alla bor i Israel”, som en bild av den bredare kulturella och civilisatoriska konflikt som har blivit uppenbar i Väst efter dåden. Denna konflikt uppstår dels på grund av närvaron i Väst av människor med Mellanösternbakgrund som hyser antidemokratiska värderingar, men även som resultat av en antivästlig extremvänster.

Är terrorattacker en mänsklig rättighet? Åsikterna divergerar. Foto: Mike Stewart/AP/TT

Reaktionerna på Hamas massaker och Israels militära svar genererat flodvåg av antivästligt raseri. 

Makram: Ett Väst i chockvågorna efter 7 oktober

Trots påståenden om motsatsen har Hamas ett brett stöd bland palestinierna och en fredlig lösning med en terrorgrupp som vill förinta motparten är tyvärr omöjlig, skriver Omar Makram.

Att observera de senaste våldsdåden från Hamas påminner om att vara en åskådare i en teater där medeltida fasor framträder på scenen – med rapporter om över tusen oskyldigt dödade, sexuella övergrepp på kvinnor, brutalt mördade barn och brända spädbarn. Omfattningen av dessa handlingar är svår att ta in, och jag kan knappt föreställa mig hur det måste kännas för israelerna som dras in på denna skräckinjagande scen.

Från kibbutz Re’im efter Hamas attack Foto: Israeliska Utrikesdepartementet

Ingen lösning i sikte, men vissa konflikter självdör

Makram: Tvåstatslösningen är bara drömmar

Högsta förvaltningsdomstolen har fastslagit att det inte finns lagstöd för kommuner att förbjuda hijab i skolan. Omar Makram menar att elevernas rätt till frihet från religion vägen över föräldrarnas religionsfrihet.

1998, i den egyptiska hamnstaden Alexandria. Tiden för att träda in i vuxenlivet har kommit för den äldste sonen och den äldsta dottern. Sonen, nästan 13 och dottern som är 11 år, är på väg att bli myndiga enligt religionen och kulturen. Att bli myndig i Egypten innebär en skyldighet som överskuggar de rättigheter som myndighetsåldern medför. Det handlar om skyldigheten att tygla den hotfulla kraft som måste kontrolleras strikt i hederskulturen – sexualiteten. Denna söta 11-åriga tjejen har det vackraste långa hår man någonsin sett. Under hela hennes barndom har flickans hår lovsjungits i alla tonarter, av familjen, av släktingar och vänner till familjen, av skol- och lekkamrater. Flickan är stolt över sitt långa, vackra hår. Det är en del av vem hon är.

Barnens frihet från religion eller föräldrarnas religionsfrihet – vilket väger över?

Makram: Skolan bör vara en fristad från huvuddukar

Är fotbolls-VM i Qatar en möjlighet för västvärlden att sprida sina värderingar till andra länder, eller hjälper det till att skapa islamisering i Väst? Bör vi låta varje kultur leva efter sina värderingar, eller ska vi försöka förändra världen till det bättre, men efter vår uppfattning om vad som är bättre? skriver Omar Makram.

QVM i år har genomsyrats av kontroverser och dominerats av politik snarare än fotboll. Ända sedan Qatar utsågs till värd för VM 2010 har många kritiska röster hörts, med tanke på hur det står till med mänskliga rättigheter i Qatar. Detta gäller inte minst frågan om homosexuellas behandling samt bristen på jämställdhet, där kvinnor fortfarande tvingas stå under <a href="https://www.hrw.org/news/2021/03/29/qatar-male-guardianship-severely-curtails-womens-rights">manligt förmyndarskap</a>. För att nu inte tala om de fruktansvärda förhållandena för migrantarbetare i Qatar. VM i Qatar har blivit en fallstudie i kulturkrock. Qatars världsmästerskapsambassadör kallade homosexualitet ”en skada i sinnet” och landet införde ett förbud mot att visa offentligt stöd för homosexuella i form av regnbågen. Västvärldens reaktion på allt detta har för det mesta varit förvirring, och ibland rent absurd, liksom Fifa-chefens <a href="https://www.theguardian.com/football/2022/nov/19/fifa-gianni-infantino-world-cup-qatar">bisarra antikoloniala tal</a> där han sa att han känner sig som qatari, migrantarbetare, homosexuell och kvinna och att Västvärlden inte är i en ställning att undervisa andra kulturer om moral på grund av sin historia. Denna krock utspelade sig så klart på sociala medier också. <a href="https://twitter.com/GrantWahl/status/1594721724746338305">En amerikansk sportreporter twittrade</a> att han inte fick komma in på fotbollsstadion klädd i en regnbågströja och då kommenterade en qatarisk social mediafigur i <a href="https://twitter.com/binnahar85/status/1594764842220617728">en tweet som blev viral:</a>

Under tisdagens match mellan England och Wales bar den brittiske parlamentsledamoten ett OneLowe-armband. Foto: Paul Childs/Reuters/TT

VM i Qatar innebär rejäla kulturkrockar. Finns det något gott i det, eller bör de undvikas?