I svallvågorna av den nya Brå-rapporten vill vänstern än en gång tala socioekonomiska klyftor. Men Sverige är ett av världens jämlikaste länder. Invandrares brottslighet har sin rot i kulturkrockar och misslyckad integration, inte ekonomi, skriver Omar Makram.

I Brottsförebyggande rådets (Brå) <a href="https://www.bra.se/download/18.1f8c9903175f8b2aa70f53f/1629827110264/Misst%C3%A4nkta%20med%20inrikes%20och%20utrikes_210824_Tillg.pdf?fbclid=IwAR06DX_Q5CJ4aVqUgLLnt2Tk-UUsty276raqWttSFQhFrAQ8hSFx3dsW5og" target="_blank" rel="noopener">senaste rapport</a> där en kartläggning gjorts av kopplingen mellan personer med invandrarbakgrund och brott, visas en stark överrepresentation av personer med invandrarbakgrund bland brottsmisstänkta. 
 Vänstern har varit snabb med att säga att det är rasistiskt att göra kopplingar mellan invandrare och kriminalitet, och försöker istället att fokusera på att förklara problemet utifrån ojämlikhet och klassklyftor. Högern å sin sida vill prata mer om kopplingen till migrationen, en integration som inte har lyckats och de kulturella aspekter som kan kopplas till överrepresentationen. 
 Ett så komplicerat problem är resultatet av flera faktorer. Men påståendet att det främst har att göra med generella klassklyftor och ojämlikhet i Sverige, som <a href="https://twitter.com/johanssonmorgan/status/1430822560690839554" target="_blank" rel="noopener">Morgan Johansson</a> och många andra till vänster hävdar, verkar sakna grund. Sverige är ett av de länder med <a href="https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tessi190/default/table?lang=en" target="_blank" rel="noopener">lägst inkomstskillnader</a> både i världen och i Europa, men trots det ligger <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/bra-presenterar-studie-om-dodliga-skjutningar" target="_blank" rel="noopener">Sverige i topp när det gäller dödsskjutningar i Europa</a>. 
 Även internationellt verkar inkomstskillnader inte vara den främsta orsaksfaktorn för våldsbrott, särskilt inte i kulturellt homogena samhällen. Ett bra exempel på det är Kina och El Salvador som båda har samma och mycket höga inkomstskillnader, men där det förstnämnda landet har en mycket låg mordfrekvens, medan det senare har den <a href="https://homicide.igarape.org.br/" target="_blank" rel="noopener">högsta mordfrekvensen i världen</a>.

Illegala vapen från ett tullbeslag. Foto: My Hellberg/Christine Olsson/TT

Sverige är ett av världens jämlikaste länder, men ändå förklaras kriminalitet med sociala klyftor.

Makram: Invandrares brottslighet skapas av kultur och segregation

Islamisten Anas Khalifas avhopp möttes mestadels av tystnad. Handlar det om en rädsla att närma sig en ex-extremist, eller om att vi förväntar oss tydligare signaler om stöd för sekulära värderingar?

Nyligen <a href="https://doku.nu/2021/07/29/anas-khalifa-darfor-lamnade-jag-salafismen/">berättade</a> den salafistiska predikanten Anas Khalifa för nättidskriften Doku att han har lämnat salafismen, efter att under många år ha predikat hat och extremism i islams namn, och på så sätt hindrat många muslimer från att integrera sig i det svenska samhället. Han uppmuntrade till och med till jihad. Nu kallar han salafism för cancer och kritiserar den öppet på sina sociala medieplattformar. 
 Men frågan inställer sig: Vad gör vi med islamiska extremister som hoppar av? I podden ”Sista måltiden” diskuterade vi detta med journalisten och skribenten Jiyan Behrozy som var helt emot att förlåta Khalifa och menade att han borde sitta i fängelse. Mustafa Panshiri däremot, och till viss del jag själv, argumenterade för det som kan beskrivas som ett pragmatiskt förhållningssätt, och att Khalifa nu, tack vare sin öppna kritik, kan bidra till att fler salafister lämnar extremismen bakom sig.

Islamiska statens flagga klottrad på en container i Frankrike. Foto: thierry ehrmann (CC BY 2.0) /My Hellberg

Islamisten Anas Khalifa avhopp möttes mestadels av tystnad. 

Makram: Vad förväntar vi oss av extremister som hoppar av?

Vad definierar svenskheten? Medborgarskap, kultur eller kanske språk? Omar Makram avslutar här sin serie om tre krönikor i ämnet svenskhet, och uppmanar nya invandrare att försöka bli svenskar.

När Björn Söder <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/politiker-i-natbrak-om-minoriteters-svenskhet" target="_blank" rel="noopener">2018 skrev att Annie Lööf förringar</a> judars och samers ställning i Sverige när hon säger att de är svenskar, fick han hård kritik. Men återigen var det ingen som ifrågasatte att judar och samer är svenska medborgare, så vad handlade oenigheten om? Var det en fråga om huruvida judar och samer är kulturellt eller etniska svenskar eller inte?

Omar Makram är krönikör på Bulletin. Foto: Janerik Henriksson/TT och My Hellberg

Vi får inte låta ett förakt mot den oansvariga invandringspolitiken bli ett förakt för invandrare och därmed ett hinder för integration.

Makram: Invandrare bör försöka bli svenskar

Med utgångspunkt från Mellanösterns syn på etnicitet och vad som krävs för att ses som en ”riktig” egyptier eller syrier, fortsätter Omar Makram sin undersökning av vad svensk identitet och tillhörighet kan tänkas innebära.

”Han är svart, inte svensk”, sade några av de syriska asylsökande när vi träffade en svart svensk man i närheten av asylcentrumet där vi bodde 2014. Jag svarade dem att här i Sverige kan man vara svensk oavsett hudfärg. De verkade totalt förvirrade, ”men han är inte vit”, sade de.

Räcker det med svensk kultur och traditioner för att vara svensk? Foto: Bengt Nyman (CC BY 2.0)/Privat

Vad är etnisk tillhörighet i Mellanöstern, och vad ska det innebära i Sverige?