<p>Människan har levt i liberala, komplexa och alienerande samhällen några hundra år och i småskaliga, sammanbindande och meningsskapande kollektiv i ett par hundra tusen år. Det är inte konstigt att längtan tillbaka då och då gör sig akut påmind på olika sätt, skriver Per Brinkemo.</p>

<div>
 <strong><span lang="SV">Som journalist </span></strong><span lang="SV">intervjuade jag för mer än 20 år sen människor som levt ”alternativt”. Jag besökte bland annat det avsomnade gamla hippiekollektivet från 1970-talet – ”Moder Jord”. Där på skånska Linderösåsen i sagolikt vacker natur bodde nu bara grundaren och några få kvar. Men under storhetstiden levde en ansenlig mängd vuxna och barn i cirkusvagnar och hus som de byggt själva av virke från rivningskåkar.</span>
</div>

Är Hells Angels ett uttryck för vår längtan tillbaka till ett enklare liv i klanens trygga famn? Foto: Berit Roald / NTB TT / Karl Gabor

Den tajta, meningsskapande och självförsörjande världen var vårt hem i hundra tusen år.

Brinkemo: Vår längtan tillbaka till klan och kollektiv

<p>I starka stater som frigjort individerna från blodskollektiven ses erkännandet av synd som frigörande och en väg till försoning. I samhällen med svaga stater blir erkännandet en skam som svärtar ner det kollektiv man som individ är beroende av för att överleva, skriver Per Brinkemo.</p>

<div>
 <strong><span lang="SV">Den nya tidens brottslingar</span></strong><span lang="SV"> vägrar prata under förhör. De vägrar erkänna även när bevisen som framläggs är ovedersägliga. Allt förnekas.</span>
</div>

I skuldkulturer är erkännande av ens fel och brister centralt. Foto: Karl Gabor / Ill: Henri Lehmann (public domain) 

Att se erkännande av synd som befrielse versus att se det som en källa till skam.

Brinkemo: Skamkulturers tystnad och skuldkulturers bikt

<p>När människor på stapplande svenska från länder där barnaga är en självklarhet möter aldrig så väluppfostrade socialsekreterare som fått lära sig att alla innerst inne vill bli riktiga svenskar, så uppstår en kulturkrock av magnifika mått. Ur Uppdrag Gransknings reportage stiger LVU-kampanjens alla viskningar och rop, skriver Per Brinkemo.</p>

<div>
 <strong><span lang="SV">Det finns inget område</span></strong><span lang="SV"> där kulturkrocken är så monumental som när det kommer till socialtjänstens möte med (somliga) migranter. Uppdrag Granskning har i tre avsnitt under titeln –”Dom tar våra barn” skildrat bakgrunden till socialtjänstupproret som spreds viralt över världen till hundratals miljoner människor och som bidrog till förhöjt terrorhot mot Sverige.</span>
</div>

Partiet Nyans demonstrerade mot Socialtjänsten och tillämpningen av LVU på Möllevångstorget i Malmö i februari 2022. Foto: Karl Gabor / Johan Nilsson / TT

Ur Uppdrag Gransknings reportage stiger LVU-kampanjens alla viskningar och rop.

Brinkemo: Mångkulturens explosiva frontalkrock med socialtjänsten

<p>Svensken är så till den grad djupimpregnerad mot att ropa vargen kommer och att måla fan på väggen, att ingen som varnar tas på allvar förrän det är för sent. Det kunde vara en bra idé att ha en myndighet som i tid identifierade och varnade för potentiella hot, skriver Per Brinkemo.</p>

<div>
 <strong><span lang="SV">Man ska inte ropa</span></strong><span lang="SV"> ”Vargen kommer!” i onödan har vi lärt oss. </span>
</div>

Borde vi ha en myndighet som frågar efter stora tänder? Foto/Ill: Karl Gabor / Gustave Doré (public domain)

Vi behöver en myndighet som i tid identifierar och varnar för potentiella hot.