<p>I diskussionerna kring misslyckad integration lyser iranierna med sin frånvaro. Det har gått väldigt bra för dem och i politiken är de närmast sanslöst överrepresenterade, trots mer eller mindre verklig strukturell rasism. Vi borde fråga oss varför, skriver Per Brinkemo.</p>

<p><strong>Vilken framgångssaga!</strong></p>

Hanif Bali och Nooshi Dadgostar – lyckade svensk-iranska rikspolitiker. Foto: Karl Gabor / Tomas Oneborg/SvD/TT / Paul Wennerholm/TT

Varför har iranierna som grupp lyckats så fantastiskt väl i Sverige?

 Brinkemo: Det persiska underverket

<p>Politiska och kulturella fenomen och problem kräver generaliseringar för att alls kunna diskuteras, och den som är inkapabel att se kategorier och endast ser det partikulära riskerar att hamna på psyket. Dock bör vi skilja mellan generaliseringar som är empiriskt välunderbyggda och de som bygger helt på ideologi, skriver Per Brinkemo.</p>

<div>
 <strong><span lang="SV">”Det är den</span></strong><span lang="SV"> som inte kan generalisera som hamnar på psyket”, sa min vän psykiatrikern en gång.</span>
</div>

Centerpartiets Martin Ådahl har debatterat mångkultur med Bulletins krönikör Omar Makram. Foto: Christine Olsson/TT / My Hellberg

I den nu rikskända replikväxlingen underkände Ådahl Makrams generalisering och svarade med en egen generalisering som passade hans politiska narrativ.

Brinkemo: Tack Gud för generaliseringar

<div> </div> <div> <p class="Brdtext"><span lang="SV">När jag för första gången försöker förklara Sverige för en muslimsk församling blir responsen översvallande. En del tycker sig för första gången förstå landet de bor i. Men förklaringar räcker antagligen inte, vi borde nog skriva kontrakt.</span></p> </div>

<div>
 <strong><span lang="SV">Slöjbeklädda kvinnor som</span></strong><span lang="SV"> inte tar män i hand, imamer och flera skäggiga män i turbaner och fotsida särkar. </span>
</div>

Muslimer i delstaten Paraná i Brasilien lyssnar på en föreläsning. Foto: Karl Gabor / Pedro de Oliveira/Alep (public domain)

Jag undrar vad planen är framöver, nu när vi allt oftare och tydligare ser effekterna av det mångkulturella projektet och den snabba demografiska förändringen.

Brinkemo: Att föreläsa inför mångkulturen

<div> <p class="Brdtext"><span lang="SV">Via vår kultur socialiseras vi in i att lita på staten eller på klanen, att se kollektiv eller individ som samhällets grundsten, att visa aggression eller behärskning vid konflikter. Men kulturella skillnader tycks ändå förbli tabu inom forskningen, skriver Per Brinkemo.</span></p> </div>

<div>
 <strong><span lang="SV">Ska man skratta</span></strong><span lang="SV"> eller gråta?</span>
</div>

Lunds universitet, en plats där forskningen räds kulturskillnader? Foto: Karl Gabor / Emil Langvad/TT

Kulturen socialiserar oss in i en syn på världen, på kollektiv och individ, på konflikthantering. Ändå vågar få forskare röra vid ämnet.