Att kommunicera är svårt, och det blir inte lättare i en värld där många ifrågasätter dina motiv, din plattform eller din rätt att uttala dig alls. Men att söka förstå andra är inte relativism, och avsändare och meddelande är inte alltid samma sak, skriver Per Brinkemo.

Om man någon gång blir osäker på sig själv, vad man tror på, vad man tycker eller drivs av kan man lita på omgivningen.

Att kommunicera med andra kan vara en labyrintisk process. Foto/Illustration: Karl Gabor / Toni Pecoraro (CC BY 3.0)

När boken ”Mellan klan och stat” kom ut kallades jag såväl invandrarkramare som landsförrädare och islamofob.

Brinkemo: Kommunikationens irrvägar och labyrinter 

De principer som utgör grundstenarna i västländer i allmänhet och i Sverige i synnerhet är något man socialiseras in i från barnsben. Yttrandefrihet eller religionsfrihet beskriver en frånvaro snarare än ett innehåll. Den som söker stena dessa abstraktioner saknar helt förståelse för dem, skriver Per Brinkemo.

Människan föds som analfabet, kan varken gå, tänka eller tala. Hon vet ingenting om sin familj eller vilket land hon fötts i.

Immanuel Kant och Baruch Spinoza var mycket för abstrakta principer. Bild: Johann Gottlieb Becker (1720-1782) /  Okänd

Upprördheten över praktiserad demonstrations- och yttrandefrihet avslöjar en djup oförståelse för de principiella grunder ett land som Sverige bygger på.

Brinkemo: En civilisation byggd på abstraktioner

Civilisation i form av rättsstat och våldsmonopol är en skakig konstruktion, och även mindre konvulsioner kan få den att bryta samman och släppa lös det nakna våldets princip. Påskhelgens kravaller visar entydigt att civilisationen måste försvaras, skriver Per Brinkemo.

I oktober 1969 gick polisen i Montreal i strejk.

Påskkravallerna visar att vi måste försvara rättsstaten. Foto: Karl Gabor / Johan Nilsson/TT

Civilisation i form av rättsstat och våldsmonopol är en skakig konstruktion, och även mindre konvulsioner kan få den att bryta samman.

Brinkemo: Civilisationens fernissa är tunn

Journalistiken ska granska och kritisera nationalstaten, inte föra dess talan. Men en liberal och demokratisk stat som accepterar granskningen är just därför värd att försvara. När krig hotar blir det gemensammas vilkor synliga, och vi ställs alla inför obekväma frågor, skriver Per Brinkemo.

Få människor älskar hela mänskligheten.

Torgny Segerstedt-pristagaren Niklas Orrenius företräder en ickenationalistisk syn på journalistik. Foto: Johan Nilsson/TT / Karl Gabor

Utan Sveriges grundlagsskyddade press- och yttrandefriheten hade journalister riskerat fängelsestraff och i värsta fall sina liv för att de granskar makten.