Polischefer som skyddar myndighetens varumärke snarare än polisens kärnverksamhet tillåts gång på gång att skylla sina misslyckanden på sociala myndigheter utan att mötas av kritiska följdfrågor. Hög tid för journalister att göra sitt jobb, skriver Peter Springare.

Samhällsdebatten hamnar på ett kraftigt sluttande plan när journalister tar ställning på ett aktivistiskt sätt i centrala politiska frågor. Vi har tidigare sett detta när det gäller debatten om invandring och invandrad kriminalitet och dess kraftigt negativa inverkan på vår samhällsordning. Dessa aktivistiska journalister, inte så sällan från vänsterhåll, bidrar till samhällelig oreda och skapar polarisering i viktiga samhällsfrågor. Att använda sina etablerade mediala plattformar för att göra sig till taltrattar för populistiska och svamlande myndighetsföreträdare är definitivt inte bra för vår demokrati. Det är minst sagt häpnadsväckande att journalister tillåter myndighetsföreträdare att bre ut sig via dessa plattformar med rena lögner och påståenden som saknar all verklighetsförankring.

Lars Eckerdal är polischef i Fyrbodal. Foto: Privat / Björn Larsson Rosvall/TT

Polisen tillåts gång på gång att skylla ifrån sig utan att mötas av kritiska följdfrågor.

Springare: Journalister måste granska Polisen på riktigt

När vi summerar polisåret 2021 kan vi konstatera att inte mycket har hänt. Höga polischefer fortsätter skylla på andra myndigheter eller fokuserar på förebyggande arbete av en typ som inte är polisens uppgift.

Snart får vi lägga 2021 till handlingarna. Jag hoppas verkligen att 2022 blir det år, då våra ledande politiker, högre polischefer, kriminologer och alla andra låtsasexperter, fullt ut kommer till insikt om att debatten kring den skenande grova kriminaliteten konstant befunnit sig i ett slags limbotillstånd.

Polisåret har 2021 har inte sett några förbättringar. Foto: Privat / Johan Nilsson/TT

Polisen måste fokusera på att återfå sin legitimitet och på att lagföra brottslingar.

Springare: Polisen ska upprätthålla våldsmonopolet – inte vara en socialmyndighet

Enligt en rapport av polisforskaren Stefan Holgersson präglas polismyndigheten av en vilja till varumärkesvård och en ovilja att lämna ut offentliga handlingar. Inte minst när man tillsatt okvalificerade chefer som polismyndighetens underrättelsechef Linda H Staaf.

Är det ett stort problem när en hög kvinnlig polischef offentligt manifesterar ett gigantiskt självhävdelsebehov? Ja, självklart är det så. Situationen blir ju inte precis bättre av att samma polischef offentligt ljuger om centrala och avgörande fakta kring hennes CV och hennes bidrag till uppmärksammade spaningar och tillslag mot grovt kriminella gängledare runt om i Europa det senaste året.

Är Linda H Staaf en kvalificerad polischef eller en civil befattningshavare? Foto: Privat / Anders Wiklund/TT

Polisen är ovillig att lämna ut offentliga handlingar kring tillsättningen av okvalificerade högre chefer.

Springare: Är ljugande höga polischefer ett problem?

Svensk polis befinner sig sedan länge i kris, med en organisation som inte fungerar, inkompetenta högre chefer och ångestdrivna poliser. Men vad behöver göras? Peter Springare presenterar ett åtgärdsprogram i 14 punkter.

Den svenska polisen måste vara unik i så måtto att man konstant täcker över problem, skyller på andra myndigheter/offentliga aktörer, manipulerar fakta och för politiker och allmänhet bakom ljuset, när orsaker till den havererade förmågan att bekämpa kriminaliteten skall beskrivas. Det är också minst sagt häpnadsväckande, hur en så viktig verksamhet, år ut och år in, tillåts vara slav under organisationsstrukturer som mest kan liknas vid en dysfunktionell experimentverkstad. Det som är mest häpnadsväckande är dock inte att organisationen har slagit knut på sig själv, utan fenomenet högre chefer.

Peter Springare föreslår 14 åtgärder. Foto: Privat / Björn Larsson Rosvall/TT

Peter Springare presenterar ett åtgärdsprogram för svensk polis i 14 punkter.