Det har inte saknats kritik mot polisens organisation från forskarhåll de senaste åren – organisationen har kallats ”post-sovjetisk”. Men forskning som inte bekräftar polisledningens egna narrativ om polisens förträfflighet ignoreras konsekvent. Gång på gång bekräftas det när rikspolischef Anders Thornberg och andra höga polischefer uttalar sig med nytt svammel, skriver Peter Springare.

I P1 morgon i radion i tisdags kunde man höra rikspolischefen Anders Thornberg återigen höja sin stämma i den konstanta kakafonin av svammel. Om orsakerna till den eskalerade brottsligheten och om varför svensk polis så totalt tappat greppet. Jag är så trött på detta nu.

Peter Springare är trött på att lyssna på rikspolischef Anders Thornberg. Foto: Privat / Pontus Lundahl/TT 

Svensk polis har blivit väldigt bra på att inte låtsas om forskningsrapporter om polisens tillkortakommanden.

Springare: Polisen struntar i kritisk forskning

Det handlar inte om snällism eller tro på heliga socioekonomiska faktorer. Sarneckis forskning och många Brå-rapporter fungerar som fikonlöv, designade för att polis och politiker ska slippa agera i politiskt känsliga frågor.

Många skribenter inom olika medier har redan hunnit kommentera Jerzy Sarneckis totala tondövhet när det gäller att förstå och se sambandet mellan ökad invandring, importerad krigsinspirerad kriminalitet och den eskalerande grova våldsbrottslighet vi ser i dag. Men fenomenet Jerzy Sarnecki är mer sofistikerat och komplext än så. Är den kände kriminologiprofessorn bara en harmlös och förvirrad gammal forskare, en som fastnat i sin egen unkna och inskränkta filosofi om att det är social misär och fattigdom som påverkar och driver på kriminaliteten? Det vanliga vänstermantrat som medborgarna för länge sedan tappat tålamodet med? Nej, det är han definitivt inte. Hans uppdrag är ett annat.

Jerzy Sarnecki är professor i kriminologi. Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT / Privat

Forskningen fungerar som fikonlöv, designade för att politiker ska slippa agera i känsliga frågor.

Springare: Jerzy Sarnecki är politikens fikonlöv

Hårdare straff, fler poliser och fler ”verktyg” är det mantra som upprepas i debatten om den eskalerande brottsligheten. Men problemet är Polismyndigheten själv, skriver Peter Springare.

På samma gång som jag med viss glädje tänker ”äntligen!”, så känner jag en viss nedstämdhet och uppgivenhet. Jag kommer att komma tillbaka med en förklaring till detta befriade ”äntligen!”. Men låt oss ta det från början. 
 Jag kan inte förstå ledande politiker, opinionsbildare och journalisters totala brist på spelförståelse. Att tänka logiskt och konsekvensneutralt, när de debatterar orsaker och lösningar kring den totala härdsmältan kriminaliteten, existerar över huvud taget inte.

Rikspolischef Anders Thornberg hälsades som en frälsare – men hur blev det? Foto: Carl-Olof Zimmerman/TT /Privat

Hårdare straff och fler poliser borde inte vara huvudfokus i debatten – utan polisen själv.

Springare: Det är Polismyndigheten, dumskalle!

Det är inte ”dags” för någon av det ena eller andra könet. Det är dags för ett vardagsnära jämställdhetsarbete som fokuserar på att ta fram kompetenta chefer istället för kvoterande jämställdhetsplaner, skriver Peter Springare.

Nej, Jonna Sima, det är inte alls som du skriver i din <a href="https://twitter.com/jonnasima/status/1429402195271749633">uppmärksammade tweet</a>, dags för en kvinnlig socialdemokratisk partiledare och tillika kvinnlig potentiell statsminister. Det som nu sker är att Socialdemokraterna på alla sätt vill manifestera något slags jämlikhetskonsensus enbart för kvinnor, för att leva upp till epitetet ”en feministisk regering”. Jag är helt övertygad om att en mycket stor majoritet av det svenska folket inte ställer upp på ett sådant aktivistiskt krav.

Journalisten Jonna Sima vill se en kvinnlig partiledare. Foto: Fredrik Sandberg/TT / Privat

Det är dags för ett vardagsnära jämställdhetsarbete som fokuserar på kompetens istället för kvotering.