Våra åklagare och domstolar utsätts ofta för kritik på grund av uteblivna domar eller låga straff. Men kritiken missar ofta målet, som snarare borde riktas mot polisens oförmåga att utreda brott, skriver Peter Springare – och förordar en ny brottsutredningsmyndighet.

Jag har den senaste tiden roat mig med en slags ”spaning”, kring hur resonemangen går i debatten om Åklagarmyndighetens och domstolarnas oförmåga, när det gäller att åtala ”rätt” respektive att döma ”rätt”. Det jag då kommit fram till är att kunskaperna i vissa delar, framför allt hos polis och åklagare när det gäller exempelvis rubriceringsfrågor, bevisvärdering och uppsåtsbedömningar, blivit allt sämre de senaste åren och lämnar en hel del i övrigt att önska. Även hos tingsrätter och hovrätt kan det ibland vara lite si och så när det kommer till basala kunskaper i olika juridiska frågor. Det finns fler exempel som bekräftar dessa olika tillkortakommanden, vilket jag kommer att redogöra för i min nästa krönika.

Peter Springare förordar en ny brottsutredningsmyndighet.

Springare: Straffskärpningar och ny lagstiftning är inte lösningen

Efter ett sommarprat och ett antal nyupptäckta tweets har samhällsdebattören och polisen Nadim Ghazale hamnat i blåsväder. Men etablissemanget tycks i stort sluta upp bakom Ghazale. Peter Springare jämför med reaktionerna när det blåste upp till storm kring honom själv.

Den 3 februari 2017 postade jag, en inkvoterad, privilegierad, vit och heterosexuell polis, med över 40 år i aktiv polistjänst, ett inlägg på Facebook. Jag uttryckte min uppgivenhet över att vi i Sverige är så rädda för att prata klartext om den invandrade och krigsinspirerade kriminaliteten och om invandrade kriminellas bidrag till ökningen av den grova våldskriminaliteten. Utöver det beskrev jag också helt krasst hur en vanlig utredningsvecka såg ut på Grova Brottsroteln i Örebro, där jag var förundersökningsledare.

Polisen Nadim Ghazale har hamnat i blåsväder. Springare jämför med stormen kring honom 2017. 

Springare: Det är skillnad på poliser med rätt åsikter och poliser med fel

De senaste dagarna har vi sett exempel på att människor sparkas ut ur olika sammanhang på grund av sina politiska åsikter. Till somligas jubel och andras kritik. Våra politiker har skäl att begrunda sitt ansvar och vilka konsekvenser dessa utestängningar kan få på sikt, skriver Peter Springare.

Jag vill höja ett mycket stort varningens finger över några händelser som vi kunnat läsa om de senaste dagarna. Jag tänker på en SSU-medlem som nu riskerar uteslutning, vars ”brott” bestod i att sitta och ta en öl tillsammans med en aktiv SD-medlem. Nu senast också den ”stolta” beskrivning som blivit viral på facebook, av hur personal på en restaurang slängt ut ett sällskap SD-politiker, endast med motiveringen att dessa inte delade restaurangens värdegrund.

Peter Springare varnar för utestängningar som metod. Foto: Petter Koubek/TT

 Våra politiker har skäl att begrunda sitt ansvar för beteenden som inspirerar utestängningar på politisk grund. 

Springare: Att utestänga människor med ”fel värdegrund” är farligt

De ansvariga har länge ägnat sig åt värdegrundskrumbukter och kulissbyggande istället för att ta itu med de konkreta problem som lett till det kriminella våldets utbredning, skriver Peter Springare.

Det var chockerande att vakna upp på morgonen och tvingas ta del av det mycket jobbiga beskedet att en polis skjutits till döds under gårdagskvällen i Göteborg. Jag vet att alla landets poliser fick en stor klump i magen. För mig kändes det också som en råsop rakt in i solarplexus, trots att jag är pensionerad sedan ett och ett halvt år tillbaka. Kanske reagerade jag så starkt på grund av att min dotter är polis i yttre tjänst, att en av mina söner är polis i yttre tjänst och att min svärson är polis i yttre tjänst.

Polisen måste sluta med semantiska krumbukter och återgå till kärnveksamheten.