Raps som har gjorts resistent mot ogräsmedlet glyfosat med hjälp av genteknik är ett exempel på en miljögagnelig gröda som bland annat kan minska jordbrukets klimatpåverkan. Men i EU tar vi inte vara på den möjligheten, beroende på det motstånd mot genteknik som gröna lobbyister framgångsrikt driver.

För många av oss är den höstplöjda åkern sinnebilden av den goda jordens löfte om framtida skördar; ett vittnesbörd om bondens kamp mot en ofta motspänstig natur. Motspänstigheten består bland annat i alla de ogräs som hotar skörden. Mot dessa är plöjningen ett effektivt motmedel.

Bryssels gröna lobby förhindrar jordbruksmetoder som hade kunnat spara energi och binda kol.

Fagerström: Hållbart jordbruk med förhinder

Med Miljöpartiets uttåg från regeringskansliet finns det hopp om en jordbrukspolitik som bryr sig om vetenskap, till exempel när det gäller synen på växtförädling och genteknik. Långsiktigt måste partiet, liksom miljörörelsen i stort, säkra rågången mot allsköns pseudovetenskap och ockultism om det vill uppfattas som relevant i jordbrukssammanhang.

För oss som är intresserade av jordbruksfrågor var det viktigaste med regeringsombildningen att Miljöpartiet gjorde sorti från Rosenbad. Med den bromsklossen eliminerad – åtminstone tills vidare – finns nu möjligheter för en jordbrukspolitik som är framtidsinriktad och som bryr sig om vetenskap. Miljöpartiet säger sig visserligen omhulda vetenskap på jordbruksområdet, men det tycks bara gälla om vetenskapen stödjer den gröna ideologin. Annars är det ideologin som gäller.

Miljöpartiet bryr sig bara om vetenskap så länge den stödjer förutfattade meningar.

Fagerström: Tack och adjö till Miljöpartiets syn på jordbruk

Nu när COP26 är över och världens ledare, delegater och aktivister har åkt hem, är det dags för oss andra att återvända till verkligheten. Och den verkligheten blir hårdare.

Brysselbaserade David Zaruk skriver vasst och initierat om bland annat forskningspolitik och EU. Med hans tillåtelse har jag översatt och kortat en av hans<a href="https://risk-monger.com/2021/11/14/i-want-you-to-panic-as-if-your-lights-just-went-out/"> texter</a> som sammanfattar några intryck från COP26 i Glasgow:

Vindkraftverk vid Piteå. Foto: Daniel Costantini/TT

David Zaruk skriver om ett miljöaktivistdrivet narrativ.

Fagerström: Aktivister formar den globala klimat- och jordbrukspolitiken

Det finns ett mycket grundläggande skäl till att den relativistiska synen på sanning och kunskap är ganska tröttsam för en naturvetare: Det finns en objektiv verklighet där ute som är oberoende av om vi studerar den eller inte, och det går i princip att avgöra sanningshalten hos våra teorier om den verkligheten med hjälp av vetenskapliga metoder.

Det positiva med de idéer som brukar kallas postmodernism är en sund problematisering av både den vetenskapliga processen och av forskarna själva. Det är bra att vi erkänner att även forskning – som all mänsklig verksamhet – löper risk att påverkas av maktförhållanden, personliga preferenser, tidsandan och andra faktorer som kan tyckas ligga utanför vetenskapen.

Den som vill hoppa ut från ett fönster på en skyskrapa gör klokt i att känna till Newtons princip om tyngdlagen. Newtons eget exemplar av hans ”Principia”. Foto: Wikipedia Commons

Kunskapsrelativism undergräver tilltron till den vetenskapliga processen och får förfärliga konsekvenser.