Begreppet biologism används ofta som ett skällsord när biologisk kunskap tillämpas på mänskliga beteenden och sociala förhållanden. Men biologi är ju läran om det levande, dit vi onekligen hör, och det vore ju besynnerligt om den vetenskapen kan ge insikter om alla arter utom just vår egen.

Till för inte så länge sedan betraktades vi biologer som ganska harmlösa typer. Vi kunde närmast betraktas som ett slags vuxna skogsmullar, som lufsade runt i naturen med kikare om halsen, eller med lupp och flora i handen. Eller också gick vi på ett laboratorium och grundforskade kring något esoteriskt förhållande i naturen, såsom musslors anatomi, kottepalmers kärleksliv eller harars matsmältningssystem.

Forskning om schimpanser lär oss mer om människan Foto: Gardner Drew/SIPA Press/TT

Våra förfäder levde i samhällen långt innan de blev människor

Fagerström: Skillnaden mellan biologi och biologism

Vid universiteten får allt oftare skruvade och vinklade tolkningar, halvsanningar och till och med ren mumbo-jumbo stå oemotsagda – om bara de skimrar i grönt.

Det finns en besvärande tolerans vid universiteten gentemot grön aktivism, särskilt tydlig på jordbruksområdet. Jag tror att den toleransen är förödande – bland annat urholkas den professionella auktoriteten hos både miljöforskningen och jordbruksforskningen. Det är dags att de aktiva yngre forskarna träder fram i debatten och försvarar den universitetskultur som värnar om vetenskap och beprövad erfarenhet.

EU-parlamentet i Bryssel. Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT

Aktivismens makt över forskningen är mycket mer omfattande än vad de flesta tror.

Fagerström: Låt inte miljöaktivismen ta över forskningen

Även om inte västvärlden vill gå in militärt på Ukrainas sida, borde man kanske visa blankt stål inför den humanitära katastrof som Rysslands terrorbombningar förorsakar bland civila i städer som Mariupol.

Det är lätt att hålla med alla som har påpekat att Rysslands krig i Ukraina har fått oväntade, positiva effekter på oss i ”väst”. I Bryssel tycks långbänkarna ha stuvats undan, åtminstone tills vidare, och ersatts med snabba beslut på stående fot. Nato verkar mer enat än på länge, och vi har äntligen fått en seriös diskussion om möjligheterna för ett svenskt Natomedlemskap.

Mariupol, Ukraina Foto: Alexander Ermochenko/TT

Om Nato inte kan ingripa militärt för Ukraina borde de åtminstone kraftfullt genomföra humanitär hjälp.

Fagerström: Hur länge ska vi låta det pågå?

Strax före årsskiftet dog professorn i zoologi vid Harvarduniversitetet Edward O. Wilson. För min generation av biologer var han en av de stora inspiratörerna, både genom sina djupa kunskaper och genom att han hade både pondus och civilkurage.

Wilson hade många strängar på sin lyra, och för oss som är i branschen förknippas han både med ett av samtidens mest uppburna begrepp i miljösammanhang och med hatiska angrepp på hans person för ett annat begrepp som han lanserade. Det senare renderade honom en unik merit bland forskare, en merit som han var mäkta stolt över. Låt mig berätta.

Edward O Wilson fick en kanna vatten över huvudet därför att han hade en idé.