Örebroaren, prästen och riksdagsledamoten Hans Eklind är sedan 2018 Kristdemokraternas migrationspolitiska talesperson. När det kommer till vilken linje KD driver är han tydlig – det är en stramare migrationspolitik som gäller.

– Ända sedan Göran Hägglunds sista år som partiledare 2015 har vi gjort en ordentlig förflyttning när det gäller migrationspolitiken, säger Hans Eklind.

Flera ledande kristdemokrater har dock på senare tid kommit med uttalanden som avviker från partiets rådande linje. När talibanerna började ta över Afghanistan i somras sa Lars Adaktusson, utrikespolitisk talesperson för KD, att det vore ”skamligt” att slå igen dörren för flyktingar. Å andra sidan har riksdagskandidaten Filip Haugland i en intervju med Bulletin sagt att han vill se en så kallad ”asylpaus” under en period då asylsökande får avslag på sina ansökningar.

Läs även: Haugland (KD): Sverige kan inte vara hela världens samvete

Hans Eklind säger dock att det inte finns någon splittring inom partiet gällande migrationsfrågan.

– Det grundar jag på två saker. Det ena är att vi fattade ett beslut om den strama migrationspolitiken på rikstinget i Umeå i november 2019. Där hade vi en debatt där de som ville ha en mer generös migrationspolitik drog sina argument för det och vi som ville ha en stram drog våra argument. Vid omröstningen röstade 80 procent för en stram migrationspolitik. Det blev inte ens en votering.

– Det andra är att det sedan 2019 blivit än mer tydligt att vi behöver en stram migrationspolitik.

”Välkommen hem” som integration

I dagsläget föreslår KD bland annat ett asylprogram med obligatorisk svenskundervisning, samhällsorientering och arbete på asylboendet. Syftet är att starta i gång integrationsprocessen så tidigt som möjligt bland nyanlända.

För Hans Eklind är en sak självklar: Det går inte att separera migrationspolitiken från integrationspolitiken. Framför allt poängterar han att storleken på migrationen är helt beroende av hur väl integrationen fungerar i Sverige. Och i dagsläget fungerar den inte särskilt väl, säger han.

– Professorn Jan Ekberg visade i en långtidsutredning 2009 att invandringen fram till en bit in på 1980-talet var lönsam för Sverige. Under 80-talet blev det plus minus noll och från 90-talets mitt och framåt är invandring en kostnad. De som kom på 70-talet började i princip att jobba dagen efter. Nu när man kommer till Sverige jobbar man inte dagen efter.

Läs även: Dahlman: Skyller inte Sarnecki egentligen på invandringen?

Hans Eklind säger att det på den tiden dessutom främst kom invandrare från närliggande kulturer och med liknande värderingar. Arbetsmarknaden var också enklare på den tiden. I dag är integrationen svårare på flera plan.

– För mig är det obegripligt hur man kan argumentera för en mer generös politik och hoppa över grundläggande frågor som hur personen ska lära sig språket eller få ett jobb. I migrationspolitiken känns det som att vissa har fri lejd att hoppa över de praktiska konsekvenserna av det egna ställningstagandet, säger han.

Vad är integration enligt Kristdemokraterna?

– Integration är när du inte bara kan säga ”välkommen hit” utan också ”välkommen hem”. Det är något mer än att bara komma till Sverige utan också att bli en del av landet. Att lära sig språket och hur samhället fungerar. Lära sig vilka värderingar vi har och bejaka dessa.

Många har ingen försörjning

En välfärdsstat som den svenska kan inte ha en stor invandring, säger Hans Eklind. Han påpekar att utlandsfödda är överrepresenterade som mottagare av försörjningsstöd och att välfärdsstaten inte klarar av att ha en stor andel människor utan försörjning.

– Många av dem som får försörjningsstöd är arbetsföra. Därför har KD föreslagit att man ska införa något som heter ”statlig dagpenning”. Är du arbetsför så hamnar du inte i försörjningsstöd utan i dagpenningen som gör att du måste utbilda dig och gå de kurser som gör att du blir anställningsbar.

Sysselsättningsstatistiken borde också ersättas med ett självförsörjningsmål, säger Hans Eklind, vilket han tidigare har lagt en motion om i riksdagen. För honom är begreppet om sysselsättning intetsägande.

– Nu kan Stefan Löfven stå där och säga att vi har halverat tiden från det att man kommer till Sverige till det att man kommer i sysselsättning. Det var 2018–19 han sa så. Men om jag en timme i veckan gör studiebesök på ett företag så är jag enligt definitionen sysselsatt, men jag kan inte livnära mig på det.

– Jag skulle vilja se att vi kom bort från sysselsättningsretoriken. För personer från Mellanöstern tar det 20 år för hälften av dem att bli självförsörjande. Många är beroende av bidrag och det kostar pengar. Men detta gör också något med individen – personens drömmar om ett bättre liv blir i stället arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Ett av våra största problem i dag är att de som kommer till Sverige aldrig träffar majoritetsbefolkningen. Hur i hela friden ska man då lära sig hur Sverige fungerar om man aldrig får träffa en svensk?

Läs även: Johan Eklund: Sverige behöver ett självförsörjningsmål

Hans Eklind anser också att ebo-lagen, som ger asylsökande möjligheten att själva flytta till en ny kommun så länge de ordnar eget boende, borde avskaffas. Anledningen är att den har skapat en del trångboddhet i vissa områden.

– Vi skulle vilja ha bosättningsskyldighet. Om du kommer till Sverige och blir placerad i Flen exempelvis, ja då ska du vara kvar i Flens kommun i tre år och du får inte flytta därifrån. I dag är det så att en människa kan landa i en kommun och någon vecka senare hittar man vederbörande i Södertälje, men det är ingen som vet att den personen är där.

Sverige ett attraktivt land

I grunden är det Sveriges attraktionskraft som invandrarland som gör det svårt att hålla nere nivån på antalet asylsökande, säger Hans Eklind. För att minska invandringen måste Sverige minska sin attraktionskraft, särskilt i förhållande till andra EU-länder.

– I en artikel i tidskriften Ekonomisk debatt förra året undersökte två forskare beslutet som Migrationsverket fattade 2013 om att ge permanenta uppehållstillstånd till alla som kom från Syrien. De kollade på hur Google-sökningarna såg ut i landet. Tyskland brukade alltid ligga överst men dagen efter Migrationsverkets beslut gick sökningarna på Sverige också upp, säger Hans Eklind.

Läs även: Gudmundson: Ännu inte i närheten av ”EU:s miniminivå”

Han skulle vilja se en fördelningsmekanism inom EU där Dublinförordningen, som bland annat går ut på att en flykting vanligen måste söka asyl i det första EU-land den hamnar i, respekteras i större utsträckning. Dessutom skulle Hans Eklind vilja att man tog hänsyn till att Sverige historiskt har tagit emot en stor andel flyktingar. Det skulle innebära att andra EU-länder framöver får ta emot en större andel än Sverige.

– I det utkast till en ny asyl- och migrationspakt för EU, som EU-kommissionär Ylva Johansson lade fram i september ifjol, och som kanske kommer på plats nästa år, är det de sista fem åren som man beaktar. Det innebär att 2015–2016 inte skulle finnas med överhuvudtaget. Bara år 2015 gav Sverige 100 000 uppehållstillstånd. Då har jag framfört till migrationsminister Morgan Johansson och regeringen att KD:s krav är att vi måste ha ett beaktande av hela 2000-talet.

Ett annat EU-land skulle kunna säga till Sverige att ”Ni valde själva att ta emot många flyktingar de åren, varför ska vi ta emot fler för att kompensera för ert val?” Vad skulle ni svara på en sådan sak?

– Det argumentet används redan i dag. Det är där jag tycker att det är spännande med frivilligt deltagande i form av att om jag inte kan ta emot flyktingar är jag i stället med och finansierar lösningarna. Man är med antingen fysiskt, genom att ta emot flyktingar, eller genom att ge pengar, säger Hans Eklind.

Flera målkonflikter

För att minska migrationen till Sverige måste man framför alla andra åtgärder minska de incitament som gör att många vill ta sig hit och stanna här, menar Hans Eklind. Han nämner en rapport som Delegationen för migrationsstudier, Delmi, publicerade 2020, som handlar om de målkonflikter som inträffar när en flykting å ena sidan avvisas och måste återvända till sitt hemland, å andra sidan av olika anledningar lockas att stanna kvar.

– En av de målkonflikter som Delmi pekade ut som förödande för återvändande är om ett nej senare kan bli ett ja. Spårbyte till exempel. Du kommer hit och söker uppehållstillstånd för asyl men har inte skyddsskäl. Sen söker du uppehållstillstånd för arbete eftersom du har börjat jobba, säger Hans Eklind.

– Eller personer som omfattas av gymnasielagen. De har fått sin sak prövad en eller flera gånger och man har kommit fram till att det inte finns några skyddsskäl. Men trots att de fick ett nej först, fick de sedan med gymnasielagen ett ja. Det skickar ut en signal till omvärlden att ”om ni kommer till Sverige gäller det att bara hålla er kvar eftersom ett nej kan bli ett ja senare”.

Läs även: Gudmundson: Har ni aldrig hört talas om Återvandringskontoret?

KD har flera förslag som handlar om att göra en flyktings återvändande till ursprungslandet smidigare. Ett är återetableringsstödet som kan användas till frivillig återvandring. Ett annat är fler så kallade återtagandeavtal med mottagarländer. Det innebär exempelvis att länder som tar emot bistånd enligt avtalet ska vara skyldiga att ta emot sina medborgare om det skulle behövas.

– Om vi ger bistånd till landet Y, samtidigt som vi har medborgare från landet Y som vi inte anser ha några skyddsskäl och därför ska avvisas eller utvisas, då ska inte landet Y säga att det inte ska ta emot personen, säger Hans Eklind och påpekar att sådana avtal också kan göras på EU-nivå.

Läs även: ”Det finns inga belägg för att bistånd fungerar”

Trots den ”hårda linjen” i övrigt vill KD fortsätta att värna om asylrätten. Dessutom vill partiet införa en så kallad humanitär skyddsgrund som en undantagsregel för flyktingar som behöver ett särskilt skydd. Men i regel ska migrationen till Sverige begränsas. Därför säger Hans Eklind att KD gärna samarbetar med Moderaterna och Sverigedemokraterna.

– För mig som kristdemokrat handlar humanism om att hjälpa så många som möjligt så bra som möjligt. Det får inte reduceras till ett staplande av vackra ord där man blundar för målkonflikterna. Därför är det rimligt att vi frågar oss: hur många kan vi ta emot? Att öppna dörrarna till Sverige är inte ett lackmustest för vem som är mest medmänsklig. Den som är mest medmänsklig är den som står för en migrations- och integrationspolitik som fungerar.