Det påstås alltför ofta att ondska är ”banalt”, som om det vore något annars trevligt folk bara råkade göra av misstag. Detta är inte bara felaktigt, utan gör det också svårare att känna igen ondskan när vi väl stöter på den. Allra tydligast syns detta när det gäller den uråldriga men ständigt aktuella antisemitismen, skriver den polske journalisten Andrzej Koraszewski. För att effektivt bekämpa ondskan måste vi motstå frestelsen att ignorera den.

Om och om igen läser jag om kampen mot terror, uppmaningar till vapenvila, rop om oskyldiga offer och påståenden om att man inte kan besegra en idé. Bakom dessa floskler finns en rädsla att kalla idén bakom terrorn för dess rätta namn. Den Islamiska staten var inte islamiskt, Al-Qaida var något slags undantag, och palestinierna vill bara ha sin egen stat och rättvisa. <a href="https://freebeacon.com/crime/suspect-reportedly-yelled-allahu-akbar-shooting-jewish-man-spared-hate-crime-charge/">Det är svårt att avgöra motivet när någon skjuter på en jude och ropar Allahu Akbar</a>.

”Jag var en idealist, jag var inte någon blind som bara genomförde order. [...] vi gjorde inte vårt jobb tillräckligt bra. Mer kunde ha gjorts” –Adolf Eichmann, angående Förintelsen. FOTO: AP / TT

Judehatet är inte en ”banalitet”, utan en grundläggande motivation

Koraszewski: Frestelsen att ignorera det onda

Västerländska politiker oroar sig för Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. De ringer ständigt och beklagar sig över hur han gör sitt jobb. Varför är han så stygg? Varför lyssnar han inte? Varför är han så hård mot de stackars terroristerna i Hizbollah? Varför kan han inte bara sätta sig ned med dem och prata om saken? Den polske journalisten Andrzej Koraszewski ger svar.

Nästan varje dag måste Israels premiärminister slita sig loss från sina plikter för att lyssna till bekymrade röster. Tisdagen den 9 oktober ringde president Joe Biden för att ta reda på vad som pågick och säga vad han tyckte. Kamala Harris var med på samtalet.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu börjar tröttna på sina bekymrade ”vänner”. FOTO: Abir Sultan / TT

Israels premiärminister har ett mycket tröttsamt jobb

Koraszewski: En värld full av bekymrade människor

Hitler är fortfarande idol bland dagens islamister. Nätet flödar över av heilande terrorister, deras ledare uttrycker offentligen sitt stöd för nazismen, och Mein Kampf trycks i nya upplagor. Men västerländsk media föredrar att ignorera denna islamonazism.

Du kan inte slåss om du inte ens vågar kalla din fiende vid namn. Barn kan lära sig detta genom att läsa Harry Potter. Dessa böckers popularitet har dock minskat drastiskt, främst som ett resultat av de kristna och marxistiska kyrkornas samlade aktion mot både böckerna själva och deras författare. Israel är i krig med nazism. Att säga det högt får folk att höja ögonbrynen, man blir anklagad för islamofobi, för högerextrema åsikter, för brist på måttlighet, för konspirationsteorier. Istället talar man tyst om ”Ni-vet-vem.”

Samma personer som ser nazism överallt i väst kan inte se det överhuvudtaget i Mellanöstern. FOTO: Ulf Palm/TT

Vi bör tala klarspråk om vad Israels fiender står för

Koraszewski: Demokratier i nazismens tjänst

Ärevördiga institutioner som BBC och New York Times stod en gång för sanning och opartiskhet. Men tiderna har förändrats. Denna förändring är speciellt tydlig när det gäller rapporteringen kring judar och Israel. Tydligen gäller inte kraven på sanning och opartiskhet för dessa.

Via Facebook presenterade jag publiceringen av en mycket viktig text av Matti Friedman med rubriken <a href="https://www.thefp.com/p/friedman-when-we-started-to-lie">”När vi började ljuga.”</a> Det dröjde bara några futtiga sekunder innan inlägget blockerades.

Al Ahli-sjukhuset, där Israel mördade 500 civila. Eller var det verkligen så...? FOTO: Abed Khaled

Den gamla journalismen är död, men den respekt vi fortfarande har för den används för att putsa propaganda