Akademiska universitetssjukhuset (”Ackis”) i Uppsala är ett av Sveriges viktigaste, och det är situerat på en alldeles utmärkt plats. Tyvärr är denna annars utmärkta plats inte lämplig för just ett sjukhus, skriver Lars Ört.

Akademiska sjukhuset har under lång tid varit en central del av Uppsala. Sjukhuset ligger i ett av stadens mest attraktiva och centrala områden, nära universitetet, slottet och stadskärnan. Läget var logiskt när staden såg annorlunda ut – men frågan är om det fortfarande är den bästa platsen för ett modernt universitetssjukhus år 2026 och framåt. 
 Det är dags att börja diskutera en större och mer långsiktig lösning: att flytta sjukhusets huvudsakliga verksamhet öster om Uppsala, närmare E4:an, och samtidigt omvandla det nuvarande området till bostäder, kontor och ny stadsutveckling. Marken där Akademiska ligger idag är extremt värdefull. Det handlar inte bara om några byggnader, utan om ett mycket stort område mitt i en snabbt växande stad. Uppsala lider samtidigt av bostadsbrist, höga markpriser och behov av fler moderna arbetsplatser. Genom att stegvis flytta sjukhusets huvudverksamhet skulle kommunen och regionen kunna frigöra enorma ekonomiska värden och skapa plats för tusentals nya bostäder, moderna kontor, forskning, service och handel mitt i ett av stadens mest attraktiva lägen. 
 Istället för att fortsätta bygga om ett gammalt och trångt sjukhusområde skulle man kunna finansiera delar av ett helt nytt sjukhus genom värdet av den centrala marken. Det skulle ge både Uppsala kommun och Region Uppsala helt nya ekonomiska möjligheter. Många svenska sjukhus är byggda för en annan tid. Akademiska har vuxit fram i etapper under decennier, vilket har skapat komplicerade flöden, trånga logistiska lösningar och begränsade expansionsmöjligheter. Ett nytt sjukhus öster om Uppsala skulle kunna planeras från grunden med fokus på effektivitet, modern teknik, bättre arbetsmiljö och framtida behov. 
 Närheten till E4 skulle dessutom göra sjukhuset betydligt lättare att nå för patienter från hela regionen. Många som besöker Akademiska idag kommer inte från centrala Uppsala utan från andra delar av länet eller från andra delar av Sverige. Ett sjukhus nära E4 skulle ge bättre trafikflöden och minska belastningen på centrala Uppsala. En annan stor fördel är parkeringssituationen. Idag är parkering vid Akademiska dyr, trång och frustrerande både för patienter och personal. På en ny plats skulle man kunna bygga stora och lättillgängliga parkeringar och dessutom erbjuda gratis eller mycket billig personalparkering. Det skulle göra vardagen betydligt enklare för vårdpersonalen och samtidigt förbättra tillgängligheten för patienter och anhöriga. 
 Att flytta huvudsjukhuset betyder inte att all vård måste lämna området. Man skulle fortfarande kunna behålla vissa viktiga funktioner centralt, exempelvis ambulansdepå, närakut och vissa specialistmottagningar. På så sätt skulle centrala Uppsala fortfarande ha snabb akut närvaro samtidigt som den stora sjukhusverksamheten får bättre förutsättningar på en ny plats. Uppsala växer snabbt och staden behöver fatta beslut som fungerar i flera generationer framåt. Frågan är inte bara om Akademiska fungerar idag, utan om dagens placering verkligen är den bästa lösningen för framtidens sjukvård och framtidens stad. 
 Genom att flytta sjukhuset österut skulle Uppsala kunna få ett modernare och mer effektivt universitetssjukhus, bättre logistik och tillgänglighet, bättre villkor för vårdpersonalen och samtidigt frigöra enorma värden mitt i stadskärnan. Det handlar inte om att lämna Akademiskas historia bakom sig. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar för både sjukvården och Uppsalas framtida utveckling.

Rätt sak på rätt plats. Foto: Anton, Unsplash

Akademiska sjukhuset i Uppsala måste flyttas

Debatt: Ett modernt sjukhus för en modern tid – men inte här

Storbritannien skakas nu av mordet på Henry Nowak. Eller mer precist, av polisens agerande under mordet, då de prioriterade mördarens rasismanklagelser över den blödande artonåringen, skriver Birger Salt.

För ett tag sen såg jag en T-shirt på Instagram: ”Vitt privilegium är förmågan att genomlida vad som helst utan att skylla på någon annan etnisk grupp”. Ett mörkt skämt som jag log åt då. Nu, efter den gångna veckan, känns budskapet tyngre.

Fel hudfärg. Foto: CCTV, Public Domain, via Wikimedia Commons

Artonåringen höggs med kniv och dog i polisens handfängsel efter att ha anklagats för rasism

Debatt: Henry Nowak – vila i frid

Enligt vissa är Israel ondskans främsta fäste på jorden. Enligt andra så är det ett hjälteland som inte kan göra något fel. Vi behöver nyansera bilden, skriver Myden Michaella Tanriver och Christoffer Jonsson från KDU.

Det har blivit nästan omöjligt att föra en nyanserad diskussion om Israel i Sverige. Den som försvarar Israels rätt att existera och skydda sina medborgare förväntas också försvara varje handling från den israeliska regeringen. Samtidigt riskerar den som kritiserar extrema ministrar eller övertramp att utmålas som anti-israelisk. Denna onyanserade syn är både farlig och ohederlig. Att stå upp för Israel innebär inte att försvara varje israelisk minister. På samma sätt innebär kritik mot extrema krafter i Israels regering inte att man överger Israels rätt att existera.

Låt oss se nyktert på verkligheten – nog klarar Israel rättvis kritik. Foto: Dr. Zachi Evenor, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Israelerna är varken helgon eller demoner, utan människor

KDU – ”Sverige behöver en mer nyanserad Israel-debatt” 

Nyligen åtalade USA Kubas tidigare president Raúl Castro, Fidels bror, för dennes inblandning i två flygplansnedskjutningar 1996. Den Svensk-Kubanska Föreningen hoppade omedelbart till Castros försvar, snarare än det kubanska folkets. Detta skriver Carlos Manuel Estefanía.

Den svenska debatten om Kuba präglas ofta av en märklig dubbelmoral. Många organisationer och aktivister säger sig stå på det kubanska folkets sida, men i praktiken försvarar de ett system som under decennier har berövat kubanerna grundläggande friheter.

Kuba – fina gamla bilar, fantastisk arkitektur, underbart väder, glada människor, god mat, unik musik och socialistiskt tyranni. Foto: Persnickety Prints, Unsplash

Man visar tydligt att det inte är det kubanska folkets sida man står på