Arvet från Socialdemokraterna är en undergiven och fjäskande politik gentemot den islamistiska regimen i Iran. Till stöd för det demokratitörstande iranska folket måste regeringen helt göra upp med denna politik och införa skarpa sanktioner, skriver Sverigedemokraternas Markus Wiechel och Aron Emilsson.

De omfattande protesterna som vi sett i Iran sedan Mahsa Jina Aminis död i höstas har varit de största någonsin sedan islamisterna genom revolutionen 1979 skapade en av världens mest hårdföra diktaturer. Faktum är att det vi sett närmast skulle kunna beskrivas som en ny revolution. Omvärldens uttalade stöd till de frihetstörstande invånarna har varit omfattande, men ändå tycks tillräckliga ansträngningar för att på allvar stötta demonstranterna vara förhållandevis blygsamma.

Dagens debattörer Markus Wiechel och Aron Emilsson. Demonstration utanför UD i december. Foto: Pressbild / 	Fredrik Sandberg/TT

Arvet från Socialdemokraterna är en undergiven och fjäskande politik gentemot den islamistiska regimen i Iran. 

DEBATT: Regeringen måste skärpa svensk Iranpolitik kraftigt

Bengt Westerberg påstod härförleden att invandring krävs för välfärden. Problemet är att vi redan nu har arbetskraftsbrist kombinerad med hög arbetslöshet, särskilt bland invandrare. Och de bussar och taxi Westerberg talar om rullar även i länder med minimal invandring, skriver Johnny Hornbrink (SD).

Bengt Westerberg gick nyligen ut och sa att invandringen är en förutsättning för välfärden och därför måste fortgå. Visst, så kan man ju säga, det finns bara ett problem med detta. Och det är det faktum att det idag råder stor arbetskraftsbrist på en mängd områden, allt från arbeten som kräver viss utbildning till arbeten utan utbildningskrav. Detta samtidigt som det idag finns cirka 800 000 arbetslösa, varav cirka 700 000 är just invandrare. Det finns således massor med jobb samtidigt som det finns ett överskott på arbetskraft, så något stämmer följaktligen inte.

Johnny Hornbrink är skeptisk till Bengt Westerbergs resonemang om invandring. Foto: Pressbild / Anders Wiklund/TT

Bengt Westerberg glömmer att vi redan nu har arbetskraftsbrist och stor arbetslöshet bland invandrare. 

DEBATT: Invandring är ingen förutsättning för välfärd

Idag är det eid-al-fitr, dagen då man firar fastemånaden ramadans slut. Våra politiker och opinionsbildare måste våga ta i frågan om att muslimska barns fysiska och psykiska hälsa, liksom deras utbildning, drabbas negativt av fastandet, skriver riksdagsledamöterna Rashid Farivar och Sara Gille (SD).

Idag firas den sista dagen i den muslimska fastemånaden ramadan av många troende, och ibland icke-troende, muslimer runt om i Sverige samt stora delar av Europa. Högtiden som kallas id al-fitr1 eller <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Id_al-fitr">eid al-fitr</a> markerar det årliga brytandet av fastan, och det är <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Haram">haram</a> (förbjudet enligt fiqh/sharia) för muslimer att fasta under id al-fitr. Den muslimska fastemånaden ramadan innebär att man under de senaste 29 dagarna inte fått äta eller dricka något från gryningen tills dess att solen gick ner. Det vill säga cirka 16 timmar med hänsyn till Sveriges geografiska placering. Från och med idag är det dock fritt fram att äta och dricka när man vill.

Rashid Farivar och Sara Gille (SD) har ett budskap till eid-al-fitr. Foto: SD / Rahbar Emamdadi (CC BY 4.0)

Skolor ska starkt avråda barn och tonåringar från att fasta under ramadan, och politiken ska vara tydlig.

DEBATT: Fastan påverkar muslimska barn och ungdomar negativt

Den 11/4 argumenterade advokat Nima Rostami för att nämndemannasystemet var politiserat och borde ersättas med ett jurysystem av amerikansk modell. Idag replikerar Lars Lassinantti, nämndeman i Hovrätten för Övre Norrland.

Min erfarenhet av nämndemän grundar sig på att jag varit nämndeman sedan 1982. Jag var med i Nämndemannautredningen 2013 och har varit förbundsordförande för Nämndemännens riksförbund i åtta år.

Lars Lassinantti är nämndeman i Hovrätten för Övre Norrland och f.d. ordförande för Nämndemännens riksförbund. Foto: Privat / Janerik Henriksson/TT

Den folkliga insynen sker just via allmänna val och det i sin tur leder till representation i olika samhällsorgan.