En organisation som samlar in stora belopp i humanitetens namn visar sig ha haft en terrorlistad raketexpert på lönelistan. Ändå tycks upprördheten vara större över kritiken än över infiltrationen. Borde inte det självklara vara att vända ut och in på sig för att försäkra sig om det var den ende terroristen?

Det har under lång tid förts en diskussion om de flytande gränserna mellan biståndsverksamhet och väpnade grupper i Gaza och på Västbanken. Under kriget mot Hamas pekade Israel ut flera anställda vid bland annat UNRWA som aktiva deltagare i terrorverksamhet. Reaktionerna från omvärlden lät inte vänta på sig. Israels agerande beskrevs som kollektiv bestraffning och maktpolitik, ibland ackompanjerat av insinuationer om särskild israelisk grymhet – en retorik med obehagliga historiska övertoner.

Loggan för Läkare utan gränser (Medecins Sans Frontieres). Foto: Moiiinkhan/CC BY-SA 4.0

Biståndsorganisationer måste vara fria från alla band till terrorism 

Hjort: Läkare utan moraliska gränser

Iran står inför ett avgörande ögonblick. En brutal islamistisk diktatur kan falla – men det som följer avgör om landet går mot frihet eller mot ett nytt Syrien.

Kriget i Iran handlar ytterst om anständighet. Det internationella samfundet kan inte i längden blunda för en regim som systematiskt förtrycker sin befolkning, fängslar oliktänkande och använder våld för att säkra sin egen överlevnad. Världen har alltför många gånger accepterat den sortens brutalitet i stabilitetens namn. Alltför länge har den sortens förtryck accepterats, och det måste etableras en mer anständig internationell rätt där det är självklart att hjälpa dem som utsätts för förtryck. Om principen om människors frihet ska tas på allvar måste det också finnas en beredskap att agera när den trampas ned.

Iran måste få frihet efter diktaturens fall. Foto: AI

Man måste riva förtrycket utan att frigöra kaos

Hjort: Iran får inte bli nästa Afghanistan

Carl Bildt, Alice Bah Kunkhe, Jan Eliasson. Varje gång är det samma namn, samma indignation, samma fel slutsatser. Medan den iranska diktaturen brutalt håller sitt folk nere väljer svenska tyckare att försvara regler framför människor.

Det finns en förutsägbarhet i reaktionerna efter helgens attack mot Iran. Samma röster, samma moraliska reflexer, samma oförmåga att väga principer mot verklighet. Det slår sällan fel. När tillfälle ges att inta den höga hästen tas det – oavsett vad som pågår på marken. Det slår aldrig fel: så snart de får en chans gör de bort sig.

Carl Bildt. Foto: Chatham House/CC BY 2.0

Mer upprörda över bomber än över bödlar

Hjort: Göra bort sig så snart man får chansen

Magdalena Andersson åtnjuter ett starkt stöd i opinionen. Samtidigt undgår hon ofta de frågor och den granskning som skulle kunna pröva det. I varje demokrati är granskningen central. Ändå tycks vissa aktörer mötas med större varsamhet än andra. När felaktiga uppgifter inte systematiskt synas påverkas inte bara enskilda politiker – utan väljarnas möjlighet att göra informerade val.

När valrörelsen nu långsamt tornar upp sig vid horisonten gör den det i ett för Tidöpartierna besvärligt läge. Opinionsstödet är svagare än för fyra år sedan och allt fler bedömare tycks luta åt att nästa val riskerar att reduceras till en förtroendeomröstning om Socialdemokraternas partiledare, Magdalena Andersson. Det är en utveckling som förtjänar att tas på allvar.

Magdalena Andersson prövas inte av media 