Svenska medier har i åratal systematiskt attackerat Sverigedemokraterna genom fientlig rapportering. Jessica Stegruds kommentar om kulturkanon-debatten visar hur konspirationens smutskastning fortsätter, skriver Torsten Sandström.

Jag är inte anhängare av SD. Men inser att partiet har vågat ta en rimligt demokratisk position som är djupt kritisk till den traditionella politiska klassens. Jag försöker agera som en partipolitiskt oberoende kritiker. Detta utifrån min marknadsliberala position (som absolut inte ska sammanblandas med den vänsterliberalism som partierna L, C, MP – och delvis S – representerar).

Torsten Sandström menar att svenska mediers systematiska smutskastning mot Sverigedemokraterna utgör en konspiration. Foto: Jessica Gow / TT.

”Varje åtgärd från SD har tolkats kraftigt negativt i svarta, grova och våldsamt hätska ord”

Sandström: Medial konspiration mot SD

Det ekar tomt i de svenska partiernas metaforiska skattkammare med goda idéer. Vi får hålla till godo med dåliga idéer. Lyckligtvis har vi sällskap med Storbritannien, skriver Torsten Sandström.

Min rubrik inspirerades av undertiteln till en text i <a href="https://www.economist.com/britain/2025/08/20/what-it-means-when-britain-talks-about-bosh">The Economist (23/8).</a> Den avser brittisk politik, men har enligt min åsikt även bäring på vårt land. Texten är intressant på flera vis. Först för att tidningen återkommande använder den kritiska termen ”politisk klass”, något som varken svenska medier, politiker eller statsvetare vill veta av. Även själva substansen i texten är aktuell. Den pekar på en vilsen politisk elit som inte klarar av att vinna respekt hos ett trött folk som hukar framför valurnorna. Man vet inte vad man kan rösta på.

”Rule, Britannia! Britannia, rule the waves! Britons never, never, never will be slaves...” Hah! Foto: Alastair Grant / TT

Sandström: En desperat politisk klass utan idéer

Alltför många svenskar låter sig styras av sina känslor när det gäller Gazakriget. Vi tycker synd om de drabbade civila, och vill få ett snabbt slut på kriget. Men detta spelar Hamas rakt i händerna, skriver Torsten Sandström.

Ett av det demokratiska samhällets främsta problem är att föra ett öppet samtal med medborgarna om krig och fred. Nu tänker jag inte främst på hur ett svenskt försvar ska organiseras, utan på att ondska i kombination med naivitet skapar dödliga krig. Med andra ord, vad är det som gör att krig uppstår och vilken roll kan Sverige spela i sammanhanget?

Seger först, fred sen. Foto: Maya Levin / TT

Det ÄR synd om palestinierna, men kriget måste fortsätta

Sandström: Att spela ondskan i händerna

Israel har länge anklagats för att begå folkmord på palestinierna, och dessa anklagelser har ökat dramatiskt sedan 7 oktober-attacken. Men vad säger egentligen folkmordskonventionen? Professor Torsten Sandström förklarar.

I Sydsvenskan den 7/8 pläderar Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, <a href="https://www.sydsvenskan.se/artikel/har-ar-bevisen-for-att-israel-begar-folkmord">för att Israel begår ett folkmord i kriget i Palestina</a>. Han pekar särskilt på brister i matdistributionen. Klamberg baserar sin åsikt på konventionen om folkmord från 1948, som Sverige skrev under 1952.

Israelisk matleverans till sina folkmordsoffer. Foto: Abdel Kareem Hana / TT