Gustavsson: Venezuela är inte Irak – men faran är inte över

Nicolás Maduro är officiellt avsatt och arresterad efter en amerikansk räd i Venezuela. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig: Varför försöker USA återigen med regimskifte, efter hur det gick i Irak och Afghanistan? Dessa länder har dock inga likheter med Venezuela, och USA:s kupp kan på fullt allvar återupprätta Venezuelas demokrati. Därmed inte sagt att faran är över.

SE ÄVEN: Saad Khiralla: Trump mot Maduro – När makten gör slut på en diktator

Vad var det egentligen som gick fel i Irak? Till att börja med hade landet ingen demokratisk tradition; Irak hade egentligen aldrig varit en demokrati, ens före Saddam Hussein tillträdde som diktator. Venezuela höll ett demokratiskt val så sent som 2013. Irak var uppdelat mellan Shia- och sunnimuslimer, samt en ej att förglömma kurdisk minoritet, som hade… Svårt att samsas, i det maktvakuum som uppstod efter Hussein. Venezuela är etniskt och kulturellt homogent.

SE ÄVEN: Sjölander: Tack, Venezuela!

Irak hade flera grannländer – framförallt Iran – som understödde det militära motståndet mot USA efter att regimen föll. I Latinamerika är däremot nästan alla länder glada över att Maduro är borta, och de som inte är det (som Kuba) har inte Irans resurser eller regionala ambitioner.

I Irak fanns det ingen självklar efterträdare till Saddam Hussein som snabbt kunde gå in och fylla maktvakuumet. Det finns det i Venezuela, i form av Edmundo González som vann valet 2024 (Maduro vägrade avgå trots valförlusten). Även María Corina Machado, 2025 års mottagare av Nobels fredspris, är en ledande oppositionspolitiker. Tillsammans kan de, om de får chansen, snabbt gå in och stabilisera läget på ett sätt som ingen kunde i Irak.

Detta är dock ett stort ”om”.

SE ÄVEN: Holmgren: Venezuela – Från oljerikedom till massflykt

Det är ännu oklart vad det är Donald Trump har planerat för Venezuela. Tidiga indikationer gör dock gällande att Trump vill ”styra” landet – dock inte nödvändigtvis i samarbete med oppositionen, utan med den sittande, socialistiske vicepresidenten av Venezuela. Det tyder på att Trump mest var ute efter just Maduro, inte regimen – att detta är en personlig ”beef”, snarare än genomtänkt geopolitik. Trump har efter räden gått så långt som att säga att fredspristagaren Machado vore ”olämplig” som president.

Värt att betona: Nicolás Maduro förlorade valet 2024. Vare sig han, eller hans regering, har någon demokratisk legitimitet. Att låta någon av dem sitta kvar, snarare än att låta de rättmätiga vinnarna ta över, vore rent farsartat.

Det är också oroande att Trump i samband med attacken uttryckt intresse för Venezuelas olja, som han menar att USA har rätt att få (åtminstone en del av) som skadestånd. Självklart har USA och västvärlden ett intresse i att stoppa oljan från att säljas till Kina till vrakpriser – och dit går 80 procent av Venezuelas oljeexport idag – men USA har ingen rätt överhuvudtaget att konfiskera oljan.

SE ÄVEN: Korn: När diktaturkramarna vaknar till liv

Under Irakkriget, och under sin första presidentvalskampanj, uttryckte Donald Trump upprepade gånger att USA borde ha beslagtagit Iraks olja. Många kritiker till kriget såg det som ett ”krig för olja”, trots att USA aldrig rörde Iraks olja. Det var, menade Donald Trump, ett misstag. Irakkriget borde enligt honom ha varit ett krig för olja.

Alla försök att konfiskera naturtillgångar, eller på något annat vis kräva ”kompensation” av landet för att man befriat det från Maduro, skulle leda till storskaligt folkligt motstånd i Venezuela, och riskera att helt omintetgöra den fantastiskt starka högervåg som under senare år svept genom Latinamerika.

Ingen behöver sörja Maduro. Protesterna mot USA:s ingripande klingar minst sagt falskt, från politiker som aldrig hade någon egen plan för hur diktatorn skulle kunna avsättas. Med det sagt så är faran inte över. Nu handlar allt om huruvida vettiga människor i Trumps inre krets lyckas hålla hans värsta impulser i check.