Den muslimska världens problem kan i princip alla kopplas till utbredningen av religiös fundamentalism, menar den nederländske sociologen Ruud Koopmans. Och med invandringen av muslimer har fundamentalistisk islam och de problem som följer i dess spår även kommit till Västvärlden.
De flesta svenskar är vid det här laget hjärtligt trötta på islam och hjärtligt trötta på att ständigt behöva förhålla sig till islam, hävdade författaren och debattören Jens Ganman nyligen i Kvartals dubbelintervju med honom och imamen Kashif Virk. Ganman kan mycket väl ha rätt.
Nyligen avslöjades att en 18-åring som svurit trohet till terrorgruppen Islamiska staten planerat att spränga sig själv i luften under Kulturfestivalen i Kungsträdgården i Stockholm i somras. Terrorhotet från våldsbejakande muslimska extremister är sedan decennier tillbaka en ständigt närvarande realitet i Sverige.
På onsdagen skrev Expressen om hur muslimska skolor och förskolor utnyttjats för välfärdsbrottslighet i mångmiljonklassen, en kriminalitet med religiösa motiv. Totalt ska över en miljard i skattemedel ha gått in i de berörda verksamheterna.
Kristdemokraterna har den senaste tiden skapat rubriker genom krav på att förbjuda burka och niqab i det offentliga rummet. Liberalerna hoppas för sin del att problemen med muslimsk religiös extremism ska lösas genom framväxten av en blågul islam, vars utövare är ungefär lika klena i tron som en genomsnittlig kulturkristen svensk, någon som vuxit upp omgiven av värderingar och kultur grundad i religiös tro, utan att vara religiös eller praktiserande för egen del.
Tanken om en blågul islam har stora likheter med begreppet euroislam, en idé som dök upp mot slutet av 1980-talet. I mötet mellan muslimska invandrare och de omgivande europeiska samhällena och europeiska värderingar skulle en ny inriktning av islam växa fram var tanken. Euroislam skulle kännetecknas av separation mellan religion och politik, erkännande av universella, individuella mänskliga rättigheter, och religiös pluralism. Var de moskéer står att finna – i Sverige, Europa eller övriga delar av världen – där en sådan form av islam predikas är oklart. I den mån de existerar är de droppar i ett mer eller mindre fundamentalistiskt, bokstavstroende hav.
Läs även: Skogkär: I väntan på euroislam
För att travestera ett citat om krig som brukar tillskrivas den ryske revolutionären Lev Trotskij: Du är kanske inte intresserad av islam, men islam är intresserad av dig.
I sin bok Halvmånens fall: Fundamentalismens konsekvenser för den muslimska världen (Fri Tanke) ger den nederländske sociologen Ruud Koopmans en översiktlig bild av den muslimska världens tillstånd. Och det är allt annat än gott.
Fundamentalismens följder är nu inte begränsade till de delar av världen där islam dominerar. Koopmans konstaterar att de miljoner muslimer som utvandrat till Väst har fört med sig den dysfunktionella muslimska världens alla problem till sina nya hemländer.
“Våldet mot icke-troende och islamkritiker, hatet mot judar och homosexuella samt kvinnoförtrycket skördar nu sina offer också i invandringsländerna, om än i mycket mindre skala än i själva den muslimska världen”, noterar Koopmans.
När det gäller i stort sett alla mått på framgångsrik integration i invandringsländerna visar invandrare från muslimska länder sämre resultat än andra migranter.
Sociologen Koopmans, professor vid Humboldtuniversitetet i Berlin, använder inte ordet islamism. Han föredrar begreppet fundamentalistisk islam. Och när Koopmans blickar ut över den muslimska världen och dess utveckling de senaste femtio åren blir hans övergripande slutsats att tillståndet därstädes, orsaken till att dessa länder stagnerat och i vissa fall förfallit till rent barbari, är den muslimska religiösa fundamentalismens frammarsch. Det är inte i riktning mot euroislam eller blågul islam som utvecklingen rört eller rör sig.
En högst påkallad fråga är om islam – så som islam med få undantag praktiseras i dag – är förenligt med demokrati? Det är inte den slutsats som ligger närmast till hands efter en genomläsning av Koopmans bok.
En fjärdedel av världens självständiga stater har muslimsk majoritetbefolkning. Men det finns fler diktaturer i den muslimska världen än i hela den övriga världen sammantagen: 29 mot 27. Av 47 länder med muslimsk majoritetsbefolkning fanns det år 2023 inte ett enda land som kunde räknas som en verklig demokrati.
Rent generellt, konstaterar Koopmans, går det att se ett tydligt samband mellan förtryck, våld, ekonomisk stagnation och islam. Allra tydligast märks det i länderna på den arabiska halvön, som islamiserades redan under religionsgrundaren Muhammeds livstid. Men situationen är inte mycket bättre i de övriga arabiska länderna eller i länder som Afghanistan, Iran och Pakistan, som tidigt blev en del av den muslimska världen.
Från Saudiarabien har den wahhabitiska varianten av muslimsk fundamentalism spridit sig. Saudiarabiska oljemiljarder har finansierat tusentals moskéer, muslimska center, skolor och universitet i länder med muslimska minoriteter, skriver Koopmans. Uppemot var fjärde moské i Sverige kan vara finansierad med saudiska pengar.
Qatar är en annan storfinansiär av muslimsk fundamentalism, den variant som företräds av Muslimska brödraskapet, i Sverige representerat av Islamiska förbundet.
Istället för att på olika sätt försöka stoppa eller åtminstone begränsa det utländska stödet till dessa reaktionära krafter hjälper svenska staten till att finansiera dem genom bidrag till muslimska trossamfund.
Svenska politiker har i decennier betraktat och behandlat företrädare för fundamentalistisk islam som den muslimska minoritetens självklara representanter.
Så länge detta fortgår förtjänar inga politiska utspel om att motverka utbredningen av muslimsk fundamentalism att tas på allvar.
