Det finns en tydlig korrelation mellan 1998 års genuspedagogiska läroplan för förskolan och den lavinartade ökningen av könsdysfori, och det finns en risk för att pedagogikens fokus på ifrågasättande i grunden skapar otrygga barn. Det saknas forskning som visar på genuspedagogikens nytta eller konsekvenser, skriver SD:s jämställdhetspolitiske talesperson Michael Rubbestad.

1998 antogs den första läroplanen för förskolan under namnet LPFÖ98. En av många nyheter som presenterades var att förskolan aktivt skulle arbeta med ett genusperspektiv för att förbättra jämställdheten. I Skolverkets riktlinjer för hur detta ska omsättas i praktiken kan vi bland annat läsa att ”förskolan har ett ansvar för att motverka könsmönster, utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen utan att begränsas av könsstereotypa uppfattningar och att förskolans personal ska inspirera och utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen på ett sätt som går utöver könstereotypa val”.

Dagens debattör Michael Rubbestad (SD) ställer sig frågande till genuspedagogik. Foto: Sverigedemokraterna / Fredrik Sandberg /TT

Det finns en tydlig korrelation mellan 1998 års genuspedagogiska läroplan för förskolan och den lavinartade ökningen av könsdysfori enligt Michael Rubbestad (SD).

DEBATT: Har genuspedagogiken orsakat ökningen av könsdysfori?

<div> Inte sällan ser vi insändare om fantastiskt bemötande i vården, men även motsatsen förtjänar att uppmärksammas. Dagens debattör Elisabeth Arborelius har forskat om patient–läkar-relationer och skriver om sina upplevelser vid en sjukhusvistelse. </div>

<div>
 Under mina år som docent i psykologi vid Karolinska Institutet var den röda tråden i min verksamhet att analysera och förstå hur samtal går till inom olika områden. Jag arbetade som psykolog inom mödra- och barnhälsovården och gjorde videoinspelningar av gruppsamtal med sjuksköterskor och föräldrar. Inom skolans ram utarbetade jag en metod för samtal mellan högstadieelever och skolpersonal för att komma till tals om hälsa i vid mening. Under 80- och 90-talet ägnade jag mig åt att studera relationen mellan läkare och patient, ett område som då uppmärksammades allt mer. Jag videoinspelade besök mellan patienter och allmänläkare på olika vårdcentraler i Östergötland och fick underlag för åtskilliga analyser kring hur samtalen gestaltade sig som resulterade i mängder med såväl svenskspråkiga samt engelskspråkiga artiklar i vetenskapliga tidskrifter.
</div>

Elisabeth Arborelius är docent i psykologi och har forskat om patient–läkar-relationer.

Elisabeth Arborelius har forskat om patient–läkar-relationer och skriver om sina upplevelser vid en sjukhusvistelse.

DEBATT: Inhumant bemötande i vården i Sverige 2022

Den lögnaktiga och vilseledande kampanjen mot den svenska socialttjänsten som anklagas för att kidnappa muslimska barn tar ny fart på ungdomsplattformen TikTok. Det är viktigt att inse att agerandet är väl förankrat inom islamsk rättstradition – liksom de självutnämnda moralpoliserna i förorten och de våldsamma upploppen, påskkravallerna, mot koranbränningarna i ett antal kommuner, skriver dagens debattör Jan Lysén.

Bakgrunden är att religion i sekulär mening och religion i islamsk mening skiljer sig väsentligt åt. I sekulär mening innebär religion en tro som på det privata och individuella planet erbjuder religiösa svar på livets existentiella och moraliska frågor. Den innebär också att enskilt eller tillsammans utöva religiösa handlingar, exempelvis bön. På kollektiv nivå är stat och religion åtskilda.

Debattören Jan Lysén, privat foto.  Från korankravallerna i Rosengård, Malmö, i april Foto: Jens Christian/Expressen/TT

En muslimsk rättslära från 1300-talet är det dokument som ligger bakom korankravallerna och kampanjen mot socialtjänsten

DEBATT: Islams levnadskod ligger bakom kampanjen mot socialtjänsten

Det är önsketänkande ”att sekularismen går mot oundviklig seger” skriver Staffan Marklund (Bulletin debatt 18 november) med referens till olika prognosmakare. För egen del säger han sig ”varken förfasas över eller fira det religiösa demografiska skiftet”. Han överlåter åt läsare och politiker att betrakta alternativen som ”förbannelse eller gudagåva”. Men för Sveriges framtid är det viktigt att religionernas framfart tyglas inom ramen för FN:s mänskliga rättigheter, skriver dagens debattör Ulf Lönnberg.

Enligt prognosmakarna står vi inför ett religiöst demografiskt maktskifte. Redan nu är islam den globalt snabbast växande religionen. I Sverige ser vi tydligt hur vårt religiösa landskap omdanats de senaste decennierna. Det manar till politisk vilja och mod att hålla religiös extremism i styr. Imamer och bokstavstrogna religiösa aktörer verkar för påtvingande normer med olika rättigheter för män och kvinnor. Det senaste året har vi också sett exempel på kristna pastorers omvändelseterapi för homosexuella. Ett antal religiösa ledare, kristna och islamska med flera tar sig allt fler rättigheter i religionsfrihetens namn.

Religionernas framfart bör tyglas, anser debattören Ulf Lönnberg