Omplaceringen av kulturjournalisten <a href="chatgpt://generic-entity?number=0">Mårten Arndtzén</a> väcker frågor som är större än ett enskilt personalärende. Den blottlägger ett system där olika redaktioner och chefer tillämpar olika måttstockar för politiska ställningstaganden.

Dumheterna inom public service fortsätter. Senast i raden finns kulturjournalisten Mårten Arndtzén, som omplacerats efter att ha ansetts ha gett uttryck för politiska ställningstaganden. Han får inte längre bevaka kulturpolitik eller leda programmet Kulturnytt.

Det måste finnas en enda måttstock för politiska ställningstaganden 

Hjort: Ännu ett Public service-haveri

I en intervju menar Sverigedemokraternas partiledare att många myndigheter har en ideologisk uppfattning som är starkare än lydnaden mot regeringen. Det är en allvarlig, men sannolikt rimlig, anklagelse.

I tisdagens Dagens Nyheter publiceras <a href="https://www.dn.se/sverige/jimmie-akesson-jag-ar-hundra-procent-saker-myndigheterna-motverkar-oss/">en lång och läsvärd intervju </a>med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Samtalet rör många ämnen, men ett tema sticker ut mer än de andra: relationen mellan politiken och myndigheterna.

Myndigheter ska vara tråkiga, trista och förutsägbara. Foto: AI

Myndigheter ska inte ha egna ideologiska uppfattningar

Hjort: Myndigheter hindrar genomdrivande av politiska beslut

En bonde i Bankeryd måste be grannarna om lov för att få gödsla. I sämsta fall måste han kontakta 190 hushåll och få ett medgivande från alla i hushållet. Det är så dumt, och helt emot vad Sverige behöver och vad politiken vill. Myndigheterna måste börja arbeta för folkets bästa.

Det sägs att blott Sverige svenska krusbär har. Kanske gäller det också något annat: en särskilt egenartad svensk byråkratisk destruktivitet. Ett färskt exempel utspelar sig utanför Bankeryd, i närheten av Jönköping, där en bonde nyligen sökte tillstånd att utöka sin verksamhet.

Jordbruk borde vara en verksamhet som myndigheterna underlättar för. Foto: AI

Bonde tvingas att be hundratals om lov för att gödsla 

Hjort: Byråkratin kväver lantbruket

När en judoklubb dras inför <a href="chatgpt://generic-entity?number=3">Diskrimineringsombudsmannen</a> för hur man hälsar i dojon är något fel i systemet. Frågan är inte judo – utan varför staten lägger resurser på sådant trams.

Judoklubben som har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen borde egentligen ha varit en bisarr parentes i nyhetsflödet. I stället har den blivit ännu ett exempel på den sorts symbolpolitiska konflikter som präglar vår tid. Nivån påminner om debatterna om huruvida yoga skulle vara kulturell appropriering eller upprördheten över vita personer med rastaflätor. Det är en diskussion som snarare vittnar om förvirring än om verkliga samhällsproblem och som framförallt visar på problemet med ett överskott av myndigheter.

Är det rasism att kräva att man bugar när man tränar judo? Foto: AI 