Den klassiska frontlinjen existerar inte längre. I stället har drönare skapat en 20 kilometer bred ”kill-zon” – ett diffust och dödligt utrymme där varje rörelse övervakas från luften. Fenomenet gör själva idén om eldupphör ”längs frontlinjen” nästan meningslös.

I samband med fredsförhandlingar om Ukraina blir förslaget om eldupphör längs den nuvarande frontlinjen ofta en central diskussionspunkt. Europeiska partners och Kiev ser detta som en logisk utgångspunkt för dialog och förutsätter att parterna ska fixera sina positioner där de befinner sig.

Även frontnära vägar blir vanligen del av en ”kill-zone” och för att trafik på dem inom 20 km från fronten inte ska bli automatiskt livsfarlig täcks de av anti-drönar-nät som här vid infarten till frontstaden Cherson i södra Ukraina den 2 november 2025. Foto: AP Photo/Efrem Lukatsky

Vad är de dödsbringande ”kill-zonerna” i Ukraina för något och hur kan man minimera dess konsekvenser?

Ukrainakrigets högteknologiska ”kill-zones” suddar ut frontlinjen

”Våldtäkt” är ett av det svenska språkets mest laddade ord. Men det är också ett ord med mycket vag innebörd. Idag skiljer sig allmänhetens förståelse av ordet stort från juristernas. Detta skriver Jakob Sjölander.

En ensam kvinna i en mörk park. En okänd man i buskarna. Ett brutalt överfall. Så ser en våldtäkt ut. Eller?

Var går gränsen? Foto: Fredrik Sandberg/TT

Allmänhetens rättsmedvetande och juridiken har gått skilda vägar

Vad är våldtäkt? 

Nästan 800 attacker på ett år, miljarder i förluster och utbredd korruption. Ukrainas livsviktiga järnvägssystem arbetar på gränsen av sina resurser. Nu varnar experter för att landets strategiskt viktigaste infrastruktur riskerar en kollaps som kan bli omöjlig att återställa.

Järnvägen i Ukraina är inte bara ett transportsystem. Det är ett livsviktigt logistiknätverk som säkerställer ekonomins funktion, medborgarnas förflyttning och till och med genomförandet av militära uppgifter. Men under det pågående kriget och växande interna problem har detta system hamnat i farozonen. Allt oftare hörs varningar om en möjlig kollaps.

En pojke signalerar på perrongen för barnjärnvägen i Syretskyjparken i Kiev den 4 juni 2022 efter att järnvägens verksamhet legat nere under den första krigsvåren. Just den här järnvägen fyller bara funktionen som turist- och utbildningsinstitution, därför har den till skillnad från andra järnvägar i Ukraina inte attackerats. Foto: AP Photo/Natacha Pisarenko

Ukrainas viktigaste logitistiksystem hotas från flera håll när det behövs som mest

Järnvägen i Ukraina nära kollaps?

Trumps 28-punktsplan skapar djupa splittringar i Ukraina. Medan en högljudd minoritet ropar på fortsatt krig visar opinionsundersökningar att 69 procent av befolkningen vill ha fred genom förhandlingar, men inte är beredd på kapitulation, men möjligen en orättvis fred.

Publiceringen av USA:s president Donald Trumps fredsplan med 28 punkter hade effekten av en bomb i Ukraina. Under de senaste månaderna hade det funnits en tydlig känsla av att det inte fanns något hopp om fred, och att kriget var en realitet åtminstone under hela 2026. Vid denna tidpunkt hade ukraina i 10 dagar diskuterat en mycket uppmärkssmmad korruptionsskandal inom den ukrainska regeringen – de så kallade ”Mindytj-banden”. Och sedan, som en blixt från klar himmel, dök en ny fredsplan upp, och amerikanerna pressar Kyiv mycket hårt att acceptera den.

En dålig fred framtvingad av Trump eller fortsatt krig? Här genomför oavsett ukrainska civila, även kvinnor, militär utbildning och förbereder sig för alla eventualiteter i Charkivregionen lördagen den 15 november 2025, Foto: AP Photo/Andrii Marienko

Utåt sett är president Zelenskyj och hela det ukrainska folket mot Trumps nya fredsplan, men är det verkligen så enkelt?

Fred eller kapitulation: så tycker ukrainarna egentligen om Trumps ”28 punkter”

Över 65 procent av befolkningen i det ockuperade Donbass sitter utan elektricitet efter ukrainska attacker mot regionens värmekraftverk. Bakom beslutet ligger en brutal kalkyl: om Moskva bombar sönder ukrainska städer, varför ska då de rysk-kontrollerade områdena leva som vanligt?

Under de senaste dagarna har de sedan 2014 ockuperade områdena i ukrainska Donbass (Donetsк, Luhansk och närliggande territorier) hamnat på randen till en energikollaps. De lokala ”myndigheterna” har infört krisläge, en betydande del av befolkningen (över 65%) står utan elektricitet. Hundratals transformatorstationer har slagits ut, kommunala tjänster tvingas övergå till nödscheman för energiförsörjning, och många samhällen tillbringar dagarna i nästan total mörkläggning.

Ett skadat ukrainskt kraftverk den 13 november efter en rysk attack. Nu slår Ukraina tillbaka och kraftverk både inne i Ryssland och i den ryskockuperade delen av Ukraina börjar se ut på liknande vis. Foto: AP Photo/Efrem Lukatsky

Den fjärde krigsvintern med ständiga strömavbrott slår Ukraina tillbaka hårdare än någonsin mot ryskkontrollerade områden

Det ryskockuperade Donbass utan el: därför slår Ukraina tillbaka just nu

Sedan samtyckeslagens införande 2018 har antalet fällande våldtäktsdomar ökat med 50 procent. Tyvärr talar det mesta för att detta beror på urholkad rättssäkerhet. Detta skriver Jakob Sjölander.

En man ringer polisen och berättar att han blivit rånad av en kvinna. Det finns ingen teknisk bevisning, men mannen har pratat om rånet med två kompisar. Dessa har inte sett något, men intygar att han blivit rånad och mått dåligt sedan händelsen. Mannen berättar med stor inlevelse om rånet. Den anklagade kvinnan blånekar och säger att inget hänt. Det finns ingen stödbevisning. Blir kvinnan fälld i domstol? Knappast. Men om det hade gällt en våldtäktsanklagelse hade hon kanske blivit det.

”Så låg bevisning som det nu är i våra domstolar, det pratas det inte om men alla vi som arbetar med det här ser hur otroligt lite bevisning det behövs.” -Thomas Boström. Foto: Christine Olsson/TT

80 procent döms på svaga bevis, enligt Brottsförebyggande rådet

Hur många oskyldiga döms för våldtäkt?

De israeliska fredsförsöken har fortsatt de senaste decennierna, men även generösa kompromisser har förkastats eller brutits av araberna. Detta skriver Mohamed Saad Khiralla.

I föregående artikel avslutade jag med Golda Meirs fredsförslag den 9 februari 1971. Dessa israeliska initiativ och förslag var inte de enda, utan en del av en lång serie av försök till förlikning.

Den eviga freden börjar? Osloavtalet 1993. Foto: Vince Musi / The White House, Public Domain, via Wikimedia foundation

”De som älskar fred måste lära sig organisera sig effektivt och kompetent, precis som de som älskar krig”

Saad Khiralla: Israel vill ha fred – Del 3

Idag är det få som minns en tid när israeler och palestinier inte kämpadede varandra. Men något som glömts bort är tyvärr de många israeliska fredsförsöker, skriver Mellanösternexperten Mohamed Saad Khiralla.

I den föregående artikeln talade jag om det delningsbeslut som avvisades av araberna. Detta ledde till ett krig 1948, där arabernas nederlag ledde till stora förändringar av Mellanöstern politiska geografi. Jag fortsätter nu att presentera de återstående israeliska fredsinitiativen:

Egyptens president Anwar Sadat, USA:s president Jimmy Carter och Israels premiärminister Menachem Begin. Sadat var en av få arabiska ledare som aktivt sökte fred. Som tack mördades han. Foto: Unknown author - US govt. Archives, Public Domain, via Wikimedia foundation

Igen och igen har Israel sökt fred med sina grannar

Saad Khiralla: Israel vill ha fred – Del 2

En ny analys i Foreign Affairs beskriver Putins påstådda trestegsplan för Ukraina. Målet: att förvandla landet till en rysk lydstat likt Belarus senast 2026. Men har Kreml verkligen resurserna att genomföra sina ambitioner?

Häromdagen publicerades en intressant, om än mycket kontroversiell, <a href="https://www.foreignaffairs.com/ukraine/ukraines-hardest-winter" target="_blank" rel="noopener">artikel i den ansedda amerikanska tidskriften Foreign Affairs</a>. Den beskriver Putins nya plan för att ”erövra” Ukraina. Planen består av endast tre steg, gäller 2026, och enligt den ska den ukrainska staten upprepa Belarus öde – det vill säga i praktiken bli en lydstat till Moskva.

Rysslands president Vladimir Putin lyssnar på Astrachanregionens guvernör Igor Babusjkin under ett möte i Kreml torsdagen den 13 november 2025. Foto: Gavriil Grigorov/Sputnik, Kremlin Pool Photo via AP

I Moskva verkar regimen fortsatt tro att kriget kan vinnas militärt - när kommer Kreml nöja sig?

Putins plan för 2026: Så vill Kreml erövra Ukraina i 3 steg

Alltför ofta påstås det att Israel inte vill ha fred. Men historiska fakta visar något helt annat. Igen och igen har Israel föreslagit kompromisslösningar <span lang="SV" style="font-size: 12.0pt; line-height: 107%; font-family: 'Aptos',sans-serif; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-fareast-font-family: Aptos; mso-fareast-theme-font: minor-latin; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-bidi-font-family: 'Times New Roman'; mso-bidi-theme-font: minor-bidi; mso-ansi-language: SV; mso-fareast-language: EN-US; mso-bidi-language: AR-SA;">– som araberna förkastat. Detta skriver Mohamed Saad Khiralla.

I tidigare artiklar publicerade här i Bulletin har jag <a href="https://bulletin.nu/saad-khiralla-mitt-arabiska-tal-om-7-oktober">diskuterat de många fredsinitiativ som judarna lade fram till de arabiska ledarna före och efter staten Israels grundande</a>. Jag tog även upp denna fråga i mitt tal på Gustav Adolfs torg den 5 oktober 2025, under den andra årsdagen till minne av offren för terrorhandlingarna 2023 och till minne av de israeliska gisslan som hölls av Hamas, då jag hade äran att acceptera en inbjudan från Vänskapsförbundet Sverige-Israel.

Drömmen om ett annat Mellanöstern lever – men vems dröm? Foto: Henrik Montgomery/TT

Mellanösternexperten Mohamed Saad Khiralla berättar om de många försöken att lösa Israel–Palestina-konflikten

Fördjupade analyser av politik, makt, brott och samhälle